Ojoj så mycket folk. Och hundar. Och hästar. Sa Kellie och glömde alldeles bort att vara rädd efter ett tag. Då var det springspringa som gällde. Och busbusa. Märkligt nog lyssnade hon trots lekglädjen på mina visslingar. Fast vi inte tränat alls på det. Kom genast till mig med ett stort leende. Jag har kul mamma!
Cool tjej, som lugnt satt och pustade ut mellan varven. Orkade inte ens morra åt karlar till slut :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar