Krokstrand med nya ögon

Så var vi där igen, och det var hemskt länge sen vi var där båda på en gång. Rikard med mig mamman, på grusvägar han sprang som barn. Förbi huset vi bodde, mindes varje sten och varje ord, och varje känsla förutom de förträngda. Och stenbrottet ännu mer hopvuxet och kusligt, men även det måste besegras denna kväll. På de brantaste klippställen och rövarsången som kronan på verket. Gamla barndomskamrater som dök upp mellan klippblock och träd, och sen var det ju ett gig som skulle göras, efter eviga väntetimmarna på hamnens festivalområde. Solen gick i dis och mörkret drog ihop sig, anrika antikhamnen i prima knottsten ekade ödsligt trots festivalflaggorna. Sen öste det ner. När det var dags för Rikard med sitt Kompaniett att midnattsspela fanns några tappra besökare kvar. Sommarregn i lass kan tålas om musiken är rätt. Det kan till och med mormor och morfar intyga.