Det där glittrande som kan få den tråkigaste granit att bli till guld, det där gnistrande lilla oanseenliga, det som får allt att vara underbart. Det där. Som finns precis överallt, bara man noga tittar efter och vrider och vänder lite på saker och ting.
Livet är som bekant (för vissa Ior-personligeheter, alltså det släktet som jag tycks tillhöra) en gråsten, en granitsten, en karg massa av diverse motgångar och gå-i-stå situationer. Kroppen gnölar och gnäller, hjärnan är faktiskt helt obrukbar, trappan är för brant, lådorna fastnar i trånga utrymmen, och svara i telefon har man definitivt inte lust med. Det är säkert nån som vill nåt.
Men så får man chansen att drunkna i ögon som bär budskap från en annan verklighet, man lyckas med såsen, det finns ett hem som väntar runt hörnet, och ett skratt som lurar under alla högar av gamla misslyckanden.
Då är det glimmer.
Ja dessa ögon ... och att du lyckades med såsen....
SvaraRaderaDet nya hemmet, enad som är synd att det inte ligger lika nära.....
Kramar
"Olyckshändelser är konstiga saker. Man råkar inte ut för dem, förrän man råkar in i dem." Ior
SvaraRaderaKänner igen mig i det där med Ior... Kram!