tisdag 17 december 2013

Skilda

Hur sätta ord på något så stort
Så smärtsamt
Så skräckinjagande
Så oundvikligt
?

Ansökan skrevs under och skickades iväg.

Beskedet kom
...vi är nu skilda.

Jag ska flytta till eget boende
om några månader.

Jag bor hos vänner vissa nätter
för att vänja mig.

Huset vi bor i kommer troligen säljas.
Till sommaren kanske.
Eller om ett år.

Ja så kan man skriva..

Eller:

Det gör så satans ont
så oändligt ont
att till slut
Ändå
Tvinga 
Fram

Handling.

Efter åratal av prat
och hopp
och resignation
och envetenhet

Vi har verkligen verkligen försökt
och nu

kan jag inte

annat än att vara bödeln.






måndag 25 november 2013

21 december smäller det :)




onsdag 16 oktober 2013

Stängt på grund av ombyggnation

Just nu pågår det förändringar i mitt liv. Rätt stora, på olika plan. Jag ska inte skriva om det här.

Om du som känner mig läser detta och behöver få veta mer är du mer än välkommen att höra av dig via mail eller mobil eller genom att kommentera här nedan, så kan vi träffas och prata om det.

Börjar mer och mer inse att samtal IRL är det kraftfullaste verktyg vi människor besitter...

Kram på er.


söndag 13 oktober 2013

Metalada

Pappas lada har till slut
Rasat

Vi har sett det komma
I många år

Medan det har lappats
Och lagats 
Envetet upprepat
Med minsta möjliga medel

Väggarna av uråldriga kärnstockar
Fackmässigt sammanfogade

Vad hjälpte det

När taket obönhörligt fortsatte släppa in 
Det sura

Nu är det slut

Det nya växer redan fram




fredag 27 september 2013

Apropå det svenska traditionella skolsystemet

Varför ska jag sätta ord på vad det är jag tänker om målstyrning, krav, kontroll, administration, centralt innehåll, betygskriterier, nationella prov och så vidare - när andra gör det lika bra:

Sanna Nova Emilia:



 Och vad min kloka dotter Mirja skrev i ett skolarbete:

 Läxa ”så skriver studenterna” 

Jag har jobbat med att läsa och jämföra olika artiklar om att skolresultaten blir allt sämre och sämre. Och sen har jag skrivit och förklarat varför jag tror att det är så, och hur jag tror man kan ändra på detta. När jag läste artikeln "Så skriver studenterna" av Anders Nilsson som finns på språktidningen.se så höll jag med om vissa grejer och höll verkligen inte med om andra grejer. Själva artikeln i sig känns ganska profsig och välgrundad eftersom den har med olika orsaker och olika åsikter om ämnet. Men det jag ogillar med artikeln är att allra störst fokus verkligen ligger på att studenterna är dåliga, för den uttrycker sig verkligen så.

Och i vissa fall känns de nästan som dom idiotförklarar varenda en av oss. Den känslan fick jag många gånger i artikeln och det kändes inte helt okej, just då var det som att dom skylde allt på studenterna att vi är uppriktigt korkade så därför klarar vi inte skolan. Sen när dom kom fram till frågan ”hur jag det blivit såhär” så kändes det vettigare. I en annan artikel vid namn "Sämre och sämre år för år" som jag läste på sydsvenskan.se, där påbörjas hela artikeln med meningen ”Tidigare betyg, fler nationella prov och tuffare tillsyn är viktiga steg för att vända trenden”. Och då kände jag bara att vad är de för korkade gubbar som skriver nåt sånt? Tror dom seriöst att vi föds helt dumma i huvudet, att vi bara blir osmartare och dummare med åren? Att vi skulle bli smartare om vi började få betyg redan i ettan? För de skulle ju inte alls höja prestationsångesten något enormt....

Betyg överhuvudtaget är helt vansinnigt tycker jag. Man betygsätter någons kunskaper inom ett visst ämne, och alla elever går efter samma betygsskala och samma tradiga kursplan trots att vi är HELT olika varandra. Det är så konstigt och så onaturligt egentligen. Vi är alla olika, vi är intresserade av massa olika saker och vissa kan mer om grekisk historia medan vissa andra kan mer om religion. Och är inte det helt fantastiskt? Varför den här debatten har blivit så himla stor kan jag förstå, det är absolut ett viktigt ämne som förtjänar att tas upp. Men jag skulle verkligen vilja se artiklar och texter som är från studenterna själva, för jag tror att det har en helt annan syn på saken. Av allt som jag har läst och hört inom ämnet så känns de så fyrkantigt, alla skyller på samma sak och kan inte riktigt se utanför ramarna. De skyller på det som verkar rimligt och till stora delar har de säkert också rätt, men någonstans kommer de inte längre med sitt tänkande för de fastnar på att allt ska vara så logiskt. De är högskolornas breddade intag, försämringar i grundskolan och gymnasium, samhällsförändringar utanför skolan, sociala medier som i sin tur gett chatt och sms språk som fått namnet nyskriven studentsvenska. Ja, det är ju rätt rimliga och logiska saker det där. I artikeln Allt sämre resultat i skolan som finns på riksdagen.se står det även ”Den större delen av dessa tio år har Sverige styrts av en borgerlig regering, och resultaten blir sämre och sämre för varje år som den borgerliga regeringen styr”. Där hävdar de alltså att det kan bero på vilken regering som styr.

Varför jag tror att studenterna visar sig sämre och sämre ska jag berätta nu. Jag tror att det är så simpelt att vi är för smarta för skolan. Skolan är ett system som funnits hur många år som helst och jag kan ju inte direkt påstå att den har förändrats något sådär jättemycket från att den började. Förutom tekniken då med datorer, projektorer osv. Men själva grunden som skolan fortfarande står på och mallen den fortfarande följer. Att lära eleverna läsa, skriva, förstå, prata och bara allmänt vetande. Det är typ det skolan går ut på. Och jag tror faktiskt att det är för enformigt, för fyrkantigt och alldeles för gammalt för tiden vi lever i nu. Att vi ska tillbringa nästan halva våra liv innanför skolans fyra väggar och sitta där dag ut och dag in för att lära oss bli vuxna. Det funkade säkerligen förr, men idag är samhället någon HELT annan stans och jag tror det krävs lite mer utmaning än såhär för att dagens ungdomar ska visa sina kunskaper. Tror jag.

Hur kan man lösa det här då?

Vafan - starta en skola där hela skolgången går ut på att bygga en stor fet rymdraket som ska förändra världen! Och om de fortfarande finns ett behov av att bedöma någons kunskaper så bedöm våra kunskaper i hur bra vi samarbetar, kommunicerar och förstår varandra. Det är de tre viktigaste redskapen vi har i livet. Eller en skola där allt går ut på att konstruera en helt ny värld, fast under vatten!
Eller en skola där man försöker lösa jordens alla problem, eller en skola där alla får forska om precis VAD DE VILL hela skolgången bara de forskar, hade inte det vart sjukt coolt!?
Eller en skola som jobbar med att konstruera en ny E6 genom hela landet, fast i luften. Eller en skola där man jobbar med att försöka uppfinna en ny skola. Vad vet jag liksom? Det är i alla fall en ny tid nu och jag tror de krävs ett helt nytt tänk och något helt annat för att utmana och utnyttja dagens ungdomar på allt de vi faktiskt kan!

Dock så är det nog en väldigt lång väg kvar innan någon av mina skol-idéer slår igenom kanske. Men någon slags förändring krävs verkligen, jag är helt säker. Tidigare betyg, fler nationella prov och tuffare tillsyn är faktorer jag inte tror kommer fungera. Att utveckla det som ännu inte finns tror jag mer på.

Mirja de Bruin
.......

(jag - mamma - tycker hon har alldeles rätt)
(jag - betygsättande lärare - var tvungen att ha synpunkter på det ovetenskapliga språket i texten, som var en uppgift i kursen svenska 3 - vetenskapligt skrivande....)

söndag 22 september 2013

Kursändring

Att ha tid över. 
Att hinna tänka. 
Att hinna känna. 
Att orka förändra. 
Söka nytt jobb. 
Gå nya stigar. 
Göra sådant som skrämmer. 
Växa. 






tisdag 17 september 2013

Hej höst

Du lägger dig som en blöttovad filt. På mina axlar, i min hjärna. Sinnet sjunker singlande. Du är dramatisk och vacker, storallvarlig och obönhörlig. 
Jag bara måste famna dig. Hårt. 




söndag 15 september 2013

Kära lärarjobbet, jag vill göra slut

De senaste två åren har jag inte bloggat mycket. Väldigt lite snarare, eller inget alls. Jag har heller inte läst några böcker, målat, dansat, sjungit eller grunnat på spännande fortbildningsplaner. Jag har inte hittat på intressanta projekt som inbegriper familj och hem. För jag har inte haft kraft till det. Nu är jag deltidssjukskriven, för att få plats att tanka energi så att jag ska klara av att ta reda på hur jag ska börja leva igen.

Och vet du vad Jobbet? Det beror på dig. Vår relation suger musten ur mig totalt. Du dödar mig sakta Jobbet. Det måste få ett slut.

Jag älskade dig verkligen, Jobbet. Fastän jag i halva mitt liv försökt undvika dig, så föll jag handlöst i din famn till slut. Och som jag njöt! Tänk... Du var inte bara ett Jobb. Du stod för något viktigt i livet. Meningsfullhet. Du och jag Jobbet. Vi skulle bidra till att vidareutveckla skolvärlden ihop, Jobbet. Vi skulle, med hjälp av bland annat min färska utbildning, den nya gymnasiereformen GY11, gedigen forskning om lärprocesser och motivation samt ett härligt kollegium tillsammans utveckla skolan till en sjudande och kreativ plats för förkovran och meningsfullhet.

Istället blev situationen blev det motsatta. Skolan är en plats där Höjda Krav och Minskade Resurser härskar. Där ett marknadspolitiskt tänkande har tagit ett strypgrepp om hela utformningen av verksamheten. Inte bara på platsen där jag jobbar, utan i hela landet, hela Europa, ja hela världen kanske.... 

Jaha, har ni färre elever? Ja men då blir det självklart mindre pengar i potten. Personalkostnaden är största utgiften - bort med personal! Ni har lika många eller fler verksamhetsområden? Nya kurser, nytt betygssystem? Höjda krav på resultat? Fler unga med sociala problem, bristande kunskaper och särskilda behov? Jaha, och? Lös det med befintliga medel! Ekonomiska mål styr över verksamhetsmål! Det är siffrorna som styr, inte Skollagen eller humanistiska värderingar!

Och under dessa förutsättningar, Jobbet, så förväntar du att jag ska fortsätta älska dig? Tyvärr, Jobbet. Läraryrket som ett andligt kall - det var över 100 år sedan.....

Jag har verkligen försökt, Jobbet, i flera flera år. Gjort allt jag kunnat för att inte förlora hoppet om oss. I flera år har jag kämpat i motvind och uppförsbacke, därför att visionen hägrar där framme. Ljuset i tunneln. Den där dagen, den där terminen, den där skolstarten när allt är på plats, när vi ska säga, JIPPI nu är vi här, dit vi strävade, nu jobbar vi, gör skillnad, och trivs! Jag vet ju att det finns skolor där det funkar, jag har läst om dem.

Och jag måste i ärlighetens  namn erkänna, Jobbet, att vi har haft flera år av gemensam arbetsglädje, och jag har känt både arbetsstolthet och arbetslust. Och iver, lojalitet, flexibilitet och utvecklingsbenägenhet. Jag har varit både stolt och stark i vår relation. Men jag upptäckte inte att dessa energiska år - där du bland annat bjöd mig på ett antal tvära omorganisationer orsakade av 5 olika rektorer på lika många år, i kombination med ekonomiska neddragningar samt nya betygs- och kurssystem som löper parallellt med de gamla - att allt detta sakta dränerade mig på energi. Inte förrän jag började bli sjuk. Och trots att jag då akut trappade ner min arbetsiver, för att orka, så var det för sent. Mina batterier är tömda. Jag älskade dig, och jag trodde vi skulle klara motgångarna. Men. Nu älskar jag dig inte längre. Nu får det vara slut. Nu vill jag göra slut.


Ekonomiska marknadsstyrda effektivitetsmodeller som styr skolverksamheten. (http://www.dn.se/debatt/vara-yrken-har-kidnappats-av-ekonomernas-modeller/)

I fokus: lärarnas arbetsbelastning
http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/00415AD7?OpenDocument

torsdag 12 september 2013

Medicin mot hjärnkramp

Jag är sjukskriven. Deltid typ. Vet inte riktigt. 
Det är där skon klämmer. Jag vet ingenting längre.  Det är bara kroppen som vet. Och den säger: jobba inte. 
När jag ändå jobbar, och jag jobbar ju lite då och då, jävlas kroppen med att ge mig bröstsmärtor, hjärtklappning, galopperande tankar och skärande huvudvärk. Efteråt. Gärna på natten. 

Det som kroppen däremot blir lugn, glad och avspänd av är bl a detta: 







måndag 9 september 2013

Välkommen Tess

Inte väl överlagt. Inte pratats igenom. Ingen bra tajming. 
Men nu bor Tess i huset. 

Nog hade jag talat om det. Lite löst. Att Kellie kanske behövde, skulle må bra av, kunde utvecklas snabbare. Med en liten hundkompis. 

Men det var mig övermäktigt att på allvar ta tag i frågan. Utarbetad och allt. I våras. 

Tills Laila annonserade att det skulle bli valpar hos henne till sommaren. Åkte då faktiskt dit och inspekterade de tre veckor gamla krypen. En av dem fastnade jag för. Den, sa jag. Den kan jag möjligen tänka mig. Ska prata med de andra först. 

Sen fick veckorna och jag fick höra att hon ville behålla just den jag ville ha. Jahapp. Då blir det väl inget denna gången, tänkte jag. Lika bra. Fel tid på året (börjar jobba snart) och behagligt att slippa ha familjeråd (Michael kommer garanterat säga nej).

Sen gick några veckor till och så sa det pling i mobilen från okänt nr:

Usch. Så gräsligt söt. 
Laila hade lånat sonens mobil för att kunna skicka bilden. Och eftersom valpar marknadsför sig själva genom sin blotta uppenbarelse så hade jag inget att sätta emot. 
Två dagar senare åkte jag och Mirja dit. I dubbel bemärkelse :)


Tre dagar senare bodde hon hos oss. Utan familjeråd. Utan tajming eller planering. Och så självklar. Tess. 






söndag 11 augusti 2013

Perlan

Ta på sig ett litet projekt
Påbörja hemseglatsen i Bovallstrand
Döpa båten till "Perlan" utanför Fjällbacka 
Flyga in i Grebbestads hamn för bara flocken för det blåser så hårt 
Njuta av en lugnare tur kvällen efter
Inse att man blivit med träbåt :)

onsdag 26 juni 2013

Morgonglädje

Standardläge för mig på morgnarna är ju depression. Det är exakt lika grått, tungt, trist och meningslöst att vakna VARJE morgon. Känns helt meningslöst att alls existera.
Men när jag fått i mig en kopp te, läst en tidning och matat smådjuren hemma så börjar det arta sig. Så smått. 
Riktigt bra blir det de morgnar jag ska fodra hästarna. Det finns inget som får mig att bli så morgonlycklig som det där glada gnäggandes som möter en. Bara för att man ställer fram hinkar med müsli :)
Idag sprang de i full fart från nattens fetbeteshage till dagens magerhage. Där stod hinkarna och väntade. Nu kan de rutinerna :)
Just gnäggat i kör. Sett mig ställa fram hinkarna. Väntar glatt. Fokus mot hinkar. 
Esmis alltid snabbast. Vroom. 
Hallå vänta! Det där är min hink!
...sen är det bara att traska efter och stänga i lugn och ro :) Pilla på flughuvor och spraya myggmedel. Kolla vattnet. Klappa om. 

Och åka till jobbet med ett leende. Hejdå morgondepression! 

måndag 17 juni 2013

Kvällspromenaden

Gick via Sövall och Krossekärr. Magiskt i midsommartider. Vi njöt båda två - tänk att man bor här!! :)








Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...