Stort att vara trebarnsmamma. Stort att få se alla tre bli äldre, klokare, ståtligare och mer mångfacetterade för varje år. Känner en slags tårögd vördnad. Och inser att jag inte är 30 längre. Inser att jag börjar fatta vilken gåva det är, att leva, vara frisk, ha nära och kära. Inser att jag kan vila i den insikten.
Som om jag omärkligt backar bak. Behöver inte bevisa så mycket längre.
Tärningen är kastad, fröet sått, skörden snart bärgad. Kan unna mig att ta en kopp, slå mig ner, och se på i lugn och ro hur det hela utvecklar sig.
Nåja.
Ett och annat kickar jag nog igång. Men inte idag. Idag översköljs jag av livets magnifika vågor som rullar in över mig som havet över klippiga strandlinjen.
Liv och död. Barn och hund. Glädje och sorg.
Klamrar mig fast. Melankolin sliter.
Löser det genom att sova nu. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar