otroligt att man bara hamnar i segsoppan så där när man egentligen skulle ha hämtat 18 bananlådor och tömt en bokhylla redan vid 12 idag. istället blir det en sån där dag när soffan har rullat in sig i den senaste flugklistersorten, jag sitter ohjälpligt fast. hittills har jag sett två filmer, druckit té och kaffe, rapat och fingrat på min degiga mage. undviker nogsamt alla speglar. Mirja och Cesar har knuffat mig uppför Stöberget en sväng, vilket brukar medföra en kick, med det hjälpte denna dag föga. vinden susar inuti mitt huvud och det bästa man kan göra är att sitta mycket still. en gigantisk tursamhet är ändå att det vankas föda hos svägerskan med familj runt knuten, vem vet med ryskt tema, eftersom Cecilia far åstad till kommunistenland och ska svänga sig med russki ordski ett antal månader. behändigt och tacksamt att slippa hasa sig bort mot frysen och blåstirra in i frosten medan man inser att hemlagad mat kräver ansträngning av sånt slag som denna dag icke finnes.

min remarkabla mor kvittrar just nu runt i sin löjligt välstädade lägenhet och har besök av sin long-time-ago-first-lover. gammal kärlek rostar aldrig, det var typ 54 år sen de var ett par, rätt otippat att de har hittat varandra igen, och jag myser. inte minst över det faktum att han inte röker. håhåjaja, undrens tid är icke förbi.

i stora sonens blogg kan man läsa att han har haft rap-workshop med Vattenfalls ledningsgrupp, det lät ju riktigt roligt, kanske nåt att föreslå vår arbetsledning? personalen kan behöva nåt uppiggande, och de verkade ju inte nappa på förslaget med afrikansk dans eller trumkurs :P....

nu är det dags att kravla sig loss från kletet i soffan, gå en omväg förbi spegeln och ta sig de 50 stegen runt kvarteret. maten och la familia väntar.