Nöjd

Frukost på hotellet imorse. Allt serverat. Enda minuset var ingen mjölk till teet och något torra ostskivor. Det må vara hänt. Lyxkänslan räcker och blir över. Skitgott kaffe också.
Hotellrummet luktar minnen. Den där stenputsmurbruksdoften som finns i så många holländska hus. Dragiga fönster och ljudet när man spolar toan. Så himla barndom.
Hos oma var allt sig likt förutom att hon nu sitter i rullstol. Och att det luktade lite kiss i hennes rum. Det tog en stund innan vi hittade samtsrytmen. Hon hör ännu sämre nu. Det gällde att tala en i taget, övertydligt, med ansiktet riktat åt hennes håll. Hon använder stream of consciousness när hon talar. Följer sina inre tankehopp utan hänsyn till medpratarna. Det kräver sin lyssnare.
Efter en stund förstod vi att hon gärna vill att vi kommer redan på förmiddagen imorgon. Just för att hon hoppas på att fred ska uppstå mellan hennes barn. Så vi gör det.
Sen får vi hålla tummarna att faster är på fredshumör.
Just nu luktar det hasch. Jag sitter på boulevarden. Stranden brusar. Folk spatserar. Solen bränner.
Pappa sover en stund på hotellrummet, efter vår strandpromenad, shoppingrunda och två pilsner i solen. Jag begrundar livet. Ikväll ska vi ta taxi till min fasters iblandpojkvän, men hon ska själv inte vara med. Det känns lite halvbra men alla kontaktytor som leder till henne är bra. Leder förhoppningsvis fram till respekt och försoning så småningom.
Återkom just från en egen runda i byn. Handlade endast presentsnören. Och patat :)