När jag har släppt taget om de sista rädslorna.
Då kan mörkret äntligen få göra sitt.
Sitt renande, helande, omformaterande värv.
Först då kan det börja ljusna igen.
 |
| Många timmar stirrandes ut från köksfönstret. Himmelen och björken och kajorna berättar om livet. Jag lyssnar. |
 |
| Efter en bra kurshelg kom jag hem med nya vänner. De är kloka, vackra och kraftfulla. De ska få bo i mitt kök tills jag har lärt mig allt jag kan av dem. Amaterasu, Hathor, Lakshmi, Lilith, Corn Woman, Artemis, Aphrodite, Kali, Sophia, Isis, Brighid, Baba Yaga. Så heter de. Det fanns några till, men jag tror 12 vänner åt gången räcker. |
 |
| Jag sopar i mitt hem, i min själ, i min historia. Det är mycket skit. Men ändå vackert på något sätt. |
 |
| Surdegarna frodas. Det ligger något mycket kraftfullt i att odla sina surdegar. Lära känna dem liksom. Få dem att trivas, så att de vill bidra till mitt liv, utan att de surnar till för mycket. |
 |
| Det här kan jag titta på länge. Och sedan skära en tunn skiva. Bre på mycket smör. Njuta! |
 |
| Dagens rågdeg ville inte resa sig. Jag vet hur det känns. Så den fick bli inbäddad i den varma grottan ovanför frysen. Med en flaska rom som sällskap. Ibland är det ju bara det som behövs. |
 |
| Halleluja! Se här beviset på att ett recept i den överdådiga tidningen MedMera fångade mitt intresse. Kan inte minnas när jag sist blev intresserad att prova ett recept. En våg av tacksamhet sköljde över mig. Jag har saknat att känna lust att prova något! Pannacotta till efterrätt får matlagsgästerna ikväll. |
 |
| Och konsten vill umgås med mig igen. Hittar gamla saker jag gjort. |
 |
| Gör nya saker... |
 |
| ...som uttrycker en del.. |
 |
| ... idag känns det så här :-) |
 |
| ...tror jag börjar vakna till liv igen... Det räckte tydligen med att sjukskriva sig och klippa håret :-) (och att ge sig själv en kurs i gåva) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar