Falk

Imorse åkte Falk. Hem till sitt land igen, sitt liv. Falk är för mig sommar, han är min historia och del av min existens. Han har funnits i mitt liv sen jag var 5 år gammal, mellan 2-8 veckor om året. Falk är tysk och älskar Sverige, återkommer varje år, först Dalsland, sen Skee, sen Krokstrand, sen Tanums Station och nu Grebbestad. Falk har byggt stugor, och hela hus, med oss, åt oss. Lagat vattenkokare och städat källare. Sorterat skruv och fixat reling. Fixat läckande tak och huggt ved. Ordnat rigg och bjudit på räkor. Falk äter en morot, några makaroner och dricker en kopp the. Man vet aldrig när han kommer (oftast sommar) men ibland att han kommer. Han lämnar alltid en låda vin efter sig, de senaste åren även whiskey. Livet utan Falk skulle bli fattigt och sorgligt. Han är min vän, en självklar del av mitt liv. Alla i min närhet har lärt känna Falk, tycker om honom. Han pratar utmärkt svenska. Förra året åkte jag med Falk i bilen när han skulle hem. Träffade hans Monica, luktade på hans stad. Sov en natt och for vidare för att hälsa på min bror, och sedan vidare till Holland, till oma och faster Sonja. Falks stad är ren och bullrig och bakom hans hus rinner en stilla stadså. Jag önskar mig att Falk alltid ska fortsätta komma någon vecka om året.