tag:blogger.com,1999:blog-77874806612960903212024-02-07T08:40:34.607+01:00KIM´s livEn röst bland miljoner.Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.comBlogger688125tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-85835703913196078302016-08-02T19:00:00.000+02:002016-08-02T19:00:05.973+02:00Byter bloggplattformOm man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt.<br />
<br />
Nu byter jag bloggplattform. Jag bloggar vidare på min hemsida: www.bruin.se<br />
Denna blogg får vila på obestämd tid.<br />
<br />
Det är ett försök. Länge tvekade jag, visste inte om jag skulle fortsätta skriva privat här och yrkesmässigt på hemsidan. Men jag märker att jag inte kan dela upp mig på det sättet. Allt hänger ju ihop. Jag har liksom tagit ett stort kliv fram (vet inte hur många timmar jag kämpade med formgivningen av hemsidan, och tänk så rädd jag var innan jag slutligen offentliggjorde den....), och det har känts lite kluvet varje gång jag återvänt hit för att skriva något.<br />
<br />
Jag har trivts bra med vovilol.blogspot.com i alla år men nu blir det nya bullar :-)<br />
<br />
<h3>
Så - välkomna till <a href="http://bruin.se/">bruin.se</a> alla ni som följt mig här!</h3>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzX3xZ6DkThsRo5qy6sIL_qgph4foRC19qva6dbGM_xyWkUUEXC6d18AxZyXwqpiG452G-NFQO6jPOc4VODBrSjDEjW7UCuliVwQJGPn4xW-l0DGdPclo_FQQMy_RayHBbkcJPwwoTJbg/s1600/P1050826.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzX3xZ6DkThsRo5qy6sIL_qgph4foRC19qva6dbGM_xyWkUUEXC6d18AxZyXwqpiG452G-NFQO6jPOc4VODBrSjDEjW7UCuliVwQJGPn4xW-l0DGdPclo_FQQMy_RayHBbkcJPwwoTJbg/s640/P1050826.JPG" width="480" /></a></div>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-58752867501858824922016-07-22T08:44:00.002+02:002016-08-02T14:30:40.895+02:00Oförmågan på anslagstavlanBörjar skriva ett blogginlägg. Avbryter. Börjar skriva en facebookstatus. Avbryter.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Tveksamheten river i mig. </div>
<div>
Hur meddelar man sig till sin krets av viktiga relationer? Hur offentlig vill och kan jag vara? Det är så oattraktivt med oförmåga! Det är så mycket roligare att skylta med det som fungerar, det som är roligt och går bra. Men att spika upp sin oförmåga på torgets anslagstavla...? </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Eller alternativet - att inte göra det. Att inte informera. Att inte berätta hur det fungerar när man har utmattningssyndrom. Hur ska folk uppfatta mig då när jag plötsligt avviker? För jag är ju så glad, trevlig rentav, och har så många spännande järn i elden. Utåt sett. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För jag är ju inte sängliggande. Jag är ingen zombie. Jag är i mycket bättre skick nu än för ett år sedan och knegar mig fram, vidare, mot visionen: en vardag där min energi räcker till både det som krävs och det som förgyller. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men jag är långt ifrån där än. Utmattningssyndromet är inget stabilt tillstånd. Det är som vädret, växlar ständigt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Med jämna mellanrum blir intrycken för många. Sinnesintrycken. Lukter, ljud, ljus - allt går raka vägen in. Som om jag inte kan filtrera. Det är kombinationerna som blir för mycket. Det kan vara ett intensivt samtal. Plus en matbutik full av turister. Tre dagars hård vind. Fyra förfrågningar från vänner om att hitta på något. En motgång. Logistiken kring splittrat boende nu när jag hyr ut rum. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag vet aldrig när det tippar över, blir en sak för mycket. Det funkar ju bra tills det plötsligt inte funkar. Jag får inga varningssignaler. Och det hjälper inte att räkna, planera och portionera intrycken så som man tex räknar kalorier. Det är ju alltid dolda omständigheter som påverkar, alltid med samma nyckfulla styrka. Menscykeln. Vädret. Månen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vissa dagar är jag stark, kan göra mycket, vara social. Andra dagar måste jag dra mig undan från allt. Bara sitta och stirra. Sova. Vila. Vara tyst. Jag vet aldrig i förväg. Jag kan inte planera. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Just nu är det så. </div>
<div>
Min hjärna har begärt timeout och jag vill förklara mig för alla de människor som undrar varför jag inte hör av mig, inte svarar, inte tar initiativ. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är ju sommar. Det är ju då alla är lediga, vill umgås. Det är äntligen varmt. Man vill ut och bada. Tillsammans. Fikakorg, samtal. Och jag får just nu inte ihop mig. Logistikavdelningen har stängt, prioriteringsförmågan har blåst bort. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag är förtvivlad över att hamna i den här soppan av oförmåga, om och om igen. </div>
<div>
Det känns som om jag lovar saker som jag inte kan hålla. Som om jag blir sedd som opålitlig. Det känns som om folk tänker att jag överdriver min "så kallade utmattning". Jag syns ju på bygden, i färd med allehanda projekt. Och så påstår jag att jag inte orkar! Det syns ju att jag orkar?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag skäms. Det är så otroligt skämmigt att inte ha förmågan att vara socialt stabil, pålitlig och att räkna med. För vissa stunder är jag ju inte att räkna med. Vissa dagar, vissa timmar, vissa veckor. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag tvingar mig att komma igen och igen. Tar mina pauser i tillbakadragenhet, men låter mig inte fastna där. Jag accepterar inte att behöva vara en eremit. Jag vill, jag måste vänja mig vid att vara i flödet av intryck igen. Jag har varit kraftlös och hudlös så länge. Legat långa dagar och endast orkat existera. Så ensamt! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag är inte helt kraftlös längre. Energin växer sakta till sig för varje månad som går. Jag vill surfa på den vågen; bygga upp min hud. Utsätta mig för fler och fler sinnesintryck. Träna upp min sociala förmåga. Det går. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men jag faller, med jämna mellanrum. </div>
<div>
Och jag behöver få förklara det. </div>
<div>
Att det tar tid. Lång tid. År. </div>
<div>
Och kanske blir jag aldrig helt bra igen.<br />
<br />
Vill i alla fall sikta mot stjärnorna, så jag åtminstone kommer upp i trädtoppen igen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjakC3YkoVyhg-3ZC_wch9Hmuib-a_aTqOoZ64sau4dLE1lTB5wisI1GqGCwCvfWGGbXqkKOcOw6iHlHD_VtKGiSR-ldc1MrtHkSynwn4B5MG_UBLW_bsFg-hlS7UcIXcA97YVjXzak9bc/s640/blogger-image-2090160434.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjakC3YkoVyhg-3ZC_wch9Hmuib-a_aTqOoZ64sau4dLE1lTB5wisI1GqGCwCvfWGGbXqkKOcOw6iHlHD_VtKGiSR-ldc1MrtHkSynwn4B5MG_UBLW_bsFg-hlS7UcIXcA97YVjXzak9bc/s640/blogger-image-2090160434.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-82448648725576975952016-06-02T10:02:00.002+02:002016-06-02T10:12:22.039+02:00Naturens (sjö)gång<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLu67mSOdEnNm7iMDkvPl_1goiniuMiYkRzpF30M6WrQk46MnaAzhHPGbszM6uc5FnJ3r9bHNTGfi9s64se99EHuliMruRHSBlSbpmR5sGF4DZ2KlNmbZZbiqPPUBTtd8H08HItkfSxUA/s640/blogger-image-856982365.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLu67mSOdEnNm7iMDkvPl_1goiniuMiYkRzpF30M6WrQk46MnaAzhHPGbszM6uc5FnJ3r9bHNTGfi9s64se99EHuliMruRHSBlSbpmR5sGF4DZ2KlNmbZZbiqPPUBTtd8H08HItkfSxUA/s320/blogger-image-856982365.jpg" width="240" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Katten Flisan är för andra gången på Musö. Hon är överlycklig. Förvandlingen från försiktig trädgårdsflickekisse till vildsmygande panterkatt-tant är högst påtaglig och omedelbar.<br />
Hon kommer endast motvilligt in, endast för att tanka lite uppmärksamhet, sedan ska hon omedelbart ut igen.<br />
<br />
Första gången fångade hon en mus redan efter tio minuter. Denna gång började hon med att försöka fånga lågt flygande koltrastungar, vilket jag försöker störa och stoppa så mycket jag kan. Även koltrastföräldrarna försöker skräna och skrämma, men Flisan skuttar ystert och vildsint, styrd av Något Annat. Instinkt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg49PhOW0dLcHWFcn58vtpE_E0U8KjwGjgZcc8QW8PhSFLRnyYBn7BD68kZIQCiWCCOQGQezA1ekIFQtmEFKGLvr2XgpxH4rUA1WBDFyjkAGQRsPmktnBfwmRkoq0VKhlLSfSyXpsub7EM/s640/blogger-image-1703085014.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg49PhOW0dLcHWFcn58vtpE_E0U8KjwGjgZcc8QW8PhSFLRnyYBn7BD68kZIQCiWCCOQGQezA1ekIFQtmEFKGLvr2XgpxH4rUA1WBDFyjkAGQRsPmktnBfwmRkoq0VKhlLSfSyXpsub7EM/s320/blogger-image-1703085014.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
För att skingra hennes käftklapprande tankar tog jag med henne på promenad. Mot vattnet och bryggan. I min famn. Svansen piskade upprört, men hon låg snällt kvar i famnen, med nosen och öronen och blicken spetsad mot allt det vilda, oändliga, stora. Till slut ville hon ner igen och galopperade förbi mig tillbaka på stigen till de nu kända jaktmarkerna. Vid utedasset är det garanterad utdelning. Snart kom hon springandes med en fet och pipande mus.<br />
<br />
Jag vänjer mig aldrig. Det är naturen, instinkten och allt det där. Men det är en tragedi; musen hade troligen ungar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTTph0TmUOJ_u0cjx3ll8JVIgVQxGCxq8SR503Z4PC7C4kBJ0eDCwPcbCG4-0vtQnPKpOmUp9lVKdDOp3ei9RH3Y1RlRUUhWj-3u7GkEwFSLGUDgmM9utnv7IG7q840Ia4-XH9cwP9cgY/s640/blogger-image--1488503596.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTTph0TmUOJ_u0cjx3ll8JVIgVQxGCxq8SR503Z4PC7C4kBJ0eDCwPcbCG4-0vtQnPKpOmUp9lVKdDOp3ei9RH3Y1RlRUUhWj-3u7GkEwFSLGUDgmM9utnv7IG7q840Ia4-XH9cwP9cgY/s320/blogger-image--1488503596.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
När jag var liten ville jag rädda livet på allt. Till och med skadade insekter bar jag hem och byggde sjukhus åt. Jag grät när de dog. Sedan trubbades jag av medan åren gick. "Den enes död den andres bröd", "den hårda verkligheten" och så vidare. Husdjuren levde och dog, i strida strömmar; katter, kaniner, ankor, påfåglar, hönor, marsvin, hästar. Jag lärde mig avliva djur, slakta djur, stycka djur. Jag lärde mig att det går till så. Att man tar ansvar. Det är ingen rosa dröm att ha djur. Jag vande mig vid döden.<br />
<br />
Döden är aldrig behaglig. Särskilt inte när man förbundit sig med ett djur. Vi köpte en slaktkalv en gång för länge sedan. Hon fick namnet Isabel, kallades Bella och fick bo i en egen box och gå i hagen med våra ponnyer. Hon älskade att bli borstad, bli kelad med, och även hon kom i full galopp när vi ropade på ponnyerna. Sedan skulle hon slaktas och bli mat åt familjen. Vi vuxna trubbade av oss för att klara av det hela. Har man sagt A ska man säga B. Och det är ju ett intressant hantverk, och det känns jäkligt bra att veta hur det går till, att ha gjort det. Som en initieringsrit för att klara övergången från högintellektuell pratkvarn till någorlunda godkänd lantis.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZAup_KUE8Q6aGZpVsZfX571ov7M8cFVNUvsz2gEqD4hvbSiG1VCe51ZU8OHZTeBkmIdM0qNgmkIDPPUpG8k9Ouo4pk79pP49oqjjIuJ4Yw9mGFONlXmBAJSYNAoNKaJZ-hEu7id8JZ9k/s1600/P1070701-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="140" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZAup_KUE8Q6aGZpVsZfX571ov7M8cFVNUvsz2gEqD4hvbSiG1VCe51ZU8OHZTeBkmIdM0qNgmkIDPPUpG8k9Ouo4pk79pP49oqjjIuJ4Yw9mGFONlXmBAJSYNAoNKaJZ-hEu7id8JZ9k/s200/P1070701-2.jpg" width="200" /></a></div>
<br />
Jag kände mig jättetuff när hon hängde styckad och flådd i uthuset. Jättetuff och alldeles illamående av sorg. Tonårsflickorna i huset satte sitt sedan länge med maktlös ilska uttalade hot i verket; de skulle från denna punkt vara veganer. De skulle vägra äta Bella. De höll fast vid det. Vi vuxna åt Bella, men det smakade inte bra. Det kändes som att ha ett styckat lik i frysen. Ingen glädje att ta fram kött och laga till middag. Fiasko.<br />
<br />
Jag förstod nu varför man hellre låter någon anna föda upp och döda det djur man tänker äta. Det man klappat på och pratat med vill man inte döda och äta upp. Jag trubbades av. Köpte kyckling i affären istället för att slakta själv, trots att vi hade hönor och tuppar i mängd. Så mycket jobb för så lite resultat. Kycklingarna i affären var både större och mjällare. Jag lurade mig själv med att jag ju minsann klarade av att slakta. Jag var ju initierad.<br />
<br />
Men åren gick och ett antal hjärtskärande dokumentärer från köttfabriker senare så kan jag inte längre. Jag köper inte längre kött någon annan har fött upp och dödat utan värdighet. Att döda djur ska ta emot. Det ska göra ont i hjärtat. Man ska gråta. Man ska känna djup vördnad och hårresande respekt inför en sådan handling. Man ska känna sig av livsnödvändighet tvungen att ta en annan varelses liv, annars ska man låta bli. Jag behöver inte äta kött, inte i detta liv, i detta samhälle, i denna inkarnation. Jag kan hitta tillbaka till min ursprungliga medkänsla med allt levande.<br />
<br />
Jag räddar spindlar som inte kommer upp ur mitt badkar, jag hjälper getingar som surrar mot fönsterrutan och vill ut. Jag älskar allt som lever, som vill leva, och även om jag vet att allt måste dö vid en viss tidpunkt så är döden inte lätt när man förbundit sig med ett djur, även om man tar ansvar och måste avliva det. Det ska inte vara lätt att döda. När man dödar, ska man göra det i yttersta sorg och kärlek. Med vördnad.<br />
<br />
Flisan visar ingen vördnad alls när hon leker musen till döds. Till slut har hon dödat den. Jag inser att jag har släppt lös ett monster i mus- och fågelparadiset. Det känns extremt obehagligt. Däremot blir jag glad när jag ser Flisans lycka över att få känna på livet som "vild" katt. Den enes glädje den andres sorg. Flisan kan inte tänka, känna och resonera som jag. Hon är en katt. Hos henne tar instinkten över.<br />
<br />
Livet är det det är. Men jag ska försöka hindra henne från att ta fågelungar i alla fall. Även om det knappast kommer lyckas. Jag ber fåglarna om ursäkt i förväg, och tröstar mig och dem med att jag snart tar med mig mördarmaskinen tillbaka till sin lilla trädgård igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp7AB2rpoZbLLV5oIcGvWyoaXxMCtnbidZ1Uya7r0YZTTEMCyOhvP1RkN9QPKSChjdv65ZxKIMrt26gsL3ulzGNtpmWfei_sR04SLn1DrDuywVehQo5wDoWoqRJ7tL9wp-QADMlTdONJQ/s1600/P1070885.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp7AB2rpoZbLLV5oIcGvWyoaXxMCtnbidZ1Uya7r0YZTTEMCyOhvP1RkN9QPKSChjdv65ZxKIMrt26gsL3ulzGNtpmWfei_sR04SLn1DrDuywVehQo5wDoWoqRJ7tL9wp-QADMlTdONJQ/s320/P1070885.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-60012582332212768392016-05-20T14:30:00.000+02:002016-05-20T21:49:45.599+02:00Den nya dagen gryrOj vad tiden går fort! Och våren gör det den ska.<br />
Allt pulserar, löven har spruckit ut, fåglarna väsnas, det doftar och blommar, och solvärmen gör tappra försök att värma benmärgen, trots att vinden ännu är kall. Det fungerar, varje år igen!<br />
<br />
Jag mår utomordentligt bra. Trots att jag fortfarande inte har en aning om var eller hur jag kommer att jobba nästa månad, så vet jag att jag kommer att jobba nästa månad. Vissa dagar gör sig utmattningen påmind. Då måste jag finna mig i att behöva vila lite extra. Vissa dagar är jag så pigg att jag tar ut mig för mycket, då blir det vilobakläxa dagen efter. Men i stort går det stadigt framåt. Jag är redo att sätta igång att jobba på 25%, det är det viktigaste. Så skön känsla :-)<br />
<br />
I väntan på att detta ska ske, ägnar jag mig åt mina båtdrömmar. Munin är hos Johannes och Petrus på Kalvö, och häromdagen fick jag följa med på en provtur eftersom nu motorn fungerar. Det var magiskt! Nu är jag förskräckligt otålig och vill helst få hem båten NU, men jag måste ge mig till tåls några veckor till. Det fattas en tank, ett gasreglage och lite annat. Dessutom sitter inte en enda toft fast.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dyPsAhyzfbqS6xliQ2gvgOfNycmRWrl-hNEluLxzPAdMqtIZSRkeRqxYx9Id2IlMqds8nr5DtuTSmNkurpJIw' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Visionen jag har om Munin är extremt skarp, jag ser hur det ser ut när allt är klart, jag känner i hela kroppen hur det känns att hantera båten, att köra, att segla... Seglen ska vara barkröda, hela ekipaget blir en tjärdoftande skapelse i svart och rött med fina trädetaljer och det kommer bli så otroligt snyggt!<br />
<br />
Tålamod är svårt... Jag inser ju att allt inte kan manifestera sig på tio minuter bara för att jag vet hur det ska se ut. Men nog önskar jag att det gick...!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-78306568058485292242016-04-20T22:43:00.000+02:002016-04-20T22:57:56.637+02:00Surfa på vågenDagens snopna insikt (att jag tydligen inte ska börja jobba ännu, <a href="http://www.vovilolol.blogspot.se/2016/04/fem-djupa-andetag.html" target="_blank">se förra inlägget</a>) knuffade mig ordentligt framåt idag.<br />
När jag kommit hem från mötet med läkare och arbetsgivare stod jag och studsade i hallen av frustration. De fanns inget annat att göra än att kasta sig ut på äventyr. Jag kokade två ägg, hittade en öl, lite kokt ris och några morötter samt en burk surkål och packade ihop mig och Tess för en båtutflykt.<br />
<br />
Solen strålade, det var helt lagom vind men kallt. Så jag tog med segel och min flytoverall.<br />
<br />
Vilken härlig eftermiddag det blev. Vi puttrade ut från Grebbestad i långsam takt, så att jag hann med att fotografera.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi2NGRjQJhzDTzJUUMaLaRRE_nchkl9Rt0fbzL44IL0rRLHDI6jB-NszAs3_uEdbyosj63ajhFF6WiKVvYndU39g2R6MiGfz1pdoDSF_jxtsodZ5aY-Rm7CXJt_S-11CGrfwlXSHiw_EE/s1600/IMG_0771.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="387" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi2NGRjQJhzDTzJUUMaLaRRE_nchkl9Rt0fbzL44IL0rRLHDI6jB-NszAs3_uEdbyosj63ajhFF6WiKVvYndU39g2R6MiGfz1pdoDSF_jxtsodZ5aY-Rm7CXJt_S-11CGrfwlXSHiw_EE/s640/IMG_0771.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvWwzZl1_AMtT7i3nKM-OEZPK8V74NvWG1PtXIegDFAcet0GNYzockmHpGFsP9I4UhrW-KqjjnBJmQjH4Lj9wLGkMVhpATJJRZd0dNQ9f2xSrhcdx9pPbzAN7mdnieSV13zGmCdEY1Iac/s1600/IMG_0787.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="451" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvWwzZl1_AMtT7i3nKM-OEZPK8V74NvWG1PtXIegDFAcet0GNYzockmHpGFsP9I4UhrW-KqjjnBJmQjH4Lj9wLGkMVhpATJJRZd0dNQ9f2xSrhcdx9pPbzAN7mdnieSV13zGmCdEY1Iac/s640/IMG_0787.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9GlFHj1Ug9VeSMvi_DOb-v6ppenaoj0G0IuCCWo24MLzmOjatekFAQ4XX9sozxJAOaA9_o6YidNpVoVV_sdIREJ6-JmFs6VJ-XWePFAuA3Z28WYCKmx-3vrT337maBscZuObIQNZhpqc/s1600/IMG_0801.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9GlFHj1Ug9VeSMvi_DOb-v6ppenaoj0G0IuCCWo24MLzmOjatekFAQ4XX9sozxJAOaA9_o6YidNpVoVV_sdIREJ6-JmFs6VJ-XWePFAuA3Z28WYCKmx-3vrT337maBscZuObIQNZhpqc/s640/IMG_0801.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Det blåste väst-sydväst så jag styrde söderut, och kunde inte låta bli att ta en promenad på Musö. Vidunderligt vackert där ute när allt spirar, och det blir en extra dimension av upplevelsen att vara på ön helt ensam. Jag blir helt igenom lugn och trygg.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKy_7foXdvWU-rUrVuN7GsN1zKQe04905tyjBIFk4tVYjBRU7Nhm9r6m1Z66zsTRbNG-LZ-afMLDULqD47K8sJZIDY5OidcGuPBgVfnSXHC0ZCAbg0_9XxHkU7hUki5rhFWejG4fQQ0hw/s640/blogger-image-1210643765.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKy_7foXdvWU-rUrVuN7GsN1zKQe04905tyjBIFk4tVYjBRU7Nhm9r6m1Z66zsTRbNG-LZ-afMLDULqD47K8sJZIDY5OidcGuPBgVfnSXHC0ZCAbg0_9XxHkU7hUki5rhFWejG4fQQ0hw/s640/blogger-image-1210643765.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidU1UBkPQtPKWFvJWn5aa51nyIq5ahfwuLU5Bi6Vr05NprEf56qwJdRZM_QlSYvWrKYYjNDHK01d1MdnPT6PO6YZw94jhDE04SIk_7937eTUUJiotLP9BPrvJVRsoI3w-NmG1uroqXRsw/s640/blogger-image--85243347.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidU1UBkPQtPKWFvJWn5aa51nyIq5ahfwuLU5Bi6Vr05NprEf56qwJdRZM_QlSYvWrKYYjNDHK01d1MdnPT6PO6YZw94jhDE04SIk_7937eTUUJiotLP9BPrvJVRsoI3w-NmG1uroqXRsw/s640/blogger-image--85243347.jpg" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHbegyJwiyUrPU3fesf4Y_3iwY11HwL7O9HXKudzejar5xX4Pv94kBTKHHbNLOgABB_WmZkaWT_kmkZ9I1g14w8VnD_qog42ZxJl1D-lB2GxWVP7Qatm1uIo4LBMXE7hCspZ4EwK7THy8/s640/blogger-image-305465476.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHbegyJwiyUrPU3fesf4Y_3iwY11HwL7O9HXKudzejar5xX4Pv94kBTKHHbNLOgABB_WmZkaWT_kmkZ9I1g14w8VnD_qog42ZxJl1D-lB2GxWVP7Qatm1uIo4LBMXE7hCspZ4EwK7THy8/s640/blogger-image-305465476.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzMhSBuwbC27bLPe-yQJ1BUSx7YxqcsvKt5xkgSdErgA_i7bWomID6M0MsWUUta8gaj5NIhYUtQ5MeYNEHsecIFH_C9bgE9ET9Oeepp4a7tjfvbbbMIPwynTqsuzdIimCbVNCVfWIA_N4/s640/blogger-image--684648471.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzMhSBuwbC27bLPe-yQJ1BUSx7YxqcsvKt5xkgSdErgA_i7bWomID6M0MsWUUta8gaj5NIhYUtQ5MeYNEHsecIFH_C9bgE9ET9Oeepp4a7tjfvbbbMIPwynTqsuzdIimCbVNCVfWIA_N4/s640/blogger-image--684648471.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiCS3IxwR8wZ_r8xasL-jBKK1W4FL-2J1jz0jcuzjXUPuiOvHnPPZ2rIqNGx5uFg9P-sZzex0dVX5VwdiRarHzU8CmsA89gF2YAv1sf6_wr5mZT71OWIIkoBMvmYFTOnjgD11X9Hfnid8/s640/blogger-image-485015696.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiCS3IxwR8wZ_r8xasL-jBKK1W4FL-2J1jz0jcuzjXUPuiOvHnPPZ2rIqNGx5uFg9P-sZzex0dVX5VwdiRarHzU8CmsA89gF2YAv1sf6_wr5mZT71OWIIkoBMvmYFTOnjgD11X9Hfnid8/s640/blogger-image-485015696.jpg" /></a></div>
<br />
<div>
Jag och Tess intog matsäcken i lä och vi njöt av tystnaden. Eller rättare sagt av naturens egna rogivande ljud. Fåglar, vind och vatten....<br />
<br />
När det var dags att ge sig hemåt hissade jag bara den lilla focken. Det var ju ändå årets premiärseglats, och jag ville mjukstarta liksom. Det var en skön känsla att göra loss från bryggan och glida iväg utan motorbuller.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitCtEy-k1NlDA-BZbpl-EQFUCNMCPMZ9EVfPwpZsVRRhyJdWk1ZNyt4WO0Ha3SR2CvfTkOxhbpoFN0pobGgVB-EEdvqf9rc_woUlRl19qVGTd99pdLuCfirDtCQP-CxHy8pGQwqw6LyUk/s640/blogger-image-342805011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitCtEy-k1NlDA-BZbpl-EQFUCNMCPMZ9EVfPwpZsVRRhyJdWk1ZNyt4WO0Ha3SR2CvfTkOxhbpoFN0pobGgVB-EEdvqf9rc_woUlRl19qVGTd99pdLuCfirDtCQP-CxHy8pGQwqw6LyUk/s640/blogger-image-342805011.jpg" /></a></div>
<br />
Hemfärden bjöd på säl på skär, västlig isvind och kalla fingrar. Jag var glad åt min tjocka overall. Vid Tanumstrand startade jag motorn, det gick för sakta och dessutom misstänkte jag att vinden skulle orma sig runt småöarna och komma framifrån snart. Det stämde.<br />
<br />
En mycket nöjd Kim gjorde fast båten och stapplade hem. I spegeln mötte mig sedan en kokt kräfta. Och så blev jag påmind om solens styrka så här års...<br />
Kan inte må bättre :-)</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZV1ih3F07vHJ51AmbjrhoiZ7NiSKLnj6snufGayi-5N2VWqlwWO4UGR3mLu7UmMofCuqpjHWwahT-yeFJouv2rU-NePdWt-SvxVQ7Ut9A4tcEMVKq1qfhc9C9lz-OVBke8er-j8HxrvU/s640/blogger-image--890593794.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZV1ih3F07vHJ51AmbjrhoiZ7NiSKLnj6snufGayi-5N2VWqlwWO4UGR3mLu7UmMofCuqpjHWwahT-yeFJouv2rU-NePdWt-SvxVQ7Ut9A4tcEMVKq1qfhc9C9lz-OVBke8er-j8HxrvU/s320/blogger-image--890593794.jpg" width="320" /></a></div>
..</div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-67302622828366183242016-04-20T09:53:00.001+02:002016-04-20T09:53:07.419+02:00Fem djupa andetagPå mitt facebookflöde idag fastnade mina ögon i denna uppmaning:<div><br><div>TAKE 5 DEEP BREATHES.</div><div>RIGHT NOW. </div><div>DO IT. </div><div><br></div></div><div>Det är ett råd som passar mitt i prick. </div><div><br></div><div>Jag var på möte med läkare och arbetsgivare nyss. Min helstidssjukskrivning gick ut den 18e april och jag har återfått min tjänst på Futura. Jag trodde i min ivriga naivitet att jag skulle börja jobba 25% den här veckan. Att vi skulle planera vad mina arbetsuppgifter skulle bestå av. </div><div><br></div><div>Istället fick jag reda på att arbetsgivaren vill göra en arbetsförmågeprövning först. För att veta vad jag kan klara liksom. </div><div>Läkaren upprepade tre gånger att den prövningen kommer att komma fram till samma slutsatser som den utredning som gjordes i januari. </div><div><br></div><div>Själv tänker jag att det kan vara bra med en utredning till. Det borde ju visa en förbättrad förmåga. Det har ju hänt mycket under min tillfrisknandeprocess</div><div><br></div><div>Men det innebär att jag måste vänta minst en månad till innan jag kan komma igång. Läkaren sjuksriver mig på heltid i en månad till. Tidigast i slutet på maj kan jag räkna med att få börja, om de anser att resultatet av utredningen visar att jag kan klara av att arbeta. </div><div><br></div><div>Och då är det ju snart sommarlov. Hur jobbar man 25% när man har sommarlov...? </div><div><br></div><div>Suck. Suck. </div><div>Snacka om tålamodsprövande.</div><div><br></div><div>Andas. Djupt. Fem(hundra) gånger. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwFGppWqVog7bezvWzqcxBvSvLrrLj-kq6uaV1M5FnrK7dNhMla8TnkLZBibHyOCnYZY-l6QJA4jmWqArm_O-9GBZsiiQeU9qOAIMzr_MwbAIyn9NwbpcnPAcO-fAl9lWMka2spMgGC3g/s640/blogger-image-1478429072.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwFGppWqVog7bezvWzqcxBvSvLrrLj-kq6uaV1M5FnrK7dNhMla8TnkLZBibHyOCnYZY-l6QJA4jmWqArm_O-9GBZsiiQeU9qOAIMzr_MwbAIyn9NwbpcnPAcO-fAl9lWMka2spMgGC3g/s640/blogger-image-1478429072.jpg"></a></div>Man kan välja att blomma på vilken plats som helst. </div><div> </div>Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-75469542397802203242016-04-19T22:47:00.000+02:002016-04-19T22:47:00.744+02:00IntryckDagen idag var händelselös.<br />
Därför såg jag mycket.<br />
En bråkdel av det myckna jag såg fastnade på bild.<br />
Magiska vackra värld....<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi12HL9e4Fj4x5tbaAx7btYA5U29C74QDglg-oil1WwPHyyGnE7FrC-YHnO4K4J5dpWjKniMu_lZYf8PGNTvrQNauAkq1V8wfSPvzAsWR82t1F1bXF1MKW45JLq5-T9Xsags7t7nj1iQpQ/s1600/P1070692.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="414" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi12HL9e4Fj4x5tbaAx7btYA5U29C74QDglg-oil1WwPHyyGnE7FrC-YHnO4K4J5dpWjKniMu_lZYf8PGNTvrQNauAkq1V8wfSPvzAsWR82t1F1bXF1MKW45JLq5-T9Xsags7t7nj1iQpQ/s640/P1070692.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkY9_qUO-Dlr0m8Nj9s_ii4pBWF0Cg06pcKJrrVf3qslgAAnYaieJaSowR_DnFfkS07IGjF4BkxbaCLa1uHlbrXy48zimM8nc9yy7_TxZl2zsIlm8V8THy0_F-V_LL-aMywJvUvdTeNpk/s1600/P1070694.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkY9_qUO-Dlr0m8Nj9s_ii4pBWF0Cg06pcKJrrVf3qslgAAnYaieJaSowR_DnFfkS07IGjF4BkxbaCLa1uHlbrXy48zimM8nc9yy7_TxZl2zsIlm8V8THy0_F-V_LL-aMywJvUvdTeNpk/s640/P1070694.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheGca_O8v8HMcP0OIGM128AEA3MKx2DRzxsECY-Z1v2ahZFw9-mWnbqG-cjvg77otEIvjsgvMXxDGPUzHMkj394CeuHOdU2hyphenhyphenXOp3OCLVYuxrL1IIpMEDiSsehREKcL4qlVkO5PABqBhU/s1600/P1070696.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="414" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheGca_O8v8HMcP0OIGM128AEA3MKx2DRzxsECY-Z1v2ahZFw9-mWnbqG-cjvg77otEIvjsgvMXxDGPUzHMkj394CeuHOdU2hyphenhyphenXOp3OCLVYuxrL1IIpMEDiSsehREKcL4qlVkO5PABqBhU/s640/P1070696.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC5luZYMFruuo2PQ816VTyGbVHKkj-DmZ_hz66DuyGbxlO1mwqqwuKqKcv3SJgY39-x_D8w4nwUdc0fttaTChecXY85mlzP7R9egDiKFMGuDkp3wNtQGCzIl0JGkqx3T-ZbTcupSkSOqc/s1600/P1070699.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC5luZYMFruuo2PQ816VTyGbVHKkj-DmZ_hz66DuyGbxlO1mwqqwuKqKcv3SJgY39-x_D8w4nwUdc0fttaTChecXY85mlzP7R9egDiKFMGuDkp3wNtQGCzIl0JGkqx3T-ZbTcupSkSOqc/s640/P1070699.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzZ7Us44j5c8xsdXV5lNhnbtAVsA1qHZFbquFtWcL_4x2Su2TJ6xiYr6JZ8om53gn4hxGl2Yjq4I4sAtPpu1U8X1IWUadmO84hHJozQFIoxyRuwX8gknQfT0jrNsIjNfe_L127s92r-7M/s1600/P1070701.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="450" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzZ7Us44j5c8xsdXV5lNhnbtAVsA1qHZFbquFtWcL_4x2Su2TJ6xiYr6JZ8om53gn4hxGl2Yjq4I4sAtPpu1U8X1IWUadmO84hHJozQFIoxyRuwX8gknQfT0jrNsIjNfe_L127s92r-7M/s640/P1070701.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr89a80NdJ67mjOW1rzhIEo0EHMll7jgdvJ84-cmjuPEvD_FnbxXXfN-cgTs2uwwfhJAlIlNMd6mnBT1kTxPxKxHuSDbdQy2pqWtb9wv1F1RXUf1OKi9zVkWci5ihONAaquQ3XuHqvWAE/s1600/P1070702.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr89a80NdJ67mjOW1rzhIEo0EHMll7jgdvJ84-cmjuPEvD_FnbxXXfN-cgTs2uwwfhJAlIlNMd6mnBT1kTxPxKxHuSDbdQy2pqWtb9wv1F1RXUf1OKi9zVkWci5ihONAaquQ3XuHqvWAE/s640/P1070702.jpg" width="451" /></a></div>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-8093387343552028992016-04-17T12:04:00.002+02:002016-04-17T12:04:46.906+02:00Komma igenKom igen!<br />
Kom igen nu.<br />
Kom igen.<br />
Jo, jag kommer igen.<br />
<br />
Det ligger mycket olika möjligheter i de där enkla orden.<br />
<br />
Förr upplevde jag en viss hurtfrisk uppmaning i frasen. Typ: skärp dig, sluta larva, ryck upp dig, ansträng dig lite till, pressa på ända fram till målsnöret.<br />
<br />
Idag smakar jag på ordens mjuka obönhörlighet. Allt kommer igen. Som årstiderna. Som vågorna mot stranden. Orden visar att det måste finnas ett läge där inget är närvarande, ett tillbakadragande, för att något sedan ska kunna komma - igen.<br />
<br />
Det finns en oerhörd styrka i den rörelsen.<br />
<br />
Jag har dragit mig tillbaka länge, djupt in i min utmattningsbubbla. Rörelsen avstannade någon gång runt årsskiftet, och i takt med vårens ankomst har jag rört mig framåt. Kraften har återvänt, sakta, sakta. Jag kommer igen.<br />
<br />
Annorlunda nu, men samma. Mer liksom, mer jag. Ärligare, och mycket mer rädd om mig själv.<br />
<br />
Den kommande veckan övergår 100% sjukskrivning till 75% sjukskrivning och jag ska på möte med min arbetsgivare för att planera mina arbetsuppgifter. Tillbaka till skolan, tillbaka på Futura. Jag ser mycket fram emot det. Mycket har hunnit ändra sig, inte bara i mig, utan även där. Ny rektor, nya förutsättningar. Nu är nu, och det gamla lämnar jag bakom mig. Min inre kompass är stark och jag litar fullt ut på min förmåga. Jag vet vad jag förmår, och vad jag ska undvika.<br />
<br />
Det ska bli så roligt att få bidra lite till igen. Att få jobba lite. Ett steg i taget.<br />
<br />
Jag kommer igen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKc80uyeNCzhlCDsph5g4HWNu1EA6bCSZWRnC2GUDpyfK7e6BnKEJuNALpJg_mChNHE6wSvI3yHUl1OO_a461XRHw9lWQiwk8w4SA4f2DbFbRrnjcUku2unU1VOThhDJVsUTQ3vUVrdaw/s1600/IMG_6709.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKc80uyeNCzhlCDsph5g4HWNu1EA6bCSZWRnC2GUDpyfK7e6BnKEJuNALpJg_mChNHE6wSvI3yHUl1OO_a461XRHw9lWQiwk8w4SA4f2DbFbRrnjcUku2unU1VOThhDJVsUTQ3vUVrdaw/s640/IMG_6709.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">När Kellie var ny familjemedlem gick vi ofta här. En vecka innan hennes avfärd gick<br />vi hit igen. Hon sprang med samma yrglada iver, kände igen sig precis. Allt var sig likt.<br />Och ändå inte. Allt var, allt är annorlunda.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-49927798840253232262016-04-16T21:32:00.000+02:002016-04-16T21:38:24.013+02:00Beslutförra veckan blev det så<br />
<div>
det blev så </div>
<div>
att jag </div>
<div>
bestämde </div>
<div>
<br /></div>
<div>
att det fick bli så</div>
<div>
<br /></div>
<div>
jag bestämde</div>
<div>
att det</div>
<div>
till slut</div>
<div>
fick bli så</div>
<div>
<br /></div>
<div>
så som jag bestämt </div>
<div>
redan för två år sedan</div>
<div>
när jag märkte</div>
<div>
att du hade problem</div>
<div>
<br /></div>
<div>
då var jag inte tillräckligt bestämd</div>
<div>
för att det skulle bli så</div>
<div>
då</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du fick två år till</div>
<div>
<br /></div>
<div>
ett kort år på lugna landet</div>
<div>
hos min pappa</div>
<div>
och katterna</div>
<div>
<br /></div>
<div>
sedan ett långt år till</div>
<div>
hos mig</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du lugnade dig betydligt</div>
<div>
jag hoppades</div>
<div>
utvecklingen gick</div>
<div>
åt rätt håll</div>
<div>
jag gjorde allt jag kunde</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du älskade mig</div>
<div>
så mycket</div>
<div>
<br /></div>
<div>
så mycket </div>
<div>
så</div>
<div>
du vaktade mig</div>
<div>
mot allt</div>
<div>
mot främlingar</div>
<div>
mot barn</div>
<div>
mot män</div>
<div>
<br /></div>
<div>
och väntade på mig</div>
<div>
hela tiden</div>
<div>
<br /></div>
<div>
som jag försökte</div>
<div>
som vi försökte</div>
<div>
som alla runt dig försökte</div>
<div>
att hjälpa dig</div>
<div>
att slappna av </div>
<div>
<br /></div>
<div>
men det räckte inte</div>
<div>
jag räckte inte</div>
<div>
vi räckte inte</div>
<div>
eller så</div>
<div>
förmådde du</div>
<div>
helt enkelt</div>
<div>
inte mer än detta</div>
<div>
<br /></div>
<div>
en vecka innan det blev av</div>
<div>
sprang du ikapp</div>
<div>
en hundrädd joggare</div>
<div>
i skogen</div>
<div>
och nafsade henne i byxbenet</div>
<div>
trots att du</div>
<div>
inte brytt dig om</div>
<div>
mötande personer</div>
<div>
på flera månader</div>
<div>
<br /></div>
<div>
två dagar senare,</div>
<div>
vi vilade i sängen,</div>
<div>
gjorde du ett skräckslaget utfall</div>
<div>
mot vår katt</div>
<div>
bara för att hon hoppade upp till oss</div>
<div>
så där tyst och plötsligt</div>
<div>
som katter gör</div>
<div>
<br /></div>
<div>
i flera minuter efteråt</div>
<div>
svävade allas adrenalin</div>
<div>
i rummet</div>
<div>
hjärtslagen trummade mot väggarna</div>
<div>
och du skämdes</div>
<div>
<br /></div>
<div>
varje gång en främling</div>
<div>
närmade sig</div>
<div>
måste jag varna:</div>
<div>
klappa inte</div>
<div>
titta inte</div>
<div>
hon är rädd</div>
<div>
<br /></div>
<div>
varje gång</div>
<div>
det ringde på dörren</div>
<div>
fyllde du hallen </div>
<div>
med budskapet:</div>
<div>
bort, bort, bort -</div>
<div>
annars</div>
<div>
<br /></div>
<div>
och varje morgon</div>
<div>
när barnen lämnades</div>
<div>
till förskolan i huset intill</div>
<div>
morrade du vaksamt</div>
<div>
för du visste:</div>
<div>
barn är livsfarliga</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du litade inte på mig</div>
<div>
inte på någon alls</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du älskade mig</div>
<div>
mycket</div>
<div>
men inte tillräckligt</div>
<div>
för att våga lita på mig</div>
<div>
när jag sa:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
människor är snälla</div>
<div>
världen är god</div>
<div>
alla vill dig väl</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du bar med dig<br />
andra erfarenheter<br />
från ditt första år<br />
en tid i ditt liv<br />
jag inte kunde påverka<br />
<br />
din stridsberedskap</div>
<div>
var djupt rotad</div>
<div>
och väl dold</div>
<div>
bakom din mjukpälsade</div>
<div>
kramgoa uppsyn;</div>
<div>
en farlig cocktail</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du vaktade mig</div>
<div>
jag vaktade dig</div>
<div>
<br /></div>
<div>
det fick bli så här till slut</div>
<div>
jag bestämde detta<br />
ett tungt beslut:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
du slipper stressen</div>
<div>
du slipper vänta på mig</div>
<div>
du slipper vakta mig</div>
<div>
du slipper vara bevakad</div>
<div>
du vilar nu</div>
<div>
på riktigt</div>
<div>
<br /></div>
<div>
tack för allt du lärde mig</div>
<div>
jag vet att du fick fyra år</div>
<div>
i frihet och kärlek</div>
<div>
så mycket du klarade ta emot </div>
<div>
<br /></div>
<div>
spring i glädje och frid Kellie</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJIbIbPPxzbzPkQvpiLxUUevwIjKay5ScfRBH0Sqi0lV1H3P-MC4NHn0bnvlQcM-lJhOgQjWQ9QGp1WAnBgXjIm6hV4TM_b5LIgpwFANVg-Vkc1T2nwbeCC6zCqjFgZMNEyTWT_GcfKiU/s1600/P1050514.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJIbIbPPxzbzPkQvpiLxUUevwIjKay5ScfRBH0Sqi0lV1H3P-MC4NHn0bnvlQcM-lJhOgQjWQ9QGp1WAnBgXjIm6hV4TM_b5LIgpwFANVg-Vkc1T2nwbeCC6zCqjFgZMNEyTWT_GcfKiU/s640/P1050514.jpg" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-48938699064611148762016-04-15T12:06:00.001+02:002016-04-15T12:09:28.958+02:00MellanlägeIgår fick jag så äntligen Perlan i vattnet. Hon har stått och väntat, i stort sett färdig, i Michaels trädgård. Det var bara bottenmålningen kvar, och för den krävdes rätt väder, rätt tidslucka och rätt ork. Eftersom det varit mycket att stå i de senaste veckorna infann sig inte den stunden förrän i onsdags. Då bottenmålade jag i solskenet, medan jag funderade över allt jag läst om att skippa bottenmålningen för miljöns skull. Det får bli nästa års huvudbry, i år har jag inte hunnit sätta mig in i alla för- och nackdelar. Det tar en duktig portion tankeenergi att tänka och göra nytt istället för att göra som man alltid gjort. Sådan tankeenergi är ransonerad sedan utmattningen slog till, och jag hade nog gjort slut rejält på den ransonen genom mitt pluggande inför och examensskrivande till fartygsbefäl klass VIII under helgen. Så jag tillät mig själv slippa grubbla på miljön, för den här gången. Man lär sig...<br />
<br />
Framåt kvällningen hjälpte Lukas, Michael och Johan till med att knuffa upp henne på lilla vagnen, och rulla henne ut på asfalten ner mot hamnen. Där fick hon vänta över natten och igår lyftes hon ner i vattnet. Och jag andades ut - äntligen. Båtar hör hemma i vattnet :-)<br />
<br />
Idag regnar det, vilken tur jag hann med en liten premiärtur igår. Jag och Tess tog med en bit choklad och en öl och drog ut på en miniutflykt till Stora Manholmen, där vi la till och gick en liten promenad. Men eftersom vi redan efter 50 meter skrämde en mycket välkamouflerad ruvande ejderhona från sina ägg, lämnade vi ön så fort som möjligt igen. Man vill ju inte gärna orsaka familjetragedier så här års...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbWFHjm0NcfKbVlfvcTMGESzkedzZHdXxoGG4tmgkYAB1fI1rryH9eaF_LwxvwI_tJ6kOBXlSQy0_Fle8Zu7M_LPFZNKe42-DqqwPXjI2TlCVUZE0jw9cllRY_-G1HTaMxSSAMWLzE6Jo/s1600/12973069_10208119376155433_7616913533800059117_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbWFHjm0NcfKbVlfvcTMGESzkedzZHdXxoGG4tmgkYAB1fI1rryH9eaF_LwxvwI_tJ6kOBXlSQy0_Fle8Zu7M_LPFZNKe42-DqqwPXjI2TlCVUZE0jw9cllRY_-G1HTaMxSSAMWLzE6Jo/s320/12973069_10208119376155433_7616913533800059117_o.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Dagen idag är tänkt att ägnas åt lite olika typer av småpyssel. Det går sådär. Först tänkte jag sätta igång att baka glutenfritt bröd, men så visade receptet att jag behöver jäst och rismjöl, vilket jag inte har hemma. Tänkte då istället skruva isär batterilådans lock, för det tycks vara glapp i den, men jag hittade inte min kryssmejsel. Sedan ville jag limma mina trasiga glasögon med mitt nyinköpta superlim, men så visade det sig att limmet var gammalt: det hade stelnat i sin tub redan. Fy så trist. Och vad jobbigt det är när man försöker skrapa ihop lite arbetslust, gör en ansats att komma igång och måste avsluta utan förväntat resultat.<br />
<br />
På min att-göra-lista för dagen står nu att ringa några samtal, gå hundpromenad, hämta en gräsklippare, kolla så båten flyter, handla. Jag behöver en bil som är stor nog att lasta en gräsklippare i, tänkte låna Richards eftersom han lät bilen stå här medan han är bortrest, men den visade sig givetvis vara urladdad. Nu behöver jag leta startkablar. Mina startkablar följde nämligen med min gamla bil till Mirja i Göteborg. Det får bli en sväng till Bäckevägen. Ska passa på och låna en värmefläkt där också. Min värmepanna är trasig och nu börjar det bli kallt om fingrarna när temperaturen kryper ner mot 18 grader inomhus. Undrar vad mer som kommer att krångla idag?<br />
<br />
Ja, det är mycket med det praktiska. Och det är mycket med planeringen och logistiken. Min hjärna protesterar, med all rätt. Men jag stressar inte. Allt får ta den tid det tar, och jag har lärt mig andas på mindfulnesskursen, så livet får krångla hur mycket det vill. Jag är i balans ändå. Så det så :-)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvPQPar2qk64Zdbd7T0GI-1G0q2fTIOqhLZPRxkEy9I1PKopmqXlTPMuvIkUQfUe3aDclxT5SNR1SPcVfxv8suFBbKQL8a552_6q2yN43imkohDj7WAuj_G6bp2TwtYUuyaHRkNLm2JDU/s1600/1082071899.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvPQPar2qk64Zdbd7T0GI-1G0q2fTIOqhLZPRxkEy9I1PKopmqXlTPMuvIkUQfUe3aDclxT5SNR1SPcVfxv8suFBbKQL8a552_6q2yN43imkohDj7WAuj_G6bp2TwtYUuyaHRkNLm2JDU/s320/1082071899.jpeg" width="320" /></a></div>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-76907164929845945702016-04-12T13:51:00.001+02:002016-04-12T13:51:29.688+02:00Så skimrande fantastisktTvå veckor med många järn i elden. <div>Med några avgörande händelser. </div><div>Med mycket fokus och mental anspänning. </div><div>Trött och gråtmild igår och idag. </div><div>Det är ok. Allt är ok. </div><div><br></div><div>Hundpromenad i det hjärtknipande vackra vårvädret. Glada hundar, glada tanter, fikakorgen var med. <div>Havet. Stranden. </div><div><br></div><div>Visade det sig att vi störde förmiddagshänget för två sälar som chillade vid bryggan. De simmade ut en bit, låg sedan en stund och spanade in oss innan de dök och gav sig av. </div><div><br></div><div>Deras glänsande skallar. Nyfikna uppsyn. </div><div>Det spegelblanka havet. Solen. Och havet, havet, havet. </div><div><br></div><div>Kärleken. Kärleken till livet. </div><div>Extra starkt nu, när det varit några jobbiga avsked. </div><div>(Mer om det en annan dag)</div><div><br></div><div>Tacksamhet och kärlek. </div><div>Jag har inget val liksom. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4AWLiwLnWc-yL0GKedKIQLNjFODT6G8JFV_3Eay4dmoDqchSX2VuBCoBkR2TMoXGfYkc4Ik7e2Ugzeh2YMIaOBZFN9GoGZJRZLDyCJwLsI_qwqE1A-JbkddtBOk0IzSZ9HAc7qVPL-wE/s640/blogger-image-453754938.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4AWLiwLnWc-yL0GKedKIQLNjFODT6G8JFV_3Eay4dmoDqchSX2VuBCoBkR2TMoXGfYkc4Ik7e2Ugzeh2YMIaOBZFN9GoGZJRZLDyCJwLsI_qwqE1A-JbkddtBOk0IzSZ9HAc7qVPL-wE/s640/blogger-image-453754938.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div><br></div></div>Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-42183375738607672462016-04-07T18:15:00.000+02:002016-04-07T18:15:09.130+02:00Blå-chock och moss-skott!!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
...och en och annan filur :-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nu är det vår, faktiskt!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Älskar!!!!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZU8KC2KwT2h9W71SLIO_zXF357JcYYzAS8TPGCMem1hcUFOShvT6v3MRnZMo1obXlJbz_9D5AliMoDTnUs9d9XT0WP2Ou8XHgcKY1Rgo_EfmMDzjRO_YndabQcSelqRZdI5iW9nNLgZw/s1600/P1070573.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZU8KC2KwT2h9W71SLIO_zXF357JcYYzAS8TPGCMem1hcUFOShvT6v3MRnZMo1obXlJbz_9D5AliMoDTnUs9d9XT0WP2Ou8XHgcKY1Rgo_EfmMDzjRO_YndabQcSelqRZdI5iW9nNLgZw/s640/P1070573.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkZT-I1nJf6umXyPrPmLcqc6DyoRX5ZirGpOS8fAaGwNbiEjnti4sqWjQQARYnCz9AuRG8IPFGkV6YSxH3dgFnZBpYGGozjmXyA8ruJqWsVuKdIBwbSvsPsw_N-3QgbY7bI3T1Ai0UyZg/s1600/P1070576.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="458" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkZT-I1nJf6umXyPrPmLcqc6DyoRX5ZirGpOS8fAaGwNbiEjnti4sqWjQQARYnCz9AuRG8IPFGkV6YSxH3dgFnZBpYGGozjmXyA8ruJqWsVuKdIBwbSvsPsw_N-3QgbY7bI3T1Ai0UyZg/s640/P1070576.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilUz6KgvOwyK5-BsMZpPVmiXKp9C4ptvauYa2c1JLZt06KnN7zoUhBNiNB3BgFtWEjZYPUVgW-G0sH-2d6rT-tqLCg3LDv1OgX4mC4dUgHM78B4jB8iFhx3jxQNzMeDOx4g8p0L2mqfPg/s1600/P1070584.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="446" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilUz6KgvOwyK5-BsMZpPVmiXKp9C4ptvauYa2c1JLZt06KnN7zoUhBNiNB3BgFtWEjZYPUVgW-G0sH-2d6rT-tqLCg3LDv1OgX4mC4dUgHM78B4jB8iFhx3jxQNzMeDOx4g8p0L2mqfPg/s640/P1070584.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiol3RrRKsADFcPMwAqcHuPiZPNC1FHUFi_kUxq9abQbETGybDXgtpc_AvwdWssyQ3TbsH82hQenIi734rO8MXAsV34w4zns4CF4L4z4Gyp2O5qDGeDaFxm2RV3eU_d0UnlcdItJKLYS88/s1600/P1070586.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiol3RrRKsADFcPMwAqcHuPiZPNC1FHUFi_kUxq9abQbETGybDXgtpc_AvwdWssyQ3TbsH82hQenIi734rO8MXAsV34w4zns4CF4L4z4Gyp2O5qDGeDaFxm2RV3eU_d0UnlcdItJKLYS88/s640/P1070586.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZXKH8BMUFGpbjLEzvDXvPsgpkiCvz8iqz7nHvvHgerqX89wQkOJLjNbMtNs-DXylwhDrhx4Md2yp3bolRozZWJn4Ff7M0Cwh0xgSmzkI_FYW9G0M1F433mGOJj4DQKal1VgIGCqYwEZk/s1600/P1070587.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZXKH8BMUFGpbjLEzvDXvPsgpkiCvz8iqz7nHvvHgerqX89wQkOJLjNbMtNs-DXylwhDrhx4Md2yp3bolRozZWJn4Ff7M0Cwh0xgSmzkI_FYW9G0M1F433mGOJj4DQKal1VgIGCqYwEZk/s640/P1070587.jpg" width="456" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs499o0kL_Jv62wBP4wrr6CCceN9-AtMhMeSNj1lWS2l-DaKGC-HxC-J7PgMr0bBgTEUV5ENjLDaBE-H2oKIvV7sBDfUwKz6g9ZOr4KvP1J23Mz0nOQGTxeEoQ0vl6Fqoth4cYzLusdd0/s1600/P1070591.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs499o0kL_Jv62wBP4wrr6CCceN9-AtMhMeSNj1lWS2l-DaKGC-HxC-J7PgMr0bBgTEUV5ENjLDaBE-H2oKIvV7sBDfUwKz6g9ZOr4KvP1J23Mz0nOQGTxeEoQ0vl6Fqoth4cYzLusdd0/s640/P1070591.jpg" width="444" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdEHwS4p8fp4vWDytivWPZ753zcR7xvobEDoPV-h2j59GstdabuSAUT_qO3EaUMGiwq8Rv1oDn0YjEfftS1KRNDDukAZTynOmJvn0qRYgBH-92pLa6JCZ2-uOFGk71n0Bngf8q6XATYPI/s1600/P1070600.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdEHwS4p8fp4vWDytivWPZ753zcR7xvobEDoPV-h2j59GstdabuSAUT_qO3EaUMGiwq8Rv1oDn0YjEfftS1KRNDDukAZTynOmJvn0qRYgBH-92pLa6JCZ2-uOFGk71n0Bngf8q6XATYPI/s640/P1070600.jpg" width="614" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSf5VuMZDjNJGeS8VwVB4on0RrrYgp6ZPql8Gk57FOPEoms8eN96m1hbOAEBaZhy1pr_A4zMuG1A0eaUnCCuvhiWSUc2ytCfde4ubCpZTlhwyDTTzZb9nsNV58oPgd6GYVAD7zPxu-vIA/s1600/P1070604.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSf5VuMZDjNJGeS8VwVB4on0RrrYgp6ZPql8Gk57FOPEoms8eN96m1hbOAEBaZhy1pr_A4zMuG1A0eaUnCCuvhiWSUc2ytCfde4ubCpZTlhwyDTTzZb9nsNV58oPgd6GYVAD7zPxu-vIA/s640/P1070604.jpg" width="628" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyhc6BVFKpCNm1jSk0aSlZo1AFa-N6X-Z4TLyU9z5iteeRrB_zZfqhYp7SWyIgXFemw4aULWHJLmoCgEcOML5kWd13EKUMPD_fNAnHSKRI9EtXgCzg_mMNY6mXRjZEr4RXiVbonD47vg/s1600/P1070605.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyhc6BVFKpCNm1jSk0aSlZo1AFa-N6X-Z4TLyU9z5iteeRrB_zZfqhYp7SWyIgXFemw4aULWHJLmoCgEcOML5kWd13EKUMPD_fNAnHSKRI9EtXgCzg_mMNY6mXRjZEr4RXiVbonD47vg/s640/P1070605.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-62818816985226569552016-04-05T16:10:00.001+02:002016-04-05T16:10:22.873+02:00Vissa dagar..... kunde jag klara mig utan...<br />
<br />
Har varit totalt disträ ända sedan jag vaknade, med en sådan där gnagande känsla av att något är fel. Det var inte fel, inte från början, men universum lever upp till mina förväntningar med råge:<br />
<br />
Körde in framförvarande bil medan jag rullade ner i Gisslerödsbacken, för jag tittade åt fel håll en sekund. Hann bromsa, men för sent för att undvika närkontakt. Bucklade både den och min egen bil. Jippi. Verkstaden imorgon.<br />
Jag monterade ihop en extremt enkelt konstruerad nyinköpt stroller (som man sprider gräsmattegödsel eller gräsfrön med) i redskapsrummet. Allt gick fel. Fel verktyg, för klena nävar, fel glasögon. Trodde nästan jag hade förstört den, spräckt plasten eller böjt det klena handtaget, men den tycks ha klarat sig. Som pricken över i:et föll en sopkvast ner från sin krok, medan jag sopade utan att det egentligen behövdes, och slog mig en ilsken bula i huvudet.<br />
Tappade en nydiskad kastrull i golvet, helt utan anledning. Handen bara släppte den liksom.<br />
Öppnade klisterlocket på en mellanmålsdryck och började skaka den, efteråt, ja. Dryck i halva kylskåpet och över golvet.<br />
<br />
Nu går jag och lägger mig i soffan så kanske jag undviker större katastrofer.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QDc6h19rV8m_sCStMQRhcukbX3sgO6ph9y763p_6AvGFtoXZTaONgg6Fxt6CyhRFJGPb9PWQ0FGxpnDSHGMoKiSEkXbTNMRQcZ_UKxW6aGBWpo55T56bZ2Coc4wdH0INWvcvlpDIGdk/s1600/20140225_181031332_iOS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QDc6h19rV8m_sCStMQRhcukbX3sgO6ph9y763p_6AvGFtoXZTaONgg6Fxt6CyhRFJGPb9PWQ0FGxpnDSHGMoKiSEkXbTNMRQcZ_UKxW6aGBWpo55T56bZ2Coc4wdH0INWvcvlpDIGdk/s320/20140225_181031332_iOS.jpg" width="239" /></a></div>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-78731997979899615682016-04-03T22:09:00.001+02:002016-04-03T22:09:51.889+02:00Hejdå MisseNu behöver jag skriva av mig. Idag fick Misse lämna jordelivet. Det var inte väntat. Det gick inte av sig självt. Men det var rätt. Fina Misse....<br />
<br />
Misse kom till familjen för kanske tio år sedan, av en bakvänd slump. Vår älskade ungkatt Mio hade varit försvunnen i några veckor och Michael fick syn på en katt som kunde vara Mio uppe i Tanumshede, vid bensinmacken. Katten var mager och rädd men kontaktsökande. Den hade i stort sett exakt samma färger och teckning som Mio. Han tog med katten i bilen för att se om den skulle känna igen sig där hemma på Kärraby. Den var vettskrämd.... Smög runt som en skugga och hoppade till vid minsta ljud. Det var uppenbarligen inte Mio.<br />
<br />
Det gick kanske några dagar. Michael sa han skulle köra tillbaka katten till bensinstationen, men vi övriga vägrade gå med på det, vi tyckte synd om den. Vi fick vid någon tidpunkt i denna veva också reda på var katten kom ifrån. Och att den hade rymt eller skrämts iväg från ett hem där flera andra katter och hundar bodde. Sonen i huset hade tagit hem den som kattunge, utan att kolla med föräldrarna om det var ok, och snart började katten hålla sig borta därifrån. Den var förvunnen i flera omgångar, och de ovilliga ägarna var inte så intresserade av att få tillbaka henne. Vi visste nu att det var en hon. Vi döpte henne till Misse, och så fick hon bli en del av den stora flocken.<br />
<br />
Misse var inte charmig, inte gosig eller tacksam. Hon gömde sig mest hela tiden från de andra djuren och var misstänksam mot allt. Så småningom tinade hon upp lite. Och hon visade sig faktiskt vara både kelig och kärlekstörstande, men bara när inga andra djur fanns i närheten.<br />
<br />
På våren 2006 födde hon två kattungar. Ängsligt sökte hon min hjälp med tydliga jamanden, och födde till slut båda medan jag satt hos henne. Den ena behöll vi, det var Baloo, som senare fick namnet KatteLatte(den Fete), och som ännu senare av Lukas döptes om till Sven.<br />
<br />
När jag flyttade till Grebbestad för att provseparera första omgången fick Misse flytta med mig. Vi bodde i en liten röd stuga i på Övre Långgatan, och Misse trivdes utomordentlig bra med livet som ensamkatt. Hon smög utomhus några timmar i taget, och ägnade resten av sin tid spinnandes i mitt knä, min säng eller i soffan. Hon blev jättekelig och älskvärd.<br />
<br />
Men efter ett knappt år så flyttade vi ihop hela gänget igen, nu i ett stort hus på Bryggerigatan. Hon fann sig rätt bra, men gillade inte att återigen behöva konkurrera om uppmärksamheten. Särskilt katten Maja var fortfarande ett ständigt orosmoment. Båda är ju honkatter - det blev faktiskt slagsmål lite då och då, även om de för det mesta endast var gränslöst griniga mot varandra. Sven (sonen) däremot mindes hon väl, och eftersom Sven är den absolut vänligaste katten jag någonsin stött på, så såg han till att hon fick den kärlek hon förtjänade. Han brukar tvätta alla flockmedlemmar som vill, dagligen. Hundar och katter, det går lika bra. Endast Maja vägrar ta emot dylika ömhetsbetygelser.<br />
<br />
Misse väntade kattungar på nytt, och födde dem i februari 2010, även denna gång med tydliga önskemål om min närvaro. Det blev två stycken igen, Simba flyttade fjorton veckor gammal till Cia och Patrik och Flisan flyttade till Siv när hon var 3,5 månader. Misse kastrerades och därmed satte vi punkt för nya födslar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HkWGnUppLHiAj1G92DzsgnIUE3Kkl66agYF6yd7FczSIj08qPM57FLWZzDkWp24YH6HwY4Nonvf1hJjxv5A3Vd7IDLYYW-ZT2CMygDaPeACmfXvai3-E180CX9PklZp23t1IonApBPc/s1600/Misses+liv+003.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HkWGnUppLHiAj1G92DzsgnIUE3Kkl66agYF6yd7FczSIj08qPM57FLWZzDkWp24YH6HwY4Nonvf1hJjxv5A3Vd7IDLYYW-ZT2CMygDaPeACmfXvai3-E180CX9PklZp23t1IonApBPc/s320/Misses+liv+003.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
När flyttlasset sedan gick till nya huset på Bäckevägen var djuren luttrade på att flytta, det visste vad som gällde och de trivdes snabbt bra på nya stället. Mellan Misse och Maja uppstod en slags pakt: Maja härskade i vardagsrummet, och Misse häckade i köket. Denna pakt kunde när som helst rubbas av obegripliga anledningar, men oftast funkade det. När det var matdags rådde också vapenvila, i alla fall så länge maten räckte.<br />
<br />
När jag flyttade till min nuvarande lägenhet tog jag inte med Misse på ännu en flytt. Hon hade rotat sig bra, trivdes i den stora trädgården, var bundis med sin son och jag tog ju med båda hundarna. Det var bra som det var.<br />
<br />
Varje gång jag hälsat på har det tagit en stund att få kontakt med Misse, men när man väl satt där hos henne, så spann hon ofta belåtet, och ville ibland till och med ligga i knät. Hon blev med åren efter kastreringen allt tjockare och jag tyckte hon såg ut som en kanelbulle på fyra tassar :-)<br />
<br />
Den här helgen kom Mirja från Göteborg för vi skulle byta till sommardäck på bilarna och lite annat pyssel. Misse hade varit försvunnen sedan i fredags, något som inte hänt allt för ofta.<br />
I morse (söndag) hittade Michael henne liggandes i gräset vid brevlådorna, hon var medtagen och tufsig, och hade uppenbarligen ont. Mirja smsade mig när de tagit in henne. När jag kom dit blev jag bestört, hon hade mycket ont - i magen att döma efter hennes hesa jamande när man tog henne där, hon gick stötigt och stelbent med indragen mage, pälsen var ovårdad, pupillerna stora och hon ville hela tiden gå ut. När hon inte blev utsläppt la hon sig på golvet under köksbordet. Där låg hon sedan, som död nästan, och även om hon spann så kändes hon så kall och "borta" på något sätt.<br />
<br />
Vi diskuterade olika tankar - vad kunde ha hänt, kunde detta gå över om man avvaktade? Till slut landade vi i beslutet att åka och kolla henne, så jag ringde och så åkte vi - jag, Lukas och Mirja.<br />
<br />
Det visade sig vara rätt beslut. Veterinären undersökte och konstaterade att hon hade väldigt ont, hon var mycket uttorkad, hennes puls var hög och andningen ytlig och ansträngd. Hon var kall, endast 35 grader. En katt ska ha 38-39 i temp. Att döma av förloppet och tillståndet trodde han att hon hade invärtes blödningar, troligen efter att ha blivit påkörd.<br />
<br />
Hon fick somna in. Och vi grät. Fastän det var rätt beslut, fastän hon nu har det bra. För det hugger i hjärteroten när man tvingas ta farväl av en familjemedlem, om än en aldrig så liten och oansenlig katt. Tack Misse för att du fanns och för att du berikade oss!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKRHn-DVhev4hx9aM90xumuGA65pA_4Xc4Rkhz08xbBx59q6k0WO_-_nAHuJ40UnsrI4xydaFhgDs-k_DMTfMtilwrQSbAvp4DoPTFDCF5i2qWDsYLxWr2iVfpWXB3Gz5nQeuGT4fCAMk/s1600/IMG_6743.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKRHn-DVhev4hx9aM90xumuGA65pA_4Xc4Rkhz08xbBx59q6k0WO_-_nAHuJ40UnsrI4xydaFhgDs-k_DMTfMtilwrQSbAvp4DoPTFDCF5i2qWDsYLxWr2iVfpWXB3Gz5nQeuGT4fCAMk/s320/IMG_6743.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-28813521000018875422016-04-01T18:18:00.000+02:002016-04-01T18:18:54.957+02:00Munin flyter!En vårdag full av livskraft. <br />
<div>
<br /></div>
<div>
Sov inte bra inatt. Väcktes halv tre av planeringstankar och lätt magknip. Stört omöjligt att somna om på grund av alla bollar som är i luften just nu. Men jag lyckades till slut - en timma innan väckarklockan ringde. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det bar av mot Göteborg idag, för jag behövde hämta motorn på Marinskroten. Michael och jag slog två flugor i en smäll. Han skulle ändå dit för att vara morfar åt Ellen och Alice, så jag fick låna hans bil mot att jag skjutsade honom. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi hade först en härlig stund på <a href="http://www.marinskroten.com/" target="_blank">Marinskroten</a> där jag skulle hämta motorn. Bengt visade runt. Vilket fantastiskt ställe... De har allt, de gör allt och de är skittrevliga att språka med. Rekommenderar alla båtmänniskor att göra ett besök där. Garanterar att ni hittar något att ta med hem! Eller så blir ni bara grymt inspirerade. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnm_vpWH3R7ngaEa4NTOjYu17Cpb5NgF2ySxym4qEUPaZ4oCfDbRoKC5U37QcSklM972OGMXJXaMudohQC6GY6_hbF_DNt5eYN5Ew6mDifhZOCuA2NHSDPi8XDO3xJz7KQ6S3UdEQup9o/s640/blogger-image--1086344173.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnm_vpWH3R7ngaEa4NTOjYu17Cpb5NgF2ySxym4qEUPaZ4oCfDbRoKC5U37QcSklM972OGMXJXaMudohQC6GY6_hbF_DNt5eYN5Ew6mDifhZOCuA2NHSDPi8XDO3xJz7KQ6S3UdEQup9o/s640/blogger-image--1086344173.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
Motorn lyftes raskt in i lilla Citroenen, Michael tog bussen vidare in till stan och jag styrde hemåt. Jag var bara så nöjd. Bara för att jag hade en så här fin last: </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyOpprlQsEd3Xe8qVu3F-WOPWnRM_YkKm1t9jcVmOoxgXUD8w7v3R7pfZSjKAWrQ7qldUrGPsFbD7cM4tJbfOGs2zw-jMsrPkF4w2qmr49CTAsxYpuIA7D0yWDiPsJRhfR_gbr6JnNdcE/s640/blogger-image-2062731283.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyOpprlQsEd3Xe8qVu3F-WOPWnRM_YkKm1t9jcVmOoxgXUD8w7v3R7pfZSjKAWrQ7qldUrGPsFbD7cM4tJbfOGs2zw-jMsrPkF4w2qmr49CTAsxYpuIA7D0yWDiPsJRhfR_gbr6JnNdcE/s640/blogger-image-2062731283.jpg" /></a></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ett snabbt stopp på Torp, Biltema, för att köpa bottenfärg och sedan var jag hemma. Rastade hundarna, tog en macka, och körde sedan till Landgren som var redo att rulla iväg med traktor och båten på släp. Vi styrde MIT Havstenssund och färden gick sakta; max 25 km/tim. Jag hann se precis allt och kunde återigen konstatera att jag lever mitt i en idyll. Jäklar vad vackert det är i dessa trakter!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVeuqYZwJlx_cRQdr-HOhk1Whb136CexsqjQam68bGI36cVHd4A3W3Bn_tm3FXxDLcDkw1z2NW2P9WurWDU0CX7K0IlQGbWDYxuhnVQOhwCjaM5tHYE9gF43uVYfT_dQhmkLcDOjkTOmY/s640/blogger-image--217840297.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVeuqYZwJlx_cRQdr-HOhk1Whb136CexsqjQam68bGI36cVHd4A3W3Bn_tm3FXxDLcDkw1z2NW2P9WurWDU0CX7K0IlQGbWDYxuhnVQOhwCjaM5tHYE9gF43uVYfT_dQhmkLcDOjkTOmY/s640/blogger-image--217840297.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkCEvuKzOsIIaFWEBCojDh6dTdktEqXBAZzLYIn6XHJXy2cZmEaeMiQPYIzy696AxrEHsYJrSwJyO9nAzu5xJYmbkfiQnigjiCY4U7YnQPO2vMuYNYv37J4PusRMWm_2HsfIVn3NTqpM8/s640/blogger-image-632979864.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkCEvuKzOsIIaFWEBCojDh6dTdktEqXBAZzLYIn6XHJXy2cZmEaeMiQPYIzy696AxrEHsYJrSwJyO9nAzu5xJYmbkfiQnigjiCY4U7YnQPO2vMuYNYv37J4PusRMWm_2HsfIVn3NTqpM8/s640/blogger-image-632979864.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
På plats i Havstenssund kom först Johannes Sörqvist. Han är jämnårig med Mirja och redan inbiten båtmotortrollkarl. Det är han som ska sätta ihop alla motordelar från gamla med nya motorn och montera in allt i båten på bästa sätt. Så vevade vi ner Munin i vattnet med kranen och hon flöt, synligt förnöjd. Sedan dök Janne Jansson upp helt påpassligt så jag slapp lyfta ryggen ur led när motorn skulle ur bilen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1P7mn9eKWNtrzvI5DReu823Lr65kwbFADMQrfbtUOUHqrIPUbLTpfpqJHg2G8heSomqn3d_VL7nsSB5C__uYZSHnBuUEeI8tjXUUaRvRyYy5eM-DhLGgKYUtWsir-aU7NgZDW7vh8CVk/s640/blogger-image-1951317338.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1P7mn9eKWNtrzvI5DReu823Lr65kwbFADMQrfbtUOUHqrIPUbLTpfpqJHg2G8heSomqn3d_VL7nsSB5C__uYZSHnBuUEeI8tjXUUaRvRyYy5eM-DhLGgKYUtWsir-aU7NgZDW7vh8CVk/s640/blogger-image-1951317338.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3EcmslEUtrJKTABMXUiV0uXQ3mt00H7IP_3vWUMoBBxsPNnidybYZxrQQDwbOosXAjHZ8V9uYaml6LrZw-V9lK-KcnpZqSSjpA9mh83zEzH1AKy6TvrqueFAiCWfG9M9Gyhyj1YM2WjU/s640/blogger-image-1716120352.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3EcmslEUtrJKTABMXUiV0uXQ3mt00H7IP_3vWUMoBBxsPNnidybYZxrQQDwbOosXAjHZ8V9uYaml6LrZw-V9lK-KcnpZqSSjpA9mh83zEzH1AKy6TvrqueFAiCWfG9M9Gyhyj1YM2WjU/s640/blogger-image-1716120352.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjxoyh0kVbxosXaNXboN5dO8pQDyxD6ei4vEB5IQ4kXcx53cr7EBRRqFL3sfAtmTddaG5nVoMfR1QLdxkerxxYQt53OnXwhSrcY6f8Z23n6An7b-iJJmQUDINzehal1cMlYGVkwYsrMvQ/s640/blogger-image--289114155.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjxoyh0kVbxosXaNXboN5dO8pQDyxD6ei4vEB5IQ4kXcx53cr7EBRRqFL3sfAtmTddaG5nVoMfR1QLdxkerxxYQt53OnXwhSrcY6f8Z23n6An7b-iJJmQUDINzehal1cMlYGVkwYsrMvQ/s640/blogger-image--289114155.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-rLhU1JlB7yDwryfthnWUL7LjyclCtUo8cVuuxKddnzewYgmQWHsnMIQ9lvB3oC7Ted7_8FA_yris5pOYV8X1kj2SzqT1RlQbIm1RgEP9Rw6VQB-VgDiBYSolKTuj4mom1w-QOJegbdI/s640/blogger-image--1735319484.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-rLhU1JlB7yDwryfthnWUL7LjyclCtUo8cVuuxKddnzewYgmQWHsnMIQ9lvB3oC7Ted7_8FA_yris5pOYV8X1kj2SzqT1RlQbIm1RgEP9Rw6VQB-VgDiBYSolKTuj4mom1w-QOJegbdI/s640/blogger-image--1735319484.jpg" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLE1-JM0ELsl2evCSbEX0q_JKaPw-yFcuh9jKG3rdtqCEYdg9y-SPGKbOYznOsjaTeuqE3b-dXIX-WfxLw6_gAPxLQbfah7MZcnW6NCtu-j_ULJYlkwcxeF9aeJ7rwDz2h7LCk4eJF8KE/s640/blogger-image-649058794.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLE1-JM0ELsl2evCSbEX0q_JKaPw-yFcuh9jKG3rdtqCEYdg9y-SPGKbOYznOsjaTeuqE3b-dXIX-WfxLw6_gAPxLQbfah7MZcnW6NCtu-j_ULJYlkwcxeF9aeJ7rwDz2h7LCk4eJF8KE/s640/blogger-image-649058794.jpg" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Johannes och jag språkade en stund om placering av tank, rigg, segel, tofter, lister och övriga intressanta detaljer och jag kände att båten har hamnat i helt rätt händer. Det ska bli ett nöje att låta honom fixa till det som krävs för att hon ska bli sjövärdig. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu måste jag ta igen mig en stund. Om en timme är det hundgängsträffsparty. </div>
<div>
Jag älskar mitt liv. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-55650152519454682322016-03-31T19:51:00.001+02:002016-03-31T20:02:59.150+02:00Snart sjösättning X 2!!<div>
<span style="font-family: "helvetica neue light" , , "helvetica" , "arial" , sans-serif;">Nu så. Det drar ihop sig!</span><br />
<br /></div>
<div>
Häromdagen strök jag sista lagret bio impression på Perlan. Och idag täckte jag av Munin och blaskade i fem liter roslagsmahogny. Slurp sa det! Jag han just innan det blev svinkallt och började regna. Brrrr. </div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vilken dag som helst nu alltså. Tror att Munin hinner före Perlan ner i vattnet. </span><br />
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Troligen redan imorgon om allt går som det ska. Hon ska få åka på släp över till Kalvö och få en fin renoverad MD1 inopererad. Jag är glad!!</span></div>
</div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioiMglGvhI0hbUwC_gHeN65I0IFl6kShBH6FStSCDXcpKp57W16d-214Uf7iVrHYU21Y6cBQ5PlmeUgnYuRM6q8a0mAoW89jQ6KhvQavTI2U4RLy6vJA1Syhl_nTB8wpBrCCl_VjUonhQ/s640/blogger-image-92723607.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioiMglGvhI0hbUwC_gHeN65I0IFl6kShBH6FStSCDXcpKp57W16d-214Uf7iVrHYU21Y6cBQ5PlmeUgnYuRM6q8a0mAoW89jQ6KhvQavTI2U4RLy6vJA1Syhl_nTB8wpBrCCl_VjUonhQ/s640/blogger-image-92723607.jpg" /></a></span></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfXJ3w94O2MDlvDGbSWbnLIVZhv1DzJZR4DxJ3JWrzDS9iPX-0yZtI0jypXCOnBZrmVxjFVlGs0pP2HKpIGzlT0U4J4HuhYj7SUTtz0nrBT4LnWuAUElyeDNlToMWn3hgUOjTp7IT7EE0/s640/blogger-image-1512078253.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfXJ3w94O2MDlvDGbSWbnLIVZhv1DzJZR4DxJ3JWrzDS9iPX-0yZtI0jypXCOnBZrmVxjFVlGs0pP2HKpIGzlT0U4J4HuhYj7SUTtz0nrBT4LnWuAUElyeDNlToMWn3hgUOjTp7IT7EE0/s640/blogger-image-1512078253.jpg" /></a></span></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6uPbPEOwe47yPTk2xczumW_e2mF7lPCZ26vgV8lcJvVC41HbZlIbPf19fGj5uKtZW8Gj_IvOmFiApG5dTM5W1lHMqFZThYFehJWb_DFkOsvJZ2pgAasx3_G4nh8rltMvAiPWT-mxz3wI/s640/blogger-image--789372854.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6uPbPEOwe47yPTk2xczumW_e2mF7lPCZ26vgV8lcJvVC41HbZlIbPf19fGj5uKtZW8Gj_IvOmFiApG5dTM5W1lHMqFZThYFehJWb_DFkOsvJZ2pgAasx3_G4nh8rltMvAiPWT-mxz3wI/s640/blogger-image--789372854.jpg" /></a></span></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVuREfHkj_KZrzftgRfERoMIeJbtH_qIyRogUEZvhU9FkQ0mIb9_qVqXq_iOG0ecngNnYjH3cQsVk4AnAoStRXkcxSG-nzEoD72KPYu3c-6_DW965FnF8SQv_6vM1DQyXbJ5lMq2gG9QQ/s640/blogger-image-820891809.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVuREfHkj_KZrzftgRfERoMIeJbtH_qIyRogUEZvhU9FkQ0mIb9_qVqXq_iOG0ecngNnYjH3cQsVk4AnAoStRXkcxSG-nzEoD72KPYu3c-6_DW965FnF8SQv_6vM1DQyXbJ5lMq2gG9QQ/s640/blogger-image-820891809.jpg" /></a></span></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>
<div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkdvIls-9Y4uTKMOC-NWgaPrvOfGRAg7m0PA3zlwwYaUxbIVPw6Gv9KBiN2kb3N1bfb4tOeFJtKsqxXvjbeoJYTQrsqH99Z2zH5xx-OosJGuO9SomPK2q7cfulYKvq2LEJc3ekLcPKmrE/s640/blogger-image-1735444085.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkdvIls-9Y4uTKMOC-NWgaPrvOfGRAg7m0PA3zlwwYaUxbIVPw6Gv9KBiN2kb3N1bfb4tOeFJtKsqxXvjbeoJYTQrsqH99Z2zH5xx-OosJGuO9SomPK2q7cfulYKvq2LEJc3ekLcPKmrE/s640/blogger-image-1735444085.jpg" /></a></span></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-22173627694991453742016-03-26T16:58:00.001+01:002016-03-26T17:00:15.005+01:00Äggkläckeri eller Vi Behöver En Ny Ägg-LedareVilken vecka. Vilken påskvecka: Vårdagjämning och våffeldag, fullmåne, jungfru Maria bebådelsedag - och sommartid. Och Jesus på korset och försvunnen, och sol, frost och värme och spirande grönska och krig. Och Europas skam och kö på systemet och hopp och förtvivlan och fåren ska lamma.<br />
<br />
Att begrunda:<br />
<div>
<br /></div>
Den dagen du drog ditt första andetag.<br />
Den dagen du grät för katten hade bitit ihjäl din kanin.<br />
Den dagen du i ilsken panik sprang ner för trapporna och stukade foten när du kommit på din kille med en annan i lägenheten.<br />
Den dagen du insåg att din mamma inte var världens bästa supermamma.<br />
Den dagen ditt barn föddes.<br />
Den dagen du på rasten av misstag med rumpan krossade en ruta i uppehållsrummet, bara för att du så där lite coolt skulle hoppa upp och sätta dig på fönsterblecket. Och alla i hela högstadiet såg på, och skrattade.<br />
Den dagen du ville dö.<br />
Den dagen du såg vårens första fjäril.<br />
Den dagen du var med och mobbade tjockisen i klassen, fastän du mådde illa av dåligt samvete.<br />
Den dagen du vann storvinsten på en lott.<br />
Den dagen ditt äldsta barn flyttade hemifrån.<br />
Den dagen du skulle ha dött i en bilolycka men hade änglavakt.<br />
Den dagen du ångrade allt dumt du gjort mot andra i livet.<br />
Den dagen du för första gången vågade segla ut med båten på egen hand.<br />
Den dagen du skämdes för mänskligheten.<br />
Den dagen du körde åtta timmar tur och retur för att hämta hem din halvårsgamla son som kidnappats av din svärmor och din man som vägrat komma tillbaka med honom på två hela veckor, trots dina vädjanden.<br />
Den dagen du fick så mycket stryk av ett grabbgäng, bara för att du skulle diskutera allemansrätten med dem, medan de tyckte du lekte på deras revir. Och din pappa kom och räddade dig tack vare att din kompis hade sprungit efter hjälp.<br />
Den dagen din käresta sa det absolut värsta - att du bara ljuger hela tiden, fastän du inte gör det.<br />
Den dagen du insåg att du ohjälpligt sårar dem som betyder allra mest, bara genom din blotta existens.<br />
Den dagen du fick din efterlängtade första häst.<br />
Den dagen du trodde din mamma skulle ta livet av sig.<br />
Den dagen du flög på din pappa och slog honom.<br />
Den dagen du vågade dyka baklängesvolt ner från bassängkanten.<br />
Den dagen du insåg att din längtan efter tillhörighet skapade ett fängelse åt dig själv, där du inte kunde röra dig fritt.<br />
Den dagen du insåg att det aldrig blir bättre.<br />
Den dagen du insåg att det aldrig blir värre.<br />
Den dagen du insåg att livet är som vädret.<br />
Den dagen krampen släppte och du vågade börja njuta. Av allt.<br />
<br />
<br />
Påsktider. Må alla drabbas av längtan. Längtan efter att ge sig Hän.<br />
Länge leve liv och lust, leda och död. I evighet. Amen. Skål. Namaste.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWUSOYAlRh7rgeBdtd7GTQBjTY99e192oKP1Rx7ZrV6pL69QYfe-sjhGxwG0FE_1T5MCMMRU9xE7mrL1B8S4KgGYjuNXPJtQBjTMWtUne6CjMcXBX1s223qAbFL-dh099of-Y7Xz3PMh0/s1600/IMG_6689.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWUSOYAlRh7rgeBdtd7GTQBjTY99e192oKP1Rx7ZrV6pL69QYfe-sjhGxwG0FE_1T5MCMMRU9xE7mrL1B8S4KgGYjuNXPJtQBjTMWtUne6CjMcXBX1s223qAbFL-dh099of-Y7Xz3PMh0/s640/IMG_6689.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Länge leve Ägg Ledaren</td></tr>
</tbody></table>
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-997469453356100542016-03-19T21:02:00.005+01:002016-03-19T21:02:59.009+01:00Tack Facebook som hjälper mig ta reda på vem jag är!En av de enligt mig meningslösa saker i livet jag har fullt schå med att undvika är alla tester som Facebook påstår att mina vänner roar sig med. Jag får reda på att någon behöver 8 timmars sömn per dygn och en annan persons liv är precis som en viss känd film från 80-talet.<br />
<br />
Någon enstaka gång har min forskningsmotor slagit till och jag har klickat på länken för att ta reda på hur de där testerna går till. Om de liksom har någon som helst vetenskaplig grund att stå på. Men när jag då såg att man måste anförtro hela sin profils alla uppgifter åt denna för mig helt okända sajt, så har mitt innersta halvdöda internet-integritetsbehov gnytt så oroligt att jag avstått. Jag vill ju gärna få det där halvdöda integritetsbehovet att åtminstone tro att den har kvar lite kontroll, även om jag ju vet att det är kört.<br />
<br />
Storebror ser och vet ju allt om mig sedan länge.<br />
<br />
Idag bestämde jag mig dock för att angripa dilemmat från ett annat håll. Just utifrån vetskapen att storebror redan vet vad jag tänker, hur jag klär mig och vilka politiska värderingar jag har, så slog det mig att jag kan förvirra systemet en liten gnutta.<br />
<br />
Jag äntrade således den senaste i raden av testsajter, sv.nametests.com, och gjorde så många test jag orkade under en timmes tid. Utan att dela med mig av resultaten på Facebook. Ha, där fick dom!<br />
<br />
Ni ska istället exklusivt få hela sanningen om Kim, ja alla mina hemligheter analyserade av sajtens genomlysning av min facebooksida, här, varsågoda!<br />
<br />
(Det är garanterat jättejättesant. I alla fall idag.)<br />
<br />
Min största svaghet är att jag är för snäll. Det bevisas av att jag är extremt omtänksam och lyhörd, och att alla verkligen älskar att vara i min närhet. Jag är också skeptisk, men det är faktiskt min största styrka!<br />
Sedan så har jag två olika personlighetssidor också: jag är å ena sidan härdad (jo..), atletisk (?), njutbar (?) och artistisk. Å andra sidan rolig (ha), optimistisk (haha), känslig och tålmodig.<br />
Nästa relation i mitt liv kommer jag ha med Daina, och vi utlovas vara lyckliga för alltid i vår heta och ömsesidiga kärlek. Lustigt att nametests.com parar ihop mig med en kvinna, men de kanske vet något som jag inte fattat än...? Vi kommer gifta oss också, eftersom just det påstås vara en hemlig dröm jag har som inom kort kommer gå i uppfyllelse.<br />
Min framtid bjuder alltså på kärlek (165%) och massor av lycka (366%), men också pengar (124%). Dessutom kan jag se fram emot en befordran på jobbet! Man tackar :-)!<br />
De sista två kan ju behövas, särskilt med tanke på att jag ser Grebbestad som mitt andra hem på grund av att jag älskar att vara där. Det måste ju betyda att jag kommer skaffa mig en bostad till, ett stort sommarhus kanske? Sånt kostar!<br />
I det sommarhuset blir det fest allt som oftast. För jag är het och jag har heta kompisar! Sara E är het och söt (24%), Gabi är en flammande eld (57%), Seija är het som helvete! (82%), men jag är såklart allra hetast (130% Aaaargh!). Jag får nämligen hjärtan att smälta med min eldiga attityd eftersom min flammande aura bubblar som en vulkan!<br />
Trött blir jag av alla fester - jag behöver minst 14 timmars sömn per dygn. Men så klart behöver jag också den vilan för att dessutom orka förbluffa massorna med min konst, vilket jag spås uppnå i livet.<br />
Sedan har jag ett antal dolda styrkor också: jag är full av självförtroende, förhåller mig alltid neutralt, och har ett starkt behov av harmoni. Kanske därför som testet råder mig att skaffa mig en elefant som husdjur. Eller hur de nu tänkte där. Hur som helst kommer elefanten inleda en era av glädje och harmoni i mitt hem (får alltså skaffa mig ett gods istället för ett extra hus), den kommer lätta upp mitt humör när som helst på dygnet (hur....?!?!), och är en perfekt vän att kela med.<br />
Hoppas Daina håller med!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLbiGpzjrUSL6SHDzfTr1mQgIxmdXAEUVgDS6TRaOVZYaUqlMqLreBCVKsys5qSjud6Qp0DFR_YiaIoCHfaCObFXtECfWdE2LtSax0egwu-bnJ4JXV4sIGaZPQqIH7y5X-x3PXfSeWlRM/s1600/P1030808.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLbiGpzjrUSL6SHDzfTr1mQgIxmdXAEUVgDS6TRaOVZYaUqlMqLreBCVKsys5qSjud6Qp0DFR_YiaIoCHfaCObFXtECfWdE2LtSax0egwu-bnJ4JXV4sIGaZPQqIH7y5X-x3PXfSeWlRM/s400/P1030808.JPG" width="293" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aha! Spår i sanden! Nu kan vi analysera!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
PS:<br />
Måste erkänna att det var roligt att läsa alla uppmuntrande och peppande formuleringar. Min slutsats blir att även om testen är så utomordentligt fåniga de kan bli, så fyller de tydligen ändå en bra funktion. Jag blev till exempel både glad och kreativ :-)<br />
<br />
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-2779275828444629792016-03-15T22:48:00.003+01:002016-03-15T22:48:43.189+01:00Otroligt braDet piggar alltid upp med lite upprördhet och missmod.<br />
Efter jag publicerade mitt förra bittra inlägg har allt känts toppenbra.<br />
Inte så att något i hela situationen har förändrat sig. Det är som det är liksom.<br />
<br />
Men jag själv känner mig stark, kompetent, framåtblickande och hoppfull.<br />
<br />
Jag har så mycket och jag kan så mycket. Oavsett mina deppiga och trötta och utmattade dagar.<br />
Jag blir starkare och piggare för varje dag som går.<br />
Det kommer ordna sig på ett alldeles fantastiskt bra sätt.<br />
Hur vet jag inte än, men att.<br />
Jag bara vet. Det bubblar stadigt, djupt nere i min inre kraftbrunn.<br />
<br />
Hej världen, jag är på väg tillbaka :-)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHHsfJHg5yJgX_RG-UunejoYn-dEBjUfWM_gdWOEVLpNcNTmZTMsRQOg_fujy6vRZVQJgZG7rlqWpZjWjdxZscDhzaY7kkWNkF-3vH6DNyQnNC_LWQxeWuZWRLgk-UdpZ72p2a1wcZ5d0/s640/blogger-image--2013609579.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHHsfJHg5yJgX_RG-UunejoYn-dEBjUfWM_gdWOEVLpNcNTmZTMsRQOg_fujy6vRZVQJgZG7rlqWpZjWjdxZscDhzaY7kkWNkF-3vH6DNyQnNC_LWQxeWuZWRLgk-UdpZ72p2a1wcZ5d0/s640/blogger-image--2013609579.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-35564774960465245472016-03-13T14:15:00.001+01:002016-03-13T14:15:32.118+01:00...än slank hon ner i diket...Förra blogginlägget hade rubriken Tjoho!. Det var väl ett smått hurtfriskt försök att klamra mig fast vid den återkommande känslan styrka och tillfrisknande jag känt av de senaste veckorna. Vissa dagar mådde jag ju rent av superbra. Superbra - alltså: Ingen hjärndimma, inga utmattningströtthetsanfall, ja rent av lite livslust ibland...! Det är ju klara framgångstecken.<br />
<br />
Jag trodde det kanske kunde bero på att jag levt gluten- och sockerfritt under två månader. Jag trodde det kanske berodde på våren. Eller att jag börjar tillfriskna så smått. Eller att jag varit duktig med mina mindfulnessläxor. Glad var jag, hur som helst, och det fick mig att börja våga planera framåt.<br />
<br />
Jag vill en hel massa. Börja jobba igen. Göra verklighet av en radda idéer som snurrar runt i min skalle. Sommarjobba med att köra badbåtsturer i liten skala till exempel. Bara tanken på det fyller mig med glädjebubbel.<br />
<br />
Jag vill, jag vill, jag vill!<br />
<br />
"Det är verkligen så roligt att du vill, det är inte alla sjukskrivna som vill", sa de på det senaste mötet. Det var samma möte jag varslades på. Det finns inga lämpliga tjänster lediga åt mig i kommunen, för de "kan inte skapa särskilda tjänster" som är särskilt anpassade till någon som är särskilt behövande, dvs utmattade mig (min ironiska omformulering av en fras jag ofta fått höra det senaste året). Min nuvarande förmåga mäts mot befintliga utannonserade tjänster, som så klart inte lämpar sig för mig i nuläget. Därför blir jag uppsagd. "Men ingen panik, vi ses på nästa möte om en vecka, så hinner du tänka i lugn och ro." Ja tack, jag tänker. I lugn och ro.<br />
<br />
Är det någon som är förvånad över att det inte finns en utannonserad tjänst som kräver egenskapen "ska inte ha för många bollar i luften"? För det är vad som står i min arbetsbedömningsutredning, och i mitt sjukintyg, så det är vad de nu går efter. Oj då.<br />
<br />
Det ironiska är dessutom att kommunen nu skriker efter behöriga svensklärare. Men tyvärr, i mitt sjukintyg står också, mot min vilja, att jag inte bedöms kunna återgå till arbetet som klasslärare. Och därför erbjuds jag inte de tjänsterna, oavsett om det hade gått att anpassa dem efter mina speciella förutsättningar eller inte.<br />
<br />
Så därför ska jag sägas upp, med eller mot min vilja. Det är så tokigt, så snurrigt att jag blir alldeles matt. Min egen bedömning räknas över huvudtaget inte in i besluten som fattas över mitt huvud. För jag vet, och många andra som jobbar inom skolan vet också, att en rektor med lite god vilja kan anpassa tjänster tillfälligt. Så att en person som jag skulle kunna göra mycket nytta utan att för den skull ha hand om en hel klass.<br />
<br />
Och jag ställer mig frågan: vad vill jag själv? Slåss i underläge mot ett fyrkantigt system? För att ha en pytteliten chans att få återvända till den värld som gjorde mig sjuk? Ja, nej, ja, nej .... Jag längtar ju efter eleverna, efter att vara behövd, göra nytta... men inte efter den vansinniga arbetsbördan...<br />
<br />
Jag skulle vilja vända allt ryggen, göra fuck-you-fingret åt hela den här absurda situationen jag hamnat i. De här dagarna så fulla av nyvaknad kraft och framtidslust fick mig faktiskt att känna just så; Jag behöver inte er! Jag kan själv! Jag ska minsann visa er....<br />
<br />
Men så snärtade utmattningens nyckfulla drakstjärt omkull mig igen. Jag gjorde väl två, tre saker för mycket den här veckan. Och blev dessutom varslad. Det kanske inte bidrog till min glädje så mycket.<br />
<br />
Och som självförsörjande, medelålders och utmattningsdrabbad är jag inte kaxigare än mina svagaste dagar. Det känns just nu inte alls som om jag klarar mig själv.<br />
<br />
Den här helgen har jag mest legat. Inte orkat någonting alls, mer än att försöka vara snäll mot mig själv och inte bli så himla besviken. Medan värken återigen böljar genom handleder, fingrar, knän, axlar...<br />
<br />
Mina bra dagar kommer tillbaka, det vet jag. De kommer sakta men säkert bli fler. Men när? Och hur mycket påverkar det min tillfriskningsprocess att min anställningstrygghet snart är borta? Hur mycket kan jag påverka min situation själv?<br />
<br />
Nu gäller det att ta reda på hur jag ska utforma mitt nya liv utifrån de förutsättningar som råder. Synd att jag inte är född i en förmögen släkt. Hade suttit fint med några miljoner extra på kontot.<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEBXWQjs8Zn6WN60t_H5vaYE_ZXYZcB2zk3SlHqCorI3noTzTjT4ibzvRsJbyiXl1AS5bTUNehyk8zI82KTI5xHwprRd_vlzdo2WKQdovRz11LX9J0Tw0bFvsISqdhuYJhOiOEbo5USFs/s1600/figur.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEBXWQjs8Zn6WN60t_H5vaYE_ZXYZcB2zk3SlHqCorI3noTzTjT4ibzvRsJbyiXl1AS5bTUNehyk8zI82KTI5xHwprRd_vlzdo2WKQdovRz11LX9J0Tw0bFvsISqdhuYJhOiOEbo5USFs/s320/figur.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Känner mig just nu en aning trängd. Men det är tillfälligt.<br />Och diamanter skapas under högt tryck.<br />Så det så.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-11716753360293709142016-03-10T21:44:00.001+01:002016-03-10T21:44:06.037+01:00TjohoVilken härlig dag! Humöret stabilt och gott, energin räcker till det jag vill göra. <div><br></div><div>Sprakande sol, vindstilla, vackraste platsen på jorden och en dunk med roslagsmahogny att kladda ner båten med - se där receptet på lycka. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG96LoHFL930K_0NNNnd6a-_fOXZofVlawONW1w3qLK0amL5GDa_t-hKl4Q0XDVsL8ITuahqfiOvS_Ld1f4RTmmDCS1rQ_EQ5TpijSFNRewuU796RC9xDX5TohFL55-a3LADdw3YfwrIA/s640/blogger-image-38444479.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG96LoHFL930K_0NNNnd6a-_fOXZofVlawONW1w3qLK0amL5GDa_t-hKl4Q0XDVsL8ITuahqfiOvS_Ld1f4RTmmDCS1rQ_EQ5TpijSFNRewuU796RC9xDX5TohFL55-a3LADdw3YfwrIA/s640/blogger-image-38444479.jpg"></a></div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixtwnNwfiULmRLRvipJZGg-60g4xfVOeCa_52kmDlDuR9oA4D5I41V_z5POFksHNNl_qC39zYhd-lrRtlTjyx9C-4yUZpD38Y5wNk5RG_eBJuca5viXBP0lwpnMXPg9XLw88noBXSiy8E/s640/blogger-image--2105954111.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixtwnNwfiULmRLRvipJZGg-60g4xfVOeCa_52kmDlDuR9oA4D5I41V_z5POFksHNNl_qC39zYhd-lrRtlTjyx9C-4yUZpD38Y5wNk5RG_eBJuca5viXBP0lwpnMXPg9XLw88noBXSiy8E/s640/blogger-image--2105954111.jpg"></a></div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCAjfEk1UagOPgMQcEvj_Dl_huzLP0fStjaKOo9LJ_ksxLHVmkueOtu7rHMvHLjrAJemSMPxWm57k5IjivTIQ-1UJCs6BXuO_nTW95r9tL8cyhOV72ETRru-uRoj3r5URa9rqmwCi2z9k/s640/blogger-image-611836078.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCAjfEk1UagOPgMQcEvj_Dl_huzLP0fStjaKOo9LJ_ksxLHVmkueOtu7rHMvHLjrAJemSMPxWm57k5IjivTIQ-1UJCs6BXuO_nTW95r9tL8cyhOV72ETRru-uRoj3r5URa9rqmwCi2z9k/s640/blogger-image-611836078.jpg"></a></div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8oye43mCjug_iNEo1zbE2FsAR-802xMYjsPf2sOi6jEeb1obNK0qt3DiVjsZzbr014M67xh56J2q57wYFYx0irwVOFse_Fc-ahaD621xzjRDU_lELrEd1cQVq3fg_YySIeGrFEg95T2U/s640/blogger-image--430267713.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8oye43mCjug_iNEo1zbE2FsAR-802xMYjsPf2sOi6jEeb1obNK0qt3DiVjsZzbr014M67xh56J2q57wYFYx0irwVOFse_Fc-ahaD621xzjRDU_lELrEd1cQVq3fg_YySIeGrFEg95T2U/s640/blogger-image--430267713.jpg"></a></div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi18xhcYvElz_qljZ3AUhccJpQ5Z0MFdknruLzewfQlX94lei4Zwdit-ARzau2wiIWfx-IgB8EHItS3Q48-dwZ1wJLpgNfdtAfMEOm2BuUFCTeDisY4cxE2CBtjsAO9zNVF7oKTzF-YX5o/s640/blogger-image--253273084.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi18xhcYvElz_qljZ3AUhccJpQ5Z0MFdknruLzewfQlX94lei4Zwdit-ARzau2wiIWfx-IgB8EHItS3Q48-dwZ1wJLpgNfdtAfMEOm2BuUFCTeDisY4cxE2CBtjsAO9zNVF7oKTzF-YX5o/s640/blogger-image--253273084.jpg"></a></div><br></div>Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-50978690115183652672016-03-08T21:16:00.003+01:002016-03-08T21:16:55.613+01:00Jag tror jag sabbade det, fy sjutton vad jag är bra!Utombordaren behövde byta startsnöre, eftersom det gamla luddade sig något förskräckligt. Jag tänkte lämna bort jobbet, inklusive totalgenomgång av alla motordelar som krävde dylikt, till en Auktoriserad Emil jag känner till i byn, men efter en slumpmässig sammanstötning på byn, där han menade att det nog inte var så svårt, vågade jag mig på att försöka själv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN4uOJaEZRuoh8Z8E0TTddYrSwGKbQgQsGvrj_RtoXrRr6oRevKlh5k05clWZcwVvwMjin7fr35BtEQifNE7D7cOh4xosluMuO0-BKw8cakoQ6viFBsZZaCKlDiMeBN5-wfdcRSZn5vvk/s640/blogger-image--363042658.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN4uOJaEZRuoh8Z8E0TTddYrSwGKbQgQsGvrj_RtoXrRr6oRevKlh5k05clWZcwVvwMjin7fr35BtEQifNE7D7cOh4xosluMuO0-BKw8cakoQ6viFBsZZaCKlDiMeBN5-wfdcRSZn5vvk/s640/blogger-image--363042658.jpg" /></a></div>
<br />
Det gick toppenbra. Första arbetspasset, med motorn i mitt kök, resulterade i lyckad montering av nytt startsnöre samt kontroll av bensinfilter. Men eftersom jag slarvat med att ta hand om motorn efter konstens alla regler vid upptagning i höstas bestämde jag mig för att läsa lite i manualen. Det stod då klart att det var lite väl mycket jag hade skolkat ifrån i höstas.<br />
<br />
Jag hade inte sköljt ur kylsystemet med sötvatten, inte konserverat med vinterlämpliga oljor och inte förvarat motorn frostfritt. Dessutom menade manualen att impellern borde helst bytas vart annat år. Ajaj. Nu gällde att ställa allt till rätta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg22qoHCIdGloIbOhb1_FIol9f00L0eP_4VOMx5cYN0Sq_eQyRmDRwJPveV38Lb2Wm4VVygROY9Nwu2-mdi9l69o1ZVZSiDZctOaEuxi7ypA9JyzRqv4jx4Lab-qITYxeSwXKkwOEgT9aU/s640/blogger-image--363364887.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg22qoHCIdGloIbOhb1_FIol9f00L0eP_4VOMx5cYN0Sq_eQyRmDRwJPveV38Lb2Wm4VVygROY9Nwu2-mdi9l69o1ZVZSiDZctOaEuxi7ypA9JyzRqv4jx4Lab-qITYxeSwXKkwOEgT9aU/s640/blogger-image--363364887.jpg" /></a></div>
<br />
Propellern av. Smörja. Hm, mycket saltbeläggning. Öppna växelhuset. Hm, svårt. Jag sökte på youtube, och visst fanns där alla slags instruktioner. Dessvärre inte exakt den jag hade behövt till just min motormodell....<br />
<br />
För att göra en lång historia kort så höll jag på i 5 timmar idag, lärde mig hur en utombordare ser ut inuti sitt ben, konstaterade att impellern var i tipptop skick, men misslyckades med att få ihop det hela sedan.<br />
<br />
Det var redan krångligt, meckigt, kladdigt och svårt att plocka isär allt. Det var dubbelt värre att sätta ihop igen. Det gick inte. Jag tänkte och tittade, tittade och googlade. Jag hittade en hel massa råd, men inga som stämde in på mitt problem. Jag lirkade och krånglade. Jag tänkte lite till. Jag slog mig på fuck-off-fingret med hammaren och böjde två stänger som troligen är svåra att räta ut igen, och nu går det inte att få ihop skiten längre...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-OXc4LSsVDjaL_EiCILGz_XI5HYYh9LNgCx_SgZJR75WwnCpNuZ_S7CzrhTLNCUUJ1ZkkzOcQVJSCUnGdh8yc-T4STxDRu2IpRS4votOGDBRcp8jgjNKpOaRjbSp8uRPIrdlxIDdI3zw/s640/blogger-image-1383569304.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-OXc4LSsVDjaL_EiCILGz_XI5HYYh9LNgCx_SgZJR75WwnCpNuZ_S7CzrhTLNCUUJ1ZkkzOcQVJSCUnGdh8yc-T4STxDRu2IpRS4votOGDBRcp8jgjNKpOaRjbSp8uRPIrdlxIDdI3zw/s640/blogger-image-1383569304.jpg" /></a></div>
<br />
Imorgon får jag köra hela konkarongen till Emil. Han kommer antingen att gapskratta eller säga "jaha, det här blir dyrt".<br />
<br />
Märkligt nog är jag inte helt knäckt. Förvisso sur och besviken men samtidigt så himla glad att jag försökte. Så himla glad att min nyfikenhet har vaknat igen. Jag älskar att ta reda på hur saker funkar! Jo, nu vet jag hur utombordaren funkar. Även om mina skills inte räckte att montera ihop grejerna....<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9PwQl_hqRlwVIgZaEGDZMvHD5x_GTe_mKkhbvGXb6hMAGg8T0JZLiXeZ_i5qL3EC2GBU6Yevttcz9ht_Xkqm_4VgoA3mb6_5Q0BmK_LLcyYj9p1G7dnIdyhNZK_e7QpQAMPXbEdD6zZs/s640/blogger-image--1162423114.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9PwQl_hqRlwVIgZaEGDZMvHD5x_GTe_mKkhbvGXb6hMAGg8T0JZLiXeZ_i5qL3EC2GBU6Yevttcz9ht_Xkqm_4VgoA3mb6_5Q0BmK_LLcyYj9p1G7dnIdyhNZK_e7QpQAMPXbEdD6zZs/s640/blogger-image--1162423114.jpg" /></a></div>
<br />
Dessutom är det skönt att våga ge sig på något, trots att risken är stor att man inte klarar det. Jag har i alla fall provat, vågats, satsat. Det är lite jobbigt att misslyckas, men inte så farligt egentligen.<br />
<br />
Inte farligt alls, faktiskt.<br />
<br />
(Men håll gärna tummarna att det där jag sabbade är lättfixat)Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-74457323213556771562016-02-25T16:30:00.003+01:002016-02-25T16:30:41.338+01:00Än är det vinter kvar, säger mor.Hundpromenadgänget fick sig en livsupplevelse som hette duga idag.<br />
En hisnande påminnelse om hur saker och ting sällan blir som man tänker sig.<br />
<br />
Vädret manade fram de gladaste minerna, de goaste skratten, de mest förnöjsamma vårkänslorna.<br />
Vi fikade i solen, hundarna fick nosa efter godis på fältet och vi var rörande överens om livets förunderliga lycka.<br />
<div>
<br />
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRXIbKE7rRt3xaptPCaBo85Ro9XfCqkdkT5-sImF5cKRU6h0qbigv-cCpu9-bPpMK_DTmtzwVG0EnYKkgRpUbE_CnjZrMv0umeXqbdjLtep9th8kb75Tay2XHhLKBlB72lQKhOaKsey6E/s640/blogger-image-435601471.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRXIbKE7rRt3xaptPCaBo85Ro9XfCqkdkT5-sImF5cKRU6h0qbigv-cCpu9-bPpMK_DTmtzwVG0EnYKkgRpUbE_CnjZrMv0umeXqbdjLtep9th8kb75Tay2XHhLKBlB72lQKhOaKsey6E/s640/blogger-image-435601471.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
Efter fikat fortsatte vandringen via skogsvägen mot Kärrafälten. Det finns ett ställe där skogsvägen sluttar utför, där har rinnande vatten bildat svallis i skuggan. Vi vet det, vi går försiktigt där, ser efter var vi sätter fötterna, och vintertid har förstås de flesta av oss broddar som extra säkerhet.<br />
Förutom jag då, för jag känner mig så spänstig. Hm...<br />
<br />
Denna vårvackra soliga dag hade ingen broddar. Och just denna vackra dag råkade en av oss trampa fel och halka omkull. Försökte sedan resa sig morskt men föll genast ihop eftersom benet vek sig. Alla insåg när vi såg hur foten hängde lealöst att det var illa brutet. Aj. Aj.....<br />
<br />
Det är fascinerande att så här i efterhand inse hur smidigt, snabbt och professionellt samtliga inblandade hanterade situationen, inklusive den olycksdrabbade själv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBmWkkEXkktWPjZDHgtmCUXyvVK73CRuGS_-TUqnnMrlPCoIoDMW15_WQCPoGBgprNCKOJm3BrgxtQq4UnusmJ-81rmELT5AqVJvL8bNmgZrJhKnqamtVJKIHKBXGVj_9X0LdXvLqOZBw/s640/blogger-image--331756776.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBmWkkEXkktWPjZDHgtmCUXyvVK73CRuGS_-TUqnnMrlPCoIoDMW15_WQCPoGBgprNCKOJm3BrgxtQq4UnusmJ-81rmELT5AqVJvL8bNmgZrJhKnqamtVJKIHKBXGVj_9X0LdXvLqOZBw/s640/blogger-image--331756776.jpg" /></a></div>
<br />
Skon drogs av, jackor användes som underlag mot isen. Jag ringde 112. Det pysslades och pratades. En ryggsäck fick bli huvudkudde. Mössan sattes på. Det gällde att hålla värmen och humöret på patienten. En av oss sprang iväg till gården i närheten för att fråga efter en fyrhjuling. Inom tio minuter var gårdens ägare på plats med fyrhjulingen. Under tiden samtalade jag med 112, förklarade var vi var ute i skogen: på en stig där inga bilar kunde köra. Via mobilen fick jag lotsa ambulans rätt och tack vare tjälen så var marken så hård att den kunde köra ända fram över fältet. Det var 50-75 meter kvar att gå uppför skogsvägen sedan.<br />
Ambulanspersonalen var på plats undersökte och gav smärtlindring 20-30 minuter efter jag ringt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc2HgL4c74T4KcO5ZwTO66UgX5nssmWY8KE5dkfIVwe1HK1en-sj6FV8Ronj7-dsFnef-_YqFhK4WC_bhAk3xyPPo71EIHBSB044SttZ5BqYPQK2K_HHqKu8mJT0Yum59q_NBRq_uIaWE/s640/blogger-image-2003038168.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc2HgL4c74T4KcO5ZwTO66UgX5nssmWY8KE5dkfIVwe1HK1en-sj6FV8Ronj7-dsFnef-_YqFhK4WC_bhAk3xyPPo71EIHBSB044SttZ5BqYPQK2K_HHqKu8mJT0Yum59q_NBRq_uIaWE/s640/blogger-image-2003038168.jpg" /></a></div>
<br />
Räddningstjänsten med fem personer kom en kort stund senare med fyrhjuling och bårvagn, så förste fyrhjuling på plats behövdes inte och körde undan. Den skadade lyftes smidigt upp på båren, sedan på vagnen, en stund senare rullade ekipaget nerför stigen och snart bar det väg mot sjukhuset.<br />
Hela förloppet tog 55 minuter från det att jag ringt 112. Och som sagt, vi var ute i skogen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKSWDLFmVgapAI2L3NrJWVwTfALG_kqOF_midDOOeO5_J2SfeUI5OYGrDCw83m8P59pvTBeWBgfPYP64rMJKLJtYrCCcB1UdbhOuisE0iTY3jfn_RhDk5KQe0g5WECDk-pO2eZjPKFYqo/s640/blogger-image--1771600419.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKSWDLFmVgapAI2L3NrJWVwTfALG_kqOF_midDOOeO5_J2SfeUI5OYGrDCw83m8P59pvTBeWBgfPYP64rMJKLJtYrCCcB1UdbhOuisE0iTY3jfn_RhDk5KQe0g5WECDk-pO2eZjPKFYqo/s640/blogger-image--1771600419.jpg" /></a></div>
<br />
Tänk vad samhället , vi människor, fungerar bra vid sådana här tillfällen. Att vi alla har fått lära oss hur vi ska agera. Att vi har mobiltelefoni. Att resurserna finns. Att kommunikationen fungerar. Och omsorgen som flödar. Vad fina, respektfulla, vänliga, snälla alla inblandade var mot varandra.<br />
Det är så fint!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9K-LvmLL-WFIGUyIsO6j8Ib7gZxOM51mifRirf1-wpteJZdnr2qYUqBkVu7H9g5Gvl63pKDl-cN6STY5UGgHyhlVqNOcT6JKAu83O4QEhOPjUi0R3NzVkxIlWb0TBxUXxcPyGLG4Tnls/s640/blogger-image--766003068.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9K-LvmLL-WFIGUyIsO6j8Ib7gZxOM51mifRirf1-wpteJZdnr2qYUqBkVu7H9g5Gvl63pKDl-cN6STY5UGgHyhlVqNOcT6JKAu83O4QEhOPjUi0R3NzVkxIlWb0TBxUXxcPyGLG4Tnls/s640/blogger-image--766003068.jpg" /></a></div>
<br />
Men så tråkigt att bryta benet en vacker vårdag. Helst hade detta fått slippa hända. Det kommer att ta sin tid innan det benet är läkt...<br />
<br />
Broddarna på gott folk! Eller åtminstone var ytterst uppmärksam på var du sätter fötterna.<br />
Och ska du ut i skog och mark är det säkrast att vara ett gäng. Det hade varit livsfarligt att hamna i den här situationen ensam.<br />
<br />
Själv ska jag nog allra högst troligen kanske snart köpa broddar.<br />
Eller kanske har jag ett par i byrålådan...?<br />
<br />
<br />
<br /></div>
</div>
Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-7590638191492608132016-02-25T09:03:00.000+01:002016-02-25T09:03:02.776+01:00Nya tagGårdagens skrivna spya hjälpte. På flera sätt.<br />
Dels lättade jag på trycket genom att sätta ord på min besvikelse, och dessutom blev jag så in i märgen trött på hela situationen. Det tar jag som ett bra tecken.<br />
<br />
Idag vräker solen ut sina värmande strålar över den frostbitna morgonen. Det kommer bli outhärdligt vackert. Hundgänget ska ut idag, som alla dagar, och jag hänger på för jag har tid.<br />
Jag har tid och jag är på gång.<br />
<br />
Det är bara att tacka, tacka och ta emot.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFQ7cWoRopmp8q98tjG7sUkZ_qitoZJ-LAhwH7d6Z_p0jAt4NVT1EKcGyTeJ4WB-_-nXyQ7Eh0DuZOBinO310J6k0AJgw0c8opmv0iAeCKpciDAL62bqL7-lAn4vPrTJ0_B7w7DyRRijc/s640/blogger-image--263077210.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFQ7cWoRopmp8q98tjG7sUkZ_qitoZJ-LAhwH7d6Z_p0jAt4NVT1EKcGyTeJ4WB-_-nXyQ7Eh0DuZOBinO310J6k0AJgw0c8opmv0iAeCKpciDAL62bqL7-lAn4vPrTJ0_B7w7DyRRijc/s640/blogger-image--263077210.jpg" width="481" /></a></div>
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7787480661296090321.post-20499852099310961292016-02-24T15:53:00.000+01:002016-02-24T16:01:34.080+01:00Idag, jobbigt.Nej ingen har dött.<br />
Jag är inte vräkt.<br />
Inga stora katastrofer.<br />
<br />
Bara livet, som tvingar mig att till slut släppa taget om gamla satsningar, inre prestige och yrkesidentitet.<br />
<br />
Igår var jag på möte med doktor, försäkringskassa, arbetsgivare och fackrepresentant.<br />
Som underlag för avstämningen hade vi utredningsrapporten, d.v.s. den rapport som skrevs efter min aktivitetsförmåga blev utredd.<br />
<br />
I den utredningen, som genomfördes i Göteborg vid två tillfällen i januari, framkom mina personliga svagheter och utmattningsskador men också flera av mina styrkor. Jag var nöjd med utredarna, de var kompetenta och erfarna, och jag kände igen beskrivningen av mig själv i rapporten. <br />
<br />
Så satt jag då igår i ett så kallat avstämningsmöte med flera personer som alla har som uppdrag att hjälpa mig tillbaka till arbete, och vi har utredningsrapporten och Reglerna (sjukskrivningsregler, arbetsrättsregler mm) som underlag.<br />
Och så får jag då känna på hur det måste kännas för varje elev som inte når målen i skolan, eller som har andra typer av problem som gör att de kallas till möten med rektor, föräldrar, skolsyster, psykolog med flera. Alla har något att säga, alla har kompetens, erfarenheter, synpunkter och infallsvinklar. Och i bästa fall får eleven en fråga då och då: hur känner du, hur tänker du? Men handlingsplanen, åtgärdsprogrammet, nästa steg i processen formuleras av alla vuxna, över huvudet på den det handlar om. Inte så konstigt kanske när eleven inte är myndig och kanske faktiskt inte vet så mycket om sig själv ännu. Om vad som är bäst. Kanske. För det är ändå ju eleven det handlar om.<br />
<br />
Jag själv kände hur allting snördes åt omkring mig. De talade över huvudet på mig, ibland i mun på varandra. Påståenden och slutsatser virvlade runt mina öron. Om hur det är att jobba inom skolan. Om vad som är bäst för mig utifrån min känsliga personlighet. Om att man inte bara kan skapa en särskilt anpassad tjänst för mig. Om hur det som hänt, eller inte hänt, i den tidsperiod som ledde fram till min heltidssjukskrivning inte spelar någon roll för hur vi ska gå vidare. För nu är det dags att släppa "det där" med vad som ledde fram till situationen idag. Som om det inte hade betydelse alls.<br />
Vad jag tidigare gjort, uppnått, klarat, förmått, hanterat spelar ingen roll i nuläget. Det hade ju lett mig till sjukdom; alltså...?<br />
<br />
Plötsligt kände jag mig helt inlåst i deras definition av allt jag just nu inte kan, inte har förmåga till. De avgjorde vad som var bäst, vad som var möjligt eller inte möjligt. De tolkade och drog slutsatser om mig och min framtid, utifrån sina egna föreställningar om vad en människa förmår. Jag var fast. Mina egna kunskaper om mig själv var ointressanta, inte efterfrågade.<br />
<br />
Slutsatsen blev att jag inte bedöms kunna återgå till yrket som lärare, och att man inte hjälper mig komma tillbaka till det yrket. Mot min vilja. Därför att alla (förutom min fackliga representant som är lärare själv) ansåg att det inte kommer att kunna fungera.<br />
<br />
Jag inser att jag inte orkar mer. Jag orkar inte försvara mig mer, förklara mig mer. Jag önskar en hjälpande och kärleksfull hand tillbaka till mitt yrke, ett erkännande av min yrkesskicklighet, en upprättelse i förhållande till de fel som begåtts. Men det finns inget att få. De som borde säga oj, så tokigt det blev, vi gör om och gör rätt, har slutat och/eller har inte längre ansvar för mitt fall.<br />
<br />
Min beskrivna känslighet och prestationsbenägenhet och flexibilitet, egenskaper som jag anser vara min styrka, riktas nu emot mig. Inte av ondska och med flit, nej då. Utan av omsorg och utifrån föreställningen om att man tror sig veta vad som är bäst för mig.<br />
<br />
Det gör så himla ont. Kanske inte så mycket att jag inte får den upprättelse jag insett för månader sedan inte finns att få. Utan för att jag tvingas börja om. Jag tvingas just nu ge upp min yrkesidentitet, alla år, all energi och alla pengar jag satsat. Och jag vill inte ge upp det. Jag längtar tillbaka, kanske inte så mycket till själva skolhuset och klassrummet, definitivt inte till de omöjliga arbetsbördor som lagts på mina axlar. Men till mötet med eleverna. De där mötena där mina styrkor fick blomma, när både jag och eleverna växte. Jag längtar till pedagogiken, till skolutvecklingsfrågorna. Det där jag faktiskt var så bra på.<br />
<br />
Istället inser jag att det är kört. Det jag längtar efter finns inte. Vägen tillbaka till full arbetsförmåga, till mötet med elever, till ett gäng med kollegor som uppskattar mig, går inte via samarbetet med min doktor, min arbetsgivare och försäkringskassan. Om jag ska kunna få hjälp att återgå till full arbetsförmåga, vilken som helst, måste jag göra som de föreslår. Det finns inte möjlighet att sätta sig på tvären. Jag är fånge i systemet. Om jag någonsin ska kunna jobba med pedagogiska områden igen måste jag hitta en annan väg dit. Göra som de föreslår, bli stark igen så jag inte längre behöver deras hjälp och sedan hitta min nya väg.<br />
<br />
Kanske kan jag säga om fem år att detta var det bästa som kunde hänt. Att mitt nya och bättre liv började i och med detta. Jag hoppas verkligen jag kan det. Jag hoppas jag har förmågan att starta om.<br />
<br />
Märk väl att det här min subjektiva beskrivning av hur jag uppfattar verkligheten. De som jobbar med mitt fall vill säkert väl var och en på sitt sätt. De som borde stå till svars finns inte. Systemet och reglerna är utformade som de är. Det råkade bli som det blev.<br />
<br />
Men just nu är jag skitledsen och så otroligt besviken. Och rädd. Och troligen förskräckligt subjektivt bitter och förbannad. Ska riktigt gå in för att känna de där känslorna på djupet ett tag. Tillåta dem att existera. De dunstar ju efterhand, som alla känslor, och då kan mina andra framtidsidéer få stiga upp till ytan och börja växa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij6XDC3I0kCmLJ6n4_ojOfMDkiMIAamLHaGRAR5B4PHV5VdirrZ9O2EqabVbxi6tx3mJhyphenhyphen9vogSCWLxcoqx5WcsnhrlkwoRUzucb-Uk0ObW4CcJSrd9BamcmNcsVsf8otjhEiu9E-YoeA/s1600/insta%25CC%2588ngd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij6XDC3I0kCmLJ6n4_ojOfMDkiMIAamLHaGRAR5B4PHV5VdirrZ9O2EqabVbxi6tx3mJhyphenhyphen9vogSCWLxcoqx5WcsnhrlkwoRUzucb-Uk0ObW4CcJSrd9BamcmNcsVsf8otjhEiu9E-YoeA/s640/insta%25CC%2588ngd.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<br />
<br />
<br />Kimhttp://www.blogger.com/profile/06481006499350896841noreply@blogger.com0