Det får först bli om den där dagen jag fyllde år...På min födelsedag ville jag slippa bestämma något. Bara bestämma åt mig själv. Så jag deklarerade för gänget att jag tänkte försöka gå upp före soluppgången för att försöka se just soluppgången. Då surade några för det där med att väcka födelsedagsbarn med sång och frukostbricka är en ritual som sitter som berget. Jag stod på mig. Mirja sa att jag kunde väcka henne. För då kunde hon kanske haka på. Om hon inte var för sömnig. Klockan ringde kvart i sex och solen skulle gå upp tjugo över. Jag väckte Mirja. Som var för trött. Och sen knallade jag iväg och fick se solen gå upp över Turkiets horisont långt bortom havet. Det var häftigt men faktiskt en smula klent jämfört med solnedgång på Bohuslänska västkusten.
 |
| Solen gick upp över Turkiets bergskedjor 15 km bort. |
 |
| Vassa stenar, vassa buskar. Hela berget av lera.... |
 |
| Liiite kallt om nästippen ändå. |
 |
| Födelsedagsfrukostbord gjort av morgonhjältarna. |
 |
| Finaste :), lägg också märke till tomatmorotstårtans konstnärliga utstrålning. |
Till in stora glädje fanns en osedvanligt snygg tupp bland presenterna - den hade jag önskat, och den fick resa med från Sverige till värmen, och stod nu på mitt frukostbord och såg ut att njuta av mina beundrande ord.
Ungdomarna somnade om efter den tidiga frukosten medan jag ville ut till stranden. Nudiststranden vill säga, som endast låg några hundra meter från vårt ställe. Eftersom jag är uppvuxen under sjuttiotalet, när alla kvinnor i min omkrets hade bränt både BH och bikiniöverdelar, så har jag jäkligt svårt att finna mig i att man på 2000-talet som kvinna inte kan ha bar överkropp på en genomsnittlig badstrand utan att bli tittad snett på. Jag hade nu snört in mina obefintliga bröst i en äcklig bikiniöverdel i flera dagar - det kliade och skavde och jag hungrade efter att få vara fri igen. Men jag var en smula harig här på okänd mark och ville inte gärna gå dit själv så Michael som hade bestämt sig för att göra som JAG ville under hela min dag erbjöd sig att följa med.
Det var en jäkla tur det. För även om jag bara nudistade med övre delen av kroppen, så lyckades jag ändå plötsligt befinna mig i den obehagliga upplevelsen av att ha två nakna män i min närhet som hade placerat sig utstuderat genomtänkt - från var sitt håll med full koll på mig, den enda kvinnan på stranden denna tidiga förmiddag. Hur jag än försökte flytta mig längre in mellan buskarna som vi hade valt att sitta vid (för skuggans och Michaels solbrända fötters skull), så flyttade sig karlarna snabbt så de hade fortsatt koll på mig. Varenda gång jag tittade åt deras håll hade de blicken riktad mot min kropp. Det kändes jävligt obehagligt. Trots att jag hade Michael nära intill så tycktes jag vara öppet villebråd. När den ena av dem inte slutade blänga, utan till och med började uppvisa tydliga exhibitionistiska tendenser, hade jag fått nog. Jag var vid det laget en pulserande klump av ilska och önskade att jag ägde ett maskingevär att langa fram ur badväskan, att rikta mot pannan på äcklet. Det skulle definitivt ha haft avsedd effekt. Istället försökte jag döda karln med blicken. Han såg frågande ut, ryckte på axlarna, och jag gjorde fingret åt honom. Sedan pekade han mot sin tinning, för att visa att jag nog var en smula hjärnskadad. Han fick genast fingret tillbaka ytterligare en gång, två fingrar mot pannan, en kräkgest, och den argaste blicken jag kunde uppbringa. Jag körde onda ögat tills han, till synes oberörd, såg åt ett annat håll, för att sedan resa på sig och byta plats. Jag hade vunnit.
Skakad och äcklad berättade jag för Michael - som inte hade märkt någonting då han var helt försjunken i Mo Yans Nobelprisade skrönor. Vi bestämde oss för att vi hade blivit tillräckligt solvarma, eller så hade jag blivit tillräckligt upprörd, och började knalla hemåt medan vi reflekterade kring grekiska nudiststrandskoder, som kanske inte helt var i samklang med svenska dylika. Inga svar på det men hur som helst så hade vi inte greppat vilken värld av osynliga koder vi hade försatt oss i.Vi passerade nytillkomna fullblodsnudister i alla modeller, som mitt på stranden grejade med sina bestyr som att sätta upp solparasoller och paddla ut i vattnet med luftmadrasser. Uppenbarligen borde vi valt att sätta oss mitt på stranden, för där fanns inte blängäcklen.
Det här var en intressant upplevelse, för jag insåg plötsligt med svidande klarhet att den kvinnliga frigörelsen, hela paketet med jämlikhetsarbete som huvudsakligen drevs fram av kvinnor i generationen före mig, den som känts så självklar för mig medan jag växte upp, endast är en liten piss i det stora världshavet. Att plötsligt känna mig så uttittad, så prisgiven, så objektifierad - så starkt att jag kände aggressionen välla upp inombords till den grad att jag längtade efter ett vapen - väckte mig ur min naiva trygghet en gång för alla.
Jämlikhetsarbetet är inte färdigt, det finns mycket att försvara...
Min födelsedag blev sammantaget en bra dag. Vi latade oss, solade, badade, snorklade, åt. Och jag slapp bestämma. Bäst av allt :)
 |
| "Tårtan" slokade under dagen. Inte fågeltrion dock :) |
 |
| Alla ler in i kameran! Nåja.... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar