fredag 8 maj 2009

Ju mer fredag desto pantadare skalle, sa svenskläraren...


Hur kan man ha så kul? Hur kan man vara så trött? Hur kan det vara så totalt motsägesefullt på en gång? Gråta och jubla, sucka och garva? Det måste vara jobbet. Det måste vara livet. Det måste bero på alla underbara barn. Alla underbara elever.

Att bli så utmanad på att vara jag. Att göra sitt bästa hela hela tiden och ändå inte räcka till. Att få uppleva små och stora mirakel i varje möte med varje individ, och efteråt känna sig sprickfärdig av glädje, gråt och utmattning. Är det risk att gå i väggen? eller är detta livet. Helt enkelt?

Idag ska du klippa mig, nananana, säger Mirja. Själv surar jag över att kameran har smitit iväg till Indonesien. Hur kul blir min blogg nu då? Hur roligt är det att bara se orden? Morrmorr, jag får verkligen hoppas kameran har kul bilder med sig hem som kompensation.

Båten är i sjön! Det regnade idag! Lukas fick med sig Isak på gymet! Mirja tränar högklackat i trappan! Rikard ska ta studenten! Och jag har energi!

Cesar vill gå på promenad (pinnen kallar), Renfana undrar om nån kan stava till färskt hö (och hans klor behöver klippas). Misse har inte märkt ännu att hon fick p-piller. Bilen vill bli städad, och dammsugaren har glömt hur det känns att vara till nytta.

Men jag ska gå ner en trappa och tända en brasa och pääääääsa. Ytterst välförtjänt! Man blir som man umgås.
K

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...