Frustrerad

Svenska Dagbladet har en artikelserie om meditation. För det är i ropet. I en tillvaro där allt snurrar snabbare, där allt uppdateras hela tiden (som i min blogg - medan jag skriver sparas texten ungefär var 30 sek...häpphäpp!) i en tid då folk flänger som hispiga höns, börjar det bli mer och mer rätt att bromsa in och andas, rikta uppmärksamheten inåt. Tänka sakta och uppmärksamt. (det har jag gjort hela halva livet tycker jag ibland, men inte tycker jag det blev enklare för det...) (kanske gjort fel hela tiden...)

Nåväl. Jag är ju ledig. Så. Jag gör det igen. Andas. Känner efter. Riktar uppmärksamheten inåt. Och får panik. Får verkligen total panik.
För jag är så otroligt frustrerad över allt som inte är så som jag skulle vilja att det var. För det är så mycket på en gång.
Och även om jag har börjat nysta i trasslet, och jag har börjat reda ut och åtgärda både det ena och det andra, så mal förändringarna så sakta. Jag kryper uppåt väggarna.

Ett litet exempel på något som inte är som jag vill ha det, är det här med båt. Tänker inte gå in på hur det kommer sig. Men båtplatsen á mångmånga tusenlappar per år gapar tom, båten vi äger är definitivt vare sig redo för sjösättning eller försäljning, pengar till en ny båt totalfattas, och sommaren har snart blåst förbi.

Aaaargh!!!! Hur frustrerande är det inte att bo 200 meter från hamnen - och inte kunna sticka ut när dagen blir solig, blåsig och varm? Vill segla, bada, ut på klipporna!!

Jag känner efter. Jag ser tydligt hur jag vill ha det i mitt liv. Jag är långtlångt i från den bilden. Dessutom är jag en bortskämd liten unge, som vill ha det jag vill ha, nu, genast, pronto. Men hur, när, var?

Tålamod? Vad är det?

Nu!!

Är det så här som många andra också känner sig när de börjar Mindfullnessa eller meditera? I så fall förstår jag varför så många ser så splittrade ut i ögonen....