hjärnhäfta. kan inte kalla det nåt annat när responsen från synapserna uteblir. halva tankar fastnar i rören och trasslar sig nerför segt slem i en pöl av känslor. löses upp, ångar upp och häktar sig fast i väggarna igen. och allt i skallen.
kroppen är i ett annat tillstånd. ögonlocken hänger nere vid underläppen, ögonen svider ilsket, nageltrång och den värsta soffrumpan på år och dar. det riktigt gnällvärker i den.
gäspar mig genom kvällen till klassisk musik och brasknaster. vilken vecka detta har varit.
det där husköpet har varit väldigt Kafka på nåt sätt. osannolika omständigheter och förtvivlan blandat med självklarhet blandat med överlevnadsinstinkt. och massor med glädje och hopp.
just nu känns det som om allt är möjligt. livet, lyckan, hoppet. det lurar runt hörnet faktiskt. trygghetskänslan i att veta att vi har ett eget hem snart lamslår mig totalt. kan inte jubla, inte skratta, inte skåla. vill bara sitta här i soffan och dega samman till en ytterst tyst klump av tillfredsställelse. skönt. nu pallar inte ögonen med nån mera skärmaktivitet. ska försjunka i brasskimret istället.
puss
avslutar med en orgie i frihet och livsglädje: Mirja, Esmis och Cesar ute och leker.