Hink

Ute regnhaglar det. Inne har vi fyllt magarna med spagettisar och grisfärsgryta. Huset kryllar av tonåriga varelser. Det är trevligt. Jag har dammsugit köksmattan och torkat upp kattbajs efter en instängd katt. Det var inte lika trevligt. Arbetsdagen skötte sig som den skulle, bortsett från mina extremt tröttsvidande ögon.
Ute på Svinnäs hittade jag den här vackra hinken. Den ligger kvar i skogen och får mig att tänka på förr. Förr, före mig. När såna här hinkar var vardag, istället för facebook, näthandel och iphone. Hela jag är ett blåmärke. Ett glömskt blåmärke. Jag gick till affären utan plånbok, och kör fel fast jag vet vart är på väg.
Allt är som vanligt, och det är det som är så konstigt.