Ullhårspälsludd

Alla mattor är grå. Trappan är luddig i kanterna. Små vita tussar dräller runt likt snöflingor.
Cesar fäller.
Det började för prick en vecka sedan, lördagnatten. Ena dagen normalhårig hund, nästa dag lossnade stora sjok med underhårsmatta. Jag borstar duktigt nästan varje dag, men det känns som om underullen växer ut i samma takt som jag tar bort. Som imorse till exempel. Då borstade jag så länge att Cesar till slut välte av ren utmattning. Högen med ull på mattan bredvid oss var nästan i samma storlek som hunden själv. Kattungarna rullade lyckligt purrande runt i den. Men sen testade jag att dra lite i pälsen med fingrarna. Vips kunde jag dra loss klumpvis med vita tjocka hårtussar. Herregud. Kanske skulle jag raka honom? Som en häst? Eller en pudel?

Idag ska jag trotsa Sysifoskänslan och dra ut på förnyad jakt mot renare ytor. Toaletterna. Kökssåpen. (mattorna). Hyllplan. Hallen. Fönster. (mattorna). Sen vill jag lyssna på våren. Ut i regnet och njuta av fågelkvitter. Jag älskar att leva. Cesar med.

Nu kom Lukas och han håller i klippmaskinen. Ser uppfordrande på mig. Det skulle blivit gjort för tre veckor sedan. Så nu gör jag det.