Kraftfulla lättsårade eller kränkta individer på kollisionskurs. Unga viljor och äldre maktspråk.
Det knakar och spricker och förflyttar sig. Positionerna. Vem bestämmer vad? Med vilka medel?
Vem upplever sig dra kortaste strået? Vem drar kortaste strået?
Utan tvekan den som känner sig mest kränkt. För denne är mest i försvar, och när man är i försvar finns inga lösningar i sikte.
Inte lätt sparka sig loss från föräldrarna. Inte lätt sparka sig loss från någon alls. När man ohjälpligen ingår i en gemenskapsflock och inte klarar sig utan varandra.
Inte lätt när telningarna växer och tar för sig. Kritiserar och kräver. Utmanar ens svagaste punkter.
Inte lätt, inte för någon alls. Man blir inblandad, man vill inte bli inblandad, men man måste uttrycka sin åsikt, resonera sin tanke, annars är man felfegdum. Dessutom är man rent existentiellt inblandad just bara genom att existera. Man ingår i flocken, man påverkar flocken genom tanke, attityd och handling och är därmed medskapande till allt som sker.
Jag tycker det är hemskt med gräl. Riktigt hemskt. Aldrig förstått vitsen med att skrika ut sin ilska, som argaste vargen. När man kan prata giraffspråket istället. Jag tänker och känner så här. Och du då? Och hur går vi då vidare för att hitta en gemensam handlingsplan som leder framåt?
Men så långt har inte den här flocken kommit. Det finns en varg, en struts, en myra och en sömngångare i vår flock. Vi byter skepnad regelbundet och talar helt olika språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar