Rhodos I

Sitter här. Har suttit här i snart tre timmar.
På planet fullt med svenskar på väg till solparadiset.
Det är lite äckligt. Alla mina fördomar besannas.
Jag borde inte klaga. Researrangören gör sitt bästa att fila av de fula kanterna.
Maten var riktigt bra. Personalen är professionell och trevlig. Hela tiden.
Det visas film, det säljs dryck, skraplotter, leksaker och taxfree sprit som man får först när man är på väg av planet.
Men det hjälps inte.
Det är äckligt ändå. Alla klyschor på plats.
Griniga småbarn. Jättefulla ungvuxna med mjukisbyxor. Pensionärer med fet pension.

Jag blir sparkad i ryggen av en treåring halva vägen. Tills jag säger till. Mamman bryr sig inte nämnvärt.
Det luktar sprit från andra sidan gången. De svepte 4 öl under flygningen och hade laddat redan innan.
Mina hörlurar är på högsta volym men kan inte överrösta det konstanta gnället från treåringen och hans något äldre, något mindre gnälliga bror snett framför. Hans föräldrar har änglars tålamod, bjuder på godis, läsk och actionLego. Det gör inte gnället mindre.
Upptäckt: ingen av småbarnsfamiljerna har med sig böcker eller ritblock till sina barn. Däremot plastleksaker, dataspel och godis.

Det luktar inte helt gott nu en timme efter maten. Kanske har det att göra med att dryga 220 pers delar på 4 toaletter.
Jag håller mig.

Det visas reklam, information och långfilm på små skärmar som fällts ned från taket med fyra sittraders mellanrum. Men just där vi sitter är visst två skärmar ur funktion. Vi ser inte. Det gör inget. Kvarteret Skatan är inte riktigt min genre.

I mina för klena lurar strömmar klassisk musik. Jag ser ut genom fönstret och undrar vilka bergskedjor vi flyger över. Bläddrar i infokatalogen för svar. Men tji- endast taxfreereklam, och en uppmaning att förboka en bättre sittplats för några hundringar är vad jag förkovras med.

Jag som trodde det skulle finnas en och annan kartbild, flygrutter, teknisk information om planet.

Men som passagerare på denna flight är jag inget annat än en mjölkko. Jag förväntas inte vara kunskapstörstig. Jag ska underhållas och milt lockas att shoppa loss.

Tyvärr får det motsatt effekt på mig. Avsmak. Och jag känner mig plötsligt så himla äckligt fisförnämt bitter och förmer.

Om åtminstone föräldrarna hade haft med sig böcker och läst högt för sina små rastlösa barn.

Nu känns allt bara torftigt.