Därför vill jag ha, och har jag, semestertjänst

Ibland känner jag mig som en förrädare. Som en strejkbrytare eller festförstörare.

Lärarfacken vaktar ju hårt på rätten till ferietjänst. Och jag tänker inte på något sätt förringa denna strävan. Den har sin plats i debatten, i dessa tider då nyutexaminerade lärare har svårt att få anställningar, och orimlig arbetsbörda är vanligt förekommande på många skolor. Och jag gillar facket - alla borde vara med!

Men jag har bestämt mig. Semestertjänst är Hur Bra Som Helst.

Jag blev inte lärare av en slump. Det har varit en lång och mödosam process, ett evigt tvekande innan jag slutligen kröp till korset och utbildade mig till att få stämpeln i pannan: Legitimerad Gymnasielärare (nåja, snart - har inte begärt att få ut mitt legitimationsbevis riktigt än). Skolan är min hjärtesak. Jag brinner verkligen för att arbeta med utbildning. Och jag älskar språk, ord, tankekedjor!

För er som undrar vad jag svamlar om, detta gäller för lärare: ferietjänst (som de allra flesta lärare har) innebär 45 timmars arbetsvecka, varav 35 är styrda av arbetsgivaren och 10 är s.k. förtroendetid. Vilket innebär att man har den tiden till eget förfogande för fördjupning, läsning, rättning eller nätverkande eller vad man nu anser att man behöver, som professionell lärare. Dessa 45 tim i veckan skapar utrymme till ledighet på loven. Därav lärarnas lite längre ledigheter på sommarloven, och delvis på andra lov med.

För mig innebär ferietjänst evig stress. Stress inför skolstart, stress inför sommarlovet. De där 10 timmarna fixar jag inte att lägga på jobbet(vem vill vistas där från 7:30-17?) och hemma vill jag kunna släppa känslan av att arbetsgivaren förväntar sig att jag gör något vettigt. Hemma vill jag bestämma själv över min tid. Ferietjänst innebär för mig att hela tiden känna att jag inte riktigt räcker till. För så fort eleverna har gått på lov, så är det dags även för oss lärare att packa ihop fortast möjligt. Har man tur är inte studiedagarna bortkompade av diverse kvällstjänstgöring(öppet hus och annat marknadsföringsviktigt). Har man tur hinner man pusta ut med sina kollegor en dag eller två på jobbet, och dessutom ha både utvärdering och planering inför nästa läsår.

Men oftast blir det inte så. En eller två dagar efter skolavslutningen är det tomt i skolans korridorer. Och jag går på lov och rasar ihop i det vakuum som uppstår eft en extremt arbetsintensiv period. Det brukar ta tre, fyra veckor innan jag tar mig ut ur den gropen.

Jag har testat. Det funkar inte för mig.

Med semestertjänst däremot. Så skriver jag upp exakt vad jag gör, och när, i min flexmall. Förbereder lektioner spontant en hel fredagkväll? In i flexmallen. Jobbar extra en lördag på Öppet Hus? In i flexmallen. Gå hem tidigt en onsdag? In i flexmallen. Både jag och arbetsgivaren vet vad jag ägnar min tid åt. Allt är redovisat. Och det bästa - jag behöver inte stressa ihjäl mig inför sommarlovet. Jobbar i lugn och ro en vecka eller två , tre, efter att eleverna gått för sommaren. Tänker. Planerar. Diskuterar. Fortbildar mig. Tänker lite till. Framförallt ökar min förmåga till att tänka långsiktigt. Och vips känner jag mig inte längre som ett offer i en allt snabbare snurrande omvärld.

Idag kan tjäna som exempel. Alla elever, och alla ferietjänstlärare, har sportlov. Jag har semestertjänst, så jag har jobbat. Och ska jobba, större delen av veckan.
Idag har jag: lärt mig varför och hur man twittrar, därigenom hittat mängder av bra ställen på nätet som skriver om skolutveckling, dammat av några gamla GPSmojänger (som använts ett under ett enda sportlov av Kulturförvaltningen i en Geocachingaktivitet för skolbarn för fem år sedan) som jag ska använda i lektionssammanhang, satt mig in hur man kan använda surfplattor i undervisningen, filat på nya sätt att få formativ bedömning och matriser att samverka i Fronter, planerat för nästa års ettor, och olika möjliga schemalösningar. Dessutom hann jag att fika, tre gånger, och grubbla lite över mitt mentorsuppdrag.

Jag har känt mig lugn, inspirerad, nyfiken och påläst, och inte blivit avbruten en enda gång, förutom av en frontersurfande elev, som pratade lite engelskastrategier med mig på facebook.

Synd att inte fler av mina kollegor var med, kanske hade vi hunnit med att fika och prata om våra visioner inför nästa läsår. Och nästa. Nu kommmer jag att vara full av entusiasm och nya ideer när de kommer nästa måndag, medan de kommer att känna sig en smula stressade av min iver, eftersom deras lektioner börjar om tre minuter och de har en halvtimmes lunchrast bara.

Tänk så olika det kan vara :)