ut med hundarna på promenad
ut med hundarna på promenad
knastra fram i frostkyla
solen sjunker
tänker på mobilsamtalet med sonen
nyss
om varför vänner
blivit (rasister?)
varför de delar hat
och oj, och fy, och nej nu jävlar
på nätet
tänker på hur man
bemöter sånt
och jag tänker på kärleksbudskap
och allas lika värde
och som man bemöter blir man bemött
kliver genom ishöljda dyhål
midjehöga froststänglar
tvingar mig att se allt vackert
andas in skönheten
tänker att man skapar sin egen verklighet
tänker att jag ser
det jag vill se
tänker att jag vill
vill leva
i kärleksfull gemenskap
ro
i lugn
och ro
vill vill vill
måste måste måste
tänka kärlek
vara kärlek
andas kärlek
besvärjer allt annat
ut på fältet
ut bland stenarna
forntida gravfältet
där skylten informerar
om myten
att skotska inkräktare dräptes här
begravdes här
fastän
man endast funnit glaspärlor,
kammar och sländor
i gravhögarna
(... hur brukar fiender begravas …?)
ystra hundarna
skutt
skutt
andas in frosten
klara eftermiddagsskymningen
vackra himmelsljus
tänker på min frihet
tänker på mina vackra barn
vilken nåd
vilken ynnest
vad bra jag har det
vad fint jag har det
tänk om alla kunde
(vara som jag?)
bara njuta av livet
älska det
vara snälla
vara tacksamma
då skulle världen
vara en fridfull plats
tänker jag
framåt mellan köldkalla gravkullar
framåt över isbitna fält
tänker att
jag aldrig varit
förföljd
hotad
slagen
kränkt
skrämd
jagad
vilken ynnest
vilken nåd
tack tack tack
tänker att
jag väljer det
på den plats på jorden jag råkat födas
väljer jag bort
jag väljer bort det onda
alltid gjort
alltid
alltid
jag letar inte upp det
tänker att man inte kan välja var man föds
tänker att det inte är konstigt att folk flyr
från det onda
det onda som finns överallt
som en sjukdom
(men tänk om det letar upp mig?)
nej nej
tänk inte så
andas!
fokusera på det vackra
kärlek, kärlek
bemöt andra
som du själv vill bli bemött
(men)
tänk om kollapsen kommer
tänk om samhället
slås i spillror
av andras ondska?
andras oförmåga?
på grund av andras rädsla
på grund av andra som sår rädsla
på grund av andra som sår våld?
nej nej nej
andas
kärlek!
(och)
tänk om det då bildas arga grabbgäng här?
tänk om klimatet kollapsar?
tänk om flyktingströmmen mångfaldigas?
tänk om politikerna inte fixar sitt uppdrag?
tänk om ekonomin havererar?
tänk om jag inte kan försörja mig?
tänk om skurkar
börjar dra runt
i horder
stjäla
slåss
våldta
mörda
nej nej nej!
vill inte tänka så!
var kommer detta ifrån?
tankarna?
bilderna?
(minnena?)
andas!!
kärlek!!
de släpar mig i smutsen
de slänger mig på marken
jag har ingen talan
lera mellan tänderna
de slår
tar det som är mitt
jag smärtar
jag som inte gjort något
aldrig gjort något
alltid varit snäll
varför slår de?
varför hotar de?
varför våldtar de?
rättvisa var är du?
jag dör
...
hundarna kissar, nosar, skuttar
naturen är tyst
håller varken med
eller säger emot
frostblommor stirrar
andas andas andas
andas in
rädslan
skräcken
minnena
farhågorna
insikterna
jag vet ju
jag vet ju
vad vi är kapabla till
hur ska jag skydda mig?
vart kan jag fly?
jag kan ju inte ens värma min lägenhet
(om katastrofen)
har ingen kamin
ingen mark att odla
vart vart kan jag fly?
till pappas fallfärdiga hus långt ute på landet?
kan jag klara mig där?
kanske de inte hittar mig där?
hur ska jag klara allt?
överleva?
hur ska jag
laga taket
fälla skogen
klyva veden
hämta vattnet
gräva diken
odla marken
med min snart åldrande kropp?
vem kan jag övertala att följa med?
mina vuxna barn?
kan vi bilda kollektiv?
försvara oss mot galenskapen?
försvara oss mot horderna?
vart kan jag fly?
...
snubblar på rötterna
ser stenen
som pekar mot mig
andas
andas in
andas in skräcken
med djupa andetag
känner den fylla mitt bröst
ser den djupt i ögonen
ja
så ser du ut
så här känns du
du djupaste skräck
som döljer sig längst in
du vet precis hur du ska mata mig
med fantasier
med minnen
och erfarenheter som
inte är mina
utan mänsklighetens
de där bilderna
är bara i mitt huvud
de matas av min egen oro
andras oro
medias oro
världens oro
skräcken matas av tankar
om hur det
kanske
kan komma att bli
utan att det ännu är
(men?)
i min lilla by
är vi många som kramar den ensamma kvinnan
som sitter med pappersmugg utanför affären
hon som får sova i mammas vardagsrum
för här finns inga tältläger
bara en offentlig toalett
som låses på natten
i min lilla by
småpratar jag
med vänner som låter som om
de kunde vara rasister
inte för att de är elaka
utan för att de är snälla
en smula spontana
och rädda
de är ju bara rädda
liksom jag
vi bara hanterar det olika
och
i min lilla samhällslandsbyggdsbubbla
är jag alldeles lagom vänlig
lagom smidig
lagom överslätande
för att inte stöta mig med någon
och alla andra
är likadana
(så länge de inte dricker alkohol)
inga horder drar ju runt och stjäl
våldtar
mördar
och vi håller sams
trots allt
vi letar efter likheterna
vi slätar över olikheterna
för alla vet
hur det annars skulle sluta
varför är jag då rädd?
andas
andas
andas
okej då
okej då rädslan
du får vara med
men så länge jag andas
så länge jag stannar upp
blir medveten
om hur det går till
när
mina tankar
skapar rädsla
som möjligen
leder till handlingar
som leder till mer rädsla
så kan du aldrig ta makten
jag fortsätter andas/tänka/skapa kärlek
trots allt
för jag har inget val
vi har inget val
för alla vet
hur det annars skulle sluta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar