Vi kastar oss på ett kafé i Rhodos gamla stad. Killarna måste äta. Tjejerna måste blogga. Tänk så bra våra olikheter kompletterar varandra. Michael tar chansen att besöka synagogan. Alla får sitt.
Vi hade en fin utflykt till Lindos igår. Bloggar senare om det. Ligger efter kan man säga. Tekniken är som så att jag skriver mina inlägg i anteckningar i mobilen. Sen kopierar jag över det i bloggen när jag har tillgång till internet. Som nu.
Men just nu sitter vi på Red Rose restaurant, vi blev inkastade av papegojorna. Hela stan kryllar av inkastare. Så fort man stannar för att pusta eller tänka så hoppar de fram och tilltalar en som om man känt varandra sedan länge. Vi tittade bara på papegojorna och vips var killen framme och sa: Ta en, håll en, det är gratis! Och det var ju kul att se den sitta på Anders huvud. Och på Mirjas arm. Och sen kunde man ju inte tacka nej till att slå sig ner för en dyr drink och en stor öl. Som tydligen var gigantisk.
(Tillägg några timmar senare: det var tamejfan det dyraste stället jag lurats in på. Kostade mer än tre dagars mat hittills. SommarGrebbestadspriser. Jaja. Är huvudet dumt får plånboken lida. Gå inte dit. )
Lukas och Anders brände sig duktigt på stranden igår, trots diverse solfaktor. Nu har de inhandlat var sin ståtlig solhatt och känner sig som präktiga turister. Precis som det ska vara.
Dagens reflektion: jag gillar inte den översvallande vänligheten, därför att jag vill skrota i avskildhet tills jag har en fråga. Både jag och Lukas trivs med solbrillorna, därför att de där försäljarna inte kan få ögonkontakt med oss. Vi kan låtsas som om vi inte fattar, hör eller ser.
Samtidigt börjar jag vänja mig. Trivas. Värmen, solen, är som balsam för kropp och själ, och jag börjar förlika mig med läget här. Kulturanpassnng pågår. Trivs.
För att inte tala om vad trevligt det är att resa och umgås med vuxna ungdomar. Det är verkligen resans höjdpunkt.
Vilken skillnad mot när de var små!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar