En sådan där dag...

Att komma hem och igång efter kravfria och lata segeldagar är inte det enklaste. Nu har Rikard och gänget åkt och kvar sitter jag i ett tomt hus med all min lediga tid och ett berg av saker att ta tag i. Skitsaker, svårsaker, kulsaker och tungsaker. Irrade omkring i stor förvirring och kraschlandade till slut i sängen och stensomnade. Usch för sådana dagar....

Rikard och Markus har skrivit en bra låt med en extremt passande text för hur det känns idag:

"Hinner inte stanna upp, brinner i kroppen på mig
om jag står på samma punkt för länge att få finna lugn och ro
man vill inte klaga men det är alltid något som man saknar
jag måste lära mig att älska det jag har
inte längta efter vad det är jag känner att jag vill ha
för att få det bättre än idag
kämpar och sliter svetten rinner ner
försöker hitta rätt men hittar fel
får inte något gjort och allting går för fort
och mina höga krav dom bråkar med mitt tålamod
något jag alltid kan få fatt i, något bättre
men när jag når nåt bättre står jag som ett frågetecken
och ifrågasätter när jag vill nå mina drömmar och får det jag önskat så borde jag väl vara nöjd
men jag är aldrig nöjd det finns alltid något mer att uppnå för att

Det finns alltid nånting som man kan se där på sin horisont

Och vi strävar efter det tills vi förstörs
(men jag om det undrar om det) spelar någon faktisk roll
för vad är meningen med allting om man inte lär sig hur man lever innan man dör…

Jag finner ingen ro för det brinner inombords

och jag känner hur det bränner när det rinner i mitt blod
men hur mycket jag än kämpar kommer ingenting va nog
det är som att vilja växa upp innan man blivit stor
kämpar efter att få komma fram till vägens slut
men när man väl är där lär man säkert ha räknat ut
att allt man når är bara början av en annan väg emot ett annat mål
jag har kämpat så länge nu det är knappt att jag förstår
mina tankar från igår har blivit sanna det så sjukt när man tänker på det
för det är inte ofta som man tar sig tid att vara glad åt att man klarat av att ta sig hit
sanningen är den får aldrig någon lugn och ro
kommer nog vara så tills dagen jag hamnar under jord
för gräset är alltid grönare någon annanstans

Det finns alltid nånting som man kan se där på sin horisont
Och vi strävar efter det tills vi förstörs
(men jag om det undrar om det) spelar någon faktisk roll
för vad är meningen med allting om man inte lär sig hur man lever innan man dör…

Vägen den är lång som fan och även om man kommer fram
så känns det som att man inte kommit någonstans för
Vägen den är lång som fan och även om man kommer fram
så känns det som att man inte kommit någonstans för

Det finns alltid nånting som man kan se där på sin horisont
Och vi strävar efter det tills vi förstörs
(men jag om det undrar om det) spelar någon faktisk roll
för vad är meningen med allting om man inte lär sig hur man lever innan man dör…"