Fragments

Arg igår. På systemfel, styrfel, organisationsfel, idealfel, strukturfel. Det var upp till kamp, nej nu får det vara nog,  så här kan man inte fortsätta och varför sittar vi fast i sirap. På några timmar hade jag visualiserat ett flertal attacker, handlingsplaner, visioner och strategier. Vaknade med pulserande brinnande huvud runt ett. Mitt i natten.

Vilken tur det gick över. Imorse var jag mitt vanliga jag igen. ("Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ, endast en sak kan du göra - en annan människa väl..." osv)

Vilket jobb man har. Vill så mycket, realiserar så lite. Tack och lov för mina elever. De får mig att landa, varje dag, på jorden, i verkligheten.

Men visst är jag otålig. Detta paradigmskifte som pågår, överallt. Och hur långt har jag kommit, hur långt har vi kommit? Jag ser bara halvtomma glas. Allt som inte har hänt, allt som är exakt likadant som det var på den tiden jag började hata skolan. Och jag hatar att vara en del av det där systemet.

Och jag älskar att vara en del av det systemet - för vi är i förvandlingens tid. Men varför så låååångsamt??

Ny teknik, ny pedagogik, ny forskning, gammal klokhet. Tokiga strukturer, tokiga spelregler, mätångest, ekonomi, konkurrens och misstro. Vilken underbar soppa. Och jag befinner mig mitt i brygden.

Skolan, älskade skolan! Du måste byta skepnad och ideologi, innan du blivit lika tom som kyrkan.

Här en snutt som inspirerat mig massor.