Julafton imorgon alltså. Redan för en dryg vecka sedan Deklarerade jag Högt att jag Icke Ämnade Stressa Omkring under fredagen för att fixa allt i sista sekund. "Allt" innefattar förstås allt -från städning till matlagning till julklappsrimmande.
Sista arbetsveckorna har varit ett minigatlopp. Kul, men energislukande. Speedad och lycklig var jag, när jag kom hem igår runt tvåtiden. Sen gick luften ur mig. Av lediga eftermiddagen, som jag planerat skulle ägnas åt en stor del av "Allt", blev intet.
Jag vet att jag fungerar så här. Därav min Deklaration.
Min tanke var givetvis att övriga familjemedlemmar skulle planera sina insatser utifrån mitt uttalande. Istället gör de precis som jag - ägnar sig åt andra saker som är av största vikt och som bör prioriteras. Arbetar, sover, fixar ärenden, läser tidningen.
Således står granjäveln ännu ute i regnet, endast halva klapplagret är inpackat (och givetvis orimmat), det är dammråttegaranti i hela huset (hittar ni inga, pengarna tillbaka), julbakematlagningsstöket är totalt opåbörjat och jag ligger i soffan som direkt följd av sakernas tillstånd.
Jag är inte lat, o nej. Jag måste ligga här för att meditera, fokusera och vara mindfull och se det positiva i allt. Så att jag sen kan resa på mig, kavla upp ärmarna och bli en duktig Julebläckfisk som grejar allt i ett nafs med ett milt leende på mina moderliga läppar.
Eller ska jag bara, o hädiska tanke, ligga kvar här? Och studera effekterna av ett sådant beslut?
Eller ska jag väcka alla (som varit vakna en sväng redan för att se Julkalendern eller varit i stallet och släppt ut hästar men som gått och lagt sig "lite till"?) och piska igång julemaskineriet med Stenhård Styrnäve?
Vad väljer jag :-)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar