svisch säger veckorna

Tiden och tiden och tiden och tiden...

Så många otroligt begåvade tankar, intressanta iakttagelser, förnumstiga skeenden, stillbildsunder, pausfågelfilosofier.

Allt snurrar och skuttar runt i mitt medvetande, på promenaden, i bilen, i natten och mellan samtalen.

Det vill ut i bloggosfären, visa upp sig, av sig, ner sig.

Men det hinns inte med. Jag är ingen författare. Mina dagar är fyllda av Saker Som Kräver. Som Hinner Före. Akutåtaganden och Snabbutryckningar.

Se här - voilá. En totalt ostrukturerad bildresumé istället:

Flisan. Bor hos Siv men är uppfödd hos oss.
Varje gång vi är och äter hos Siv (matlag) så
parkerar Flisan på våra jackor/tröjor.
Hon känner igen lukten :)

Stormens effekter i Grebbestad. Lite spännande, men knappast farligt.

Det värsta som kunde hända var att man kunde få våta
byxor. Eller att man fick vänta på sin tur innan  man kunde
köra på den smala remsan av vägbanan som inte hade
blivit tillfälligt hav.

Jag var katt- och papegojvakt åt mammas djur medan hon
var i Stockholm. Silvia glor misstänksamt åt Cesars håll.

Hon borde vara mer bekymrad över björnen som
mamma skaffat.

Stormen tog ett och annat träd. Kanske. Om det inte var den förra stormen.

Adventstider. Vi har återupptagit traditionen att ställa i
ordning ett adventsbord. När barnen var små var det
magiskt. Träfigurerna Josef och Maria hade gått en liten bit
varje natt, på väg mot sitt mål. Lämnat en stjärna bakom sig.

När de når fram till krubban har de en slinga med stjärnor bakom
sig. Och hela bordet är fullt med små och stora djur.
Det är fint. En förväntansfull saga.
Bättre än adventsjulklappar till barnen varje dag, som sen måste toppas.
Med ännu mer klappar på själva julafton.....

Jag fortsätter promenera förbi den Ståndaktige Räven.
Han börjar bli en aning luggsliten nu.
Men ger sig inte :)

Dagarna efter stormen har små fåglar blåst i land.
Här en liten alkekung.
Medtagen.
Men man kan ju inte ta hem och mata den....
Håller tummarna för den.
Hoppas det finns mat i Grebbestads hamninlopp.
Hoppas den hittar sin flock.

Söndagspromenad ute vid Gullbringa. Det var länge sedan.
Typ en sommar, när Lukas ville bada.

Trädstam, som varit med om en del. Med fantastiska ådringar.
Något för min mamma att sätta konstnärskniven i...:)

Det blåste, men inte tillräckligt för att kunna lägga sig mot vinden.