Dels lättade jag på trycket genom att sätta ord på min besvikelse, och dessutom blev jag så in i märgen trött på hela situationen. Det tar jag som ett bra tecken.
Idag vräker solen ut sina värmande strålar över den frostbitna morgonen. Det kommer bli outhärdligt vackert. Hundgänget ska ut idag, som alla dagar, och jag hänger på för jag har tid.
Jag har tid och jag är på gång.
Det är bara att tacka, tacka och ta emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar