Nu börjar det likna båt

Förvandling pågår. Ryggen värker.

Nytt lager roslagsmahogny varje dag. Bordläggningen suger i sig törstigt.

Durkarna blir blåare än blå. 

Hundarna undrar varför jag däckar i soffan istället för går långa promenader. 

Snart dags att sjösätta? 

...mer jobb än man tror. Alltid. Vilken tur!

Vi skrapar och slipar oförtrutet. Ju mer man gör desto mer ser man det som behöver göras. Att ta bort gammal fernissa i syfte att inte stryka på ny fernissa utan vacker och skir olja istället, kräver viss noggrannhet. Som gör något med mig. 

Visionen har under arbetets gång genomgått en viss förvandling; från "äsch vi slipar lite och slänger på lite tjära", till "man borde nog slipa med finaste slippappret så inte risporna syns efter grovlek 80...". 

Står man med näsan tio cm över träytan så blir man sån... Allt syns. I ofördelaktigt perspektiv. Träet uppvisar en fläckighet som ropar på rejäla doningar i stil med bandslip. Vilket vi inte har. 

Små små rester av gammal fernissa skymtar fram i skarvar och under tofter. Vi skulle kunna hålla på i en evighet. 

Jag hade just efter viss övertalning insett och fogat mig i att vi skulle strunta i att skrapa bort den vita färgen på bordläggningen. Det kunde man ju ta nästa år. Men ack nej. Så enkla ska inte livsutmaningarna vara som att man får lugna sig en smula vid dylika tillfällen. 

Bordläggningen behagade tillkännage att den kände sig en smula blöt. Och släppte såvida ifrån sig stora sjok med gammal färg och fernissa. Det var bara att dra loss. Det skvätte vatten medan jag drog, så nog är det i grevens minut före rötan satte in.... Så nu är vi tvungna att hantera hela bordläggningen. Dra, skrapa, slipa. 

Men frisk och stark blir hon, Perlan. Och rätt snygg vågar jag tro. 

Tjärkär

Vårrustning av Perlan pågår. Jag är yr av iver och glädje. Hon ska bli genomtjärad och väloljad. Men först skrapa och slipa bort all gammal fernissa. Många timmars slit för att slippa slita många timmar nästa år. Masten har dock redan fått sitt första lager av roslagsmahogny... Det luktar gudomligt gott. Sommarlycketeaser!

I Stockholm

Snabbvända i huvudstaden för att överraska Rikard som fyller 25 år. 

Han visste inget och det blev succé när det föll sig som så att jag lyckades pricka in hans besök hos Nederländska Ambassaden för att förnya passet. Jag ringde på dörren och talade in mitt ärende i porttelefonen, på holländska förstås, vilket Rikard hörde där han stod i disken inne hos dem. Han kände igen min röst men det tog några sekunder innan han kopplade varför den där mammalika rösten plötsligt hördes just där och då. Mycket skratt blev det :-)

Staden är vacker men kall och jag längtar tillbaka till västkustväder och en liten båt som väntar på att få bli ompysslad och sjösatt. 

Rikard och Sabina och jag åt dock kungligt gott igår på en trevlig tapasrestaurang och idag steker vi vegetariska nuggets och wok i hans sprillans nya gjutjärnsstekpanna. 

Jag har också shoppat för det förväntas man ju göra när man är i staden. Det blev en bomullskofta och en sax. 

Imorgon drar tåget mig mot väster igen.