När min mamma var bortrest hämtade jag hem hennes katt Silvia till mig. Det var inte samma sak. Silvia skrek hysteriskt medan jag förflyttade henne i mammas tvättkorg. Jag hade knutit en sjal över öppningen, som hon förtvivlat försökte genomborra. Hon gömde sig under mitt badkar i två dagar och strök runt hörnen som var hon beredd på attack var och när som helst i från. Fläckvis var hon sällskaplig och låg på min säng, men vid minsta Läskighet gömde hon sig under badkaret igen. På fjärde natten jamade hon så till den milda grad att jag blev tvungen att låsa in henne i köket och sova med öronproppar. Vilket givetvis resulterade i kaos; två raserade gardiner och tre kraschade blomkrukor, samt krossat glas över hela golvet.
Med Flisan är det så här: Man går hem till Flisan, som hälsar med ett vänskapligt jamande. Man säger till henne "jag kör bort dina grejor och kommer strax och hämtar dig med". Man återvänder med kattburen. Man lägger mattes sjal i den, klappar Flisan över ryggen och lyfter vips ner henne i buren. När hon jamar frågande säger man "du ska få bo hos mig ett tag nu", och så åker man iväg. Hon jamar tre gånger under färden. Med ett frågetecken efter varje. Väl hemma släpper man ut Flisan, som ser sig omkring, börjar knalla runt och nosa på allt med systematisk och försiktig nyfikenhet. Ibland jamar hon en fråga. Man svarar på allt, så gott man kan. När hon sett allt går vi till soffan. Tess lägger sig bredvid. Flisan hoppar också upp, lägger sig tillrätta på i mitt knä med tassarna upp på mitt bröst. Hon spinner. Vid läggdags följer hon med vid tandborstningen och kryper upp på mitt bröst så fort vi lagt oss i sängen. Hon ligger hela natten vid mina ben, en meter från Tess, som ligger på min andra sida.
Ska tillägga att Tess och Flisan mig veterligen inte träffats ordentligt - på sin höjd har de sett varandra vid något enstaka kort tillfälle.
Vari består skillnaden?
Katter är givetvis olika personligheter. Men jag tror det är så enkelt som att Flisan minns mig. Hon föddes i vår familj för snart fem år sedan, den 23e januari 2010. Du kan läsa om det i dessa gamla blogginlägg. De första veckorna sov hon och hennes bror oftast under täcket i min säng. Eftersom vi skulle kastrera mamma Misse var vi mycket medvetna om att detta skulle bli Den Sista Kattungekullen i vår familj. Vi passade på att njuta av varje stund.
.JPG)
Hon bodde kvar hos oss ända fram till skolan slutade inför sommarlovet, eftersom hennes då blivande matte Siv, som är lärare, ville ha gott om tid att ta emot henne. Flisan var redan från början en mammagris, en kelgris. En försiktigt katt. Hon sökte ofta tröst hos mig ifall något otäckt pågick. Som du till exempel kan läsa om i det här gamla inlägget. När Flisan flyttade saknade jag henne riktigt mycket. Nu bor ju Siv nära och tillhör vänkretsen så jag har träffat Flisan då och då, samt kattvaktat henne ibland. När Flisan var något år gammal tog vi hem henne när Siv skulle resa bort. Hon mindes huset och oss, men det var inte vänskapligt ställt mellan henne och de andra katterna längre. Vi fick hålla dem åtskilda. Förra julen, just innan jag flyttade till egen lägenhet, var jag också kattvakt, men vågade inte ta hem henne då med tanke på de försämrade kattrelationerna. Jag var då hos Flisan varje dag. Hon tyckte inte om när jag lämnade henne i den tomma lägenheten, så jag stannade ofta någon timme för att gosa med henne.
Nu känns det perfekt. Hon ligger i detta nu mitt på min bröstkorg och spinner medan jag skriver med datorn i knät och Tess två decimeter från hennes nos... Hon beter sig som om allt är helt normalt. Fastän hon är på ett för henne helt nytt ställe, där det finns en för henne rätt okänd liten hund.
Jag gillar henne fortfarande mycket :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar