KIM´s liv: Cesar har för stort hjärta

Det är jättestort. För stort. Nästan dubbelt så stort som det borde ha varit. Han har hjärtsvikt med lungödem (vatten i lungorna) som följd. Jag såg det med egna ögon, på röntgenbilderna som veterinären förklarade för mig idag.

Han har hostat lite då och då, faktiskt i flera månader. Rethosta - host host host harkel kvälj - och ibland lite skumslem på marken. Men med en sån frisk liten typ som Cesar utgår man alltid från att det ska reda upp sig av sig självt. Det brukar det ju göra. Men hostan gav sig inte, hade rent av blivit lite mer ihärdig och faktiskt så började jag grubbla lite. Nu när jag faktiskt är ledig och allt. Började tänka att det nog vore klokt att kolla upp honom. Sen. Efter julhelgen.

Igår var vi på en långpromenad, längs kusten, i rask promenadtakt. Ute i två timmar. Hemma sen kräktes han rejält efter några köttbullar och en utdragen hostning.

Imorse var han sig inte lik. Hängig. Andfådd. Lekte med pinnen ändå på morgonpromenaden. Men såg ut och lät som en blåsbälg. Det gav sig inte. Han låg på köksgolvet och var andfådd. Så jag började ringa. (Julstängt överallt - men usch för att behöva åka ända till Göteborg? Hur sjuk är han egentligen, hur orolig ska jag vara?) Fick till slut tag på jourhavande som sa åt mig att tokringa till Dingle tills de svarade. Det gjorde de, efter 9 försök. Förklarade läget och fick omgående en tid.

På Dingle veterinärstation har de resurser. Röntgen och allt. Underbar personal. Vi kände oss väl omhändertagna.

Lång historia kort: Symtombeskrivning. Kolla hals, mun. Stetoskoplyssning. Blåsljud konstaterades, ingen tvekan. Väntan, tårar. Röntgen. Sida bröst, sida mage, bålen. Ligga rygg, ligga sida, tassarna utdragna åt båda håll. Cesar lydig, lugn och samarbetande. Massa beröm av röntgendjursköterskan. Och jag fick kaffe. Bilderna på dataskärmen på tre sekunder. Vänta på veterinären. Många sjuka djur denna dag. Lite mer tårar. Hon kom och såg. Oj. Se här. Hjärtat stort som en grapefrukt. Fyller ut hela bröstkorgen. Se här. Vätska i lungorna. Och luftröret ser ojämnt ut - hostningen har påverkat formen.

Och sen? Lite väntan igen. Så kom hon igen. Vätskedrivande medicin, check. Andningen borde vara rejält mycket bättre imorgon. Sen behövde hon fundera. Vilken hjärtmedicin? Kostnader? Cesar är inte försäkrad. Hon ringer mig imorgon. Kommer med förslag. Återbesök senast om en vecka. Mycket positiva ordalag. Han kan leva i några år till, utan stora problem, men med hänsyn till hans tillstånd och medicinering och regelbundna återbesök.

Oj. Suck. Tack för ni finns. Hej.

Vad gör jag med alla känslor av skräck, sorg, oro?

Jag körde tillbaka från Dingle med min andfådde vovve, och valde att envist tänka på vilken underbar hund han är. OK. Hjärtsvikten är där, inget att göra åt. Ekonomi och sjukdomsbild får sedan avgöra hur många år till vi kan få njuta av honom. Han har hittills levt ett utmärkt bra hundliv, och vi har älskat honom från topp till tå, hela familjen. Mission accomplished, således, så långt. Han har verkligen gjort ett bra hundjobb med oss.
Men egot vill behålla, ha kvar. Jag vill ha honom kvar! Jag har ju faktiskt alltid helt enkelt utgått ifrån att han är en sån där frisk urhundsvarelse, som lever maxlängd och sedan somnar in lite snyggt som stelbent 15åring. Han är inte 11år fyllda ens...Det här var jag inte beredd på. Nu får jag tänka om. Han kan få några bra år till med lite tur, men det är då slutlekt med vilda bolljakterna och långa klätterpromenaderna. Eller så har vi otur, och han är borta snabbare.

Det känns inte alls trevligt att få in det här i skallen.

Han är fortfarande andfådd. Medicinen börjar verka inatt troligen. Kanske får jag gå ut och kissa honom inatt. Hoppas det. Men i övrigt är han sig lik. Skäller när han hör bilar utanför. Kommer springandes när man ropar.
Han tycks inte bry sig nämnvärt. Lite andfådd bara.