Allt går över

...både lycka och hat, elände och glädje. Det går över, förvandlas till något nytt, snurrar in sig i sig självt och poppar upp som något helt annat. Min första speedade majvecka gick över. Den gick över när verkligheten hann ikapp mig. Det är så lagom charmigt med självstyre. Det tar tid, kraft och är just så hjärndödande att all kreativitet är som bortblåst när man äntligen får tre kvart över på kvällskvisten. De stunderna räcker precis lagom till att beklaga sig på facebook, i blogg eller i dagboken varannan vecka. Hurra för kreativa heltidsmamman..
Sen är ju läget som det är, det gör ju inte situationen lättare att tackla. Stora omvälvningar både på hemma- som arbetsfronten. Inga säkra kort nånstans, mer än att jag är några år klokare än när jag var , säg 35...
Var jobbar jag till hösten? Var bor jag? Med vilka? Hur ska familjepusslet se ut?
Detta är så stora frågor att jag stoppar huvudet i sanden och får magknip istället.
Allt löser sig. Tänker jag. Det låter ju betryggande när man säger det till någon annan som är förvirrad och vilse i livets snår. Själv får jag ännu mer magknip.

Lyckan visar sig ändå, i små men gnistrande portioner: lakan som hängt ute, koltrast i trädet, humla i blomman, Cesar som skuttar skojigt när han leker med pinne i högt gräs. Sol på kinden, chaithélatte vid datorn, underbara barn som lagar mat två dagar i veckan. Gott öl, rolig film och det allra bästa - att välja att gå bredvid stigen i det krångliga ojämna höga grästorvorna och kvistknörvarna istället för på det släta gruset.

Ju mer fredag desto pantadare skalle, sa svenskläraren...

Hur kan man ha så kul? Hur kan man vara så trött? Hur kan det vara så totalt motsägesefullt på en gång? Gråta och jubla, sucka och garva? Det måste vara jobbet. Det måste vara livet. Det måste bero på alla underbara barn. Alla underbara elever.

Att bli så utmanad på att vara jag. Att göra sitt bästa hela hela tiden och ändå inte räcka till. Att få uppleva små och stora mirakel i varje möte med varje individ, och efteråt känna sig sprickfärdig av glädje, gråt och utmattning. Är det risk att gå i väggen? eller är detta livet. Helt enkelt?

Idag ska du klippa mig, nananana, säger Mirja. Själv surar jag över att kameran har smitit iväg till Indonesien. Hur kul blir min blogg nu då? Hur roligt är det att bara se orden? Morrmorr, jag får verkligen hoppas kameran har kul bilder med sig hem som kompensation.

Båten är i sjön! Det regnade idag! Lukas fick med sig Isak på gymet! Mirja tränar högklackat i trappan! Rikard ska ta studenten! Och jag har energi!

Cesar vill gå på promenad (pinnen kallar), Renfana undrar om nån kan stava till färskt hö (och hans klor behöver klippas). Misse har inte märkt ännu att hon fick p-piller. Bilen vill bli städad, och dammsugaren har glömt hur det känns att vara till nytta.

Men jag ska gå ner en trappa och tända en brasa och pääääääsa. Ytterst välförtjänt! Man blir som man umgås.
K

Sjukt mycket typ

....har det varit den här veckan. Det snurrar totalt i min skalle! jag tar det i bakvänd ordning då, häng med här! Har just pussat Mirja godnatt, men innan bråkade jag av henne täcket och nöp henne lite, bara så hon vet att det är jag som bestämmer. innan det gick jag med Cesar en kvällspromad, Före det kollade jag på resebilderna från Lukas Polenresa. Fikade kvällsfika. Kom hem från Lunden, för jag har kollat på Grebbestadsskolans musikal, där Mirja var med, hon sjöng SÅ BRA, mitt stolta mpodershjärta klappade. men även alla andra barnen var så obegripligt duktiga, vågade sjungam, agera, leka på scenen. Den där Christer är allt en magiker vad gäller barn i musikaler... Inan det var det långpromenad med Cesar som varit inne hela dagen, han bajsade 4 gr!!!! Och så kollade jag så att länspumpen i båten inte hade lagt av. det läcker lite hela tiden, och blåsten busar så jag är orolig för min vackra ögonsten i trä. Hon ligger fint i vattnet men med träbåtar vet man ju aldrig... Innan det hade jag en helt hysterisk dag på jobbet, lektioner i ett, inga raster att tala om, möten hit och dit, dubbelbokad. Massor av underbara samtal med elever men även när de där samtalen är underbara så snurrar min skalle av överansträngning. Och jag blir så löjligt glömsk! tappar alla grepp och kan till slut bara vara trevlig men knappast effektiv.... (ja, jag är en gnällspik)

Pust. Orkar inte skriva mer.
Upp kl halv 7 imorgon, hoppas jag orkar duscha. (hur fixar folk att duscha på morgonen? Jag är DÖD då. Önslkar nån kunde sköta min hygien medan jag sover. Det är tråkigt att duscha! Tur det finns tvättlappar...)

På tal om inget, så har det nu gått fyra dagar sen Michael åkte iväg till Indonesien. jag har inte hunnit sakna honom än. Är mest speedad. Självstyre är berusande.
Godnatt!!