Det är kallt. Det har stadigt blivit kallare de senaste dagarna. I takt med att det blir kallare, minskar katternas lust att gå ut och göra ifrån sig. De har järnblåsor, och kan hålla sig säkert i två dygn. Men till slut måste de ju. Då har KatteLatteSven den trevliga egenskapen att han småjamar och tassar omkring lite. Tittar åt dörren. Det gäller bara att vara uppmärksam. Han slinker snällt ut, och står utanför dörren och vill in igen så snart han är klar. Misse sätter sig vid dörren. Väntar tills någon uppmärksammar henne och blir utsläppt. Och står, såsom sonen, snart utanför dörren och vill in igen. Hon är dock lite smartare, hon jamar hjärtskärande för att påskynda förloppet.
Maja däremot, säger eller gör ingenting. Hon avvaktar endast att Lukas eller Mirja ska glömma stänga sin sovrumsdörr. För de har madrasserna på golvet, utan ben, vilket Maja anser vara ett tecken på att madrasserna förstås kan användas som katt-toalett också. I förrgår gjorde hon det igen, jag tror det var för 7e gången, i Lukas säng. Han var bara nere tre minuter och borstade tänderna före läggdags. Möttes av en plaskvåt och nerbajsad säng.
När sånt drabbar en känner man sig bokstavligen pissad på. Och pissed-off. Denna känsla sprider sig till alla i människoflocken. Vi är ett, mot Katten. Vi blir ilskna. Vi vill straffa. Framförallt vill vi inte ha piss eller bajs i en säng som tillhör någon av oss. Så Maja åkte ut natten därpå. Just den natten det råkade bli ännu en smula kallare. -18 ganska exakt. Jag tror inte Maja gillade läget, och eftersom hon är katt, förstår hon knappast sambandet mellan bajs i Lukas säng och sitta ute och frysa svansen av sig ett dygn senare.
Därför var hon föga samarbetsvillig när hon anade att Michael skulle ta ut henne igen, efter hon knappt hade hunnit tina upp. Hon är en kämpe, ger sig inte i första taget. När man slutligen får fatt i henne är det som att hålla i en pälsklädd, kloförsedd stålfjäder som låter som en frusen get; det klapprar och bräker på samma gång.
Varför inte ha en kattlåda inomhus, kanske någon undrar. Jo, därför att vi har tre katter. Vuxna katter. Varav en är så stor så han bajsar utanför lådan varannan gång. Ju mer de kan bajsa inomhus desto större är risken att även de andra två börjar undvika att alls gå ut, och då ökar även risken för att de ska börja nyttja sängarna som kattlåda. Det har hänt förr, jag talar utifrån svidande erfarenhet. Som det är nu är alla pedagogiska resurser inriktade på att få en katt, nl Maja, att förstå att det är enklare att snällt slinka ut och göra ifrån sig (och få komma in genast igen), än att göra det inne i smyg och sen hamna i kylan på obestämd tid. Men kanske borde jag skaffa en kattpratare, för hittills har hon inte fattat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar