Alla dessa klappjakter...
Varför? Får de oss att må bättre? Bli gladare, modigare, mer handlingskraftiga? Ta tag i saker?
Nu är det klappjakt igen. Den här riktad mot "män", och "patriarkala strukturer". Män som presumtiva våldtäktsmän.
Vad händer med oss när vi lockas att ständigt rikta blicken åt det håll som klappjakter pekar?
Många blir rädda. "Vi törs inte gå ut ensamma", "Övervakningskameror på festivalen", "Fler poliser", "Hårdare tag mot gärningsmännen"....
Jag förringar inte på något sätt det vedervärdiga i den typen av handlingar som skedde i Köln eller Stockholmsfestivalen. Jag förnekar inte att det finns män som är så avstängda i förhållande till sina grundläggande behov av närhet att de lyckas med att hetsa varandra till handlingar som dessa. Jag bestrider inte det faktum att vi länge har haft patriarkat på praktiskt taget hela vårt klot. En patriarkal struktur som blundar för, tillåter eller till och med uppmuntrar att kvinnor betraktas som en handelsvara som män kan styra och bestämma över.
Så det handlar inte om att jag "blundar", eller vill måla världen i naivt positiva färger. Jag kan till och med avslöja att jag under mitt liv några gånger funderat över att bli en aktiv feminist. Men så har jag ryggat tillbaka för den där argsinta, upprörda, kränkta energin som ofelbart uppstår i varje grupp av människor som bestämmer sig för att börja strida mot något. Den energin trivs jag inte i. Mer än så, den energin tror jag leder åt rakt motsatt håll än det man vill uppnå.
Om jag funderar några steg kring vad som skulle bli resultatet när de hetsiga orden som talar om rädsla, inte våga gå ut, hårdare tag och mer ordning får ta över det folkliga medvetandet. Om de orden, den beskrivningen, tar över. Då ser jag bilden av ett samhälle som unisont upprepar sanningen "ja, vi tror att män i grunden är farliga, därför vidtar vi våra steg och mått utifrån den världsbilden". Då blir det ju sant. Då agerar alla utifrån den sanningen. Flickor varnas att gå ut ensamma. Pojkar får inpräntat i sig om och om igen att de INTE får göra det där som är fel/farligt.
Som om det skulle bli säkrare då....
.... suck....
"Tänk inte på en citron!".
Okej, ärligt nu, vad såg du framför dig när du läste den raden?
Du tänkte just på det du inte fick tänka på.
Jag tror det är så det fungerar. Jag vet att det är så det fungerar. Det finns kilometervis med forskningsrapporter som bevisar att det är så det fungerar. Det vi riktar vår uppmärksamhet mot, det växer i vårt medvetande, det börjar genomsyra vår begreppsvärld och blir till sanningar som vi bevisar för oss själva om och om igen.
Lösningen är att ta över beskrivningen av tillvaron. Inte köpa det som erbjuds. Rikta blicken mot den verklighet vi vill ha, och leva den.
Män är underbara, kloka, vackra, starka varelser. Världen behöver män. Världen skulle klara sig sämre utan män. Ju äldre jag blir, desto mer förälskad blir jag i män, som grupp, som företeelse. Tänk om vi alla skulle börja prata om hur bra män är. Lyfta upp och fram alla de tusentals, miljontals fantastiska exempel på den goda mannen. Då skulle de där som "gör fel" snart vilja bli som dem.
Vi är flockdjur. Vi gör det som förväntas av oss.
Kan vi därför tillsammans förvänta oss det bästa av männen som grupp, och gemensamt skapa berättelsen om den goda mannen, så varje individ kan göra den till sin egen?
Tack.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar