Det kan ha med hösten att göra.
Det kan ha med arbetsbelastningen att göra.
Det kan ha med undansopade trauman att göra.
Det kan ha med relationsröran att göra.
Det kan ha med ränteläget att göra.
Det kan ha med medelålderskrisen att göra.
Det kan ha med snart-utflugna-tonårsbarn att göra.
Svårt att veta vilket, hur och när.
När energinivån är låg är kloka tankar, träningsföresatser och åtgärdsplaner onåbara. När humöret är i botten är den positiva livsinställningen ett hånfullt minne blott. När tilltron till den egna förmågan vacklar i sina grundvalar kan man tacka sin lyckliga stjärna att man har en anställning, där en löneförmån är att få möjlighet att prata med en utbildad och klok människa vid några tillfällen. Så man slipper bära sin röra ensam. Så man får bolla sina tankar en stund, tills det uppstår ett mönster, som är enkelt att ta tag i, och reda ut.
Så man slipper åka spiralrutschen neråt, neråt, krasch, bang, utbränd, sjukjämnt, uttjänt. Och det kanske tar år innan man är på banan igen.
Så lyckligt lottad är jag. Som får hjälp.
Lika omöjligt är det för dem som inte har ett fast jobb, och som, på sin underlön, måste punga ut själva med dylik förebyggande egenvård när tillvaron svajar av olika skäl. Och det ser man ju hur det funkar. Inte.
Priviligierad. Tacksam. Trots det faktum att jag ska betala CSN 1700/månad tills jag fyller 65 i studielånsåterbetalning. Det är det värt. En fantastisk utbildning, ett underbart jobb, och helt okej lön. Jag skulle ärligt talat kunnat ha råd att betala klokmänniskan själv.
Obs - inte ironisk.
 |
| Tomatkyckling från vår rabatt |
 |
| GoseMisse i yllearmveck. Någon annan fick duka av. |
 |
| Mastat av båten. Lukas, Anders, Johan och Michael fick bära hem masten. Jag och Mirja kunde inte hjälpa till med det. Vi var för korta. Det är ett elände att vara kvinna, jag menar kortväxt. |
 |
| Dagens lunch på Lärcentrum. Älgfärsbiff med gräddsås, svamp, lingon och rotsakspytt. Herregud så löjligt gott. Jag är mätt än. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar