Ibland är livet som att skjutas rakt ut i det okända. Med katapultfart.
Man kan inte göra mycket annat än att försöka flaxa med armarna och hålla balansen. Och försöka passa på att njuta av den förbiflygande utsikten.
Och försöka förbereda sig för någon slags landning.
Jag är lätt förvirrad och vet inte vad jag ska tro.
Kramar till alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Byter bloggplattform
Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...
-
Utombordaren behövde byta startsnöre, eftersom det gamla luddade sig något förskräckligt. Jag tänkte lämna bort jobbet, inklusive totalgenom...
-
Ibland känner jag mig som en förrädare. Som en strejkbrytare eller festförstörare. Lärarfacken vaktar ju hårt på rätten till ferietjänst. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar