min mamma kom förbi förut. min mamma kom in utan att vänta på att vi ropar "kom in!", efter att först artigt ha tryckt på ringklockan, och hon kom som vanligt i sina rosa foppatofflor och med sin fuskpälsleopardsvartvitmönstrade noppiga kappa med den svarta velourmysdressen därunder. hon bar en ytterst trasig och smutsig plastkasse i sin hand, fylld med tomma pantburkar som hon hittat i skogsdungen hon passerar. det ligger pengar i skogen!, sa vi.
min mamma talar med med sin basröst, med eftertryck på varje stavelse, och skulle hon uttala ordet stavelse, skulle hon säga "stafelse". hon säger nämligen så. hon säger "ehuru", "förvisso" och "trefligt". det sista säger hon så frekvent att jag obemärkt har börjat ta efter henne. till min gränslösa irritation.
min mamma låter bli att röka under timmen hon är hos oss, men greppar osthyveln och skär ostskivor från eftermiddagsfikabordets ost med en i mina ögon ettrig äganderätt. när popcornen ställs fram hugger hon in, redan före skålen nått bordsskivan. jag förstår av hennes kroppsspråk att hon troligen skulle uppskatta att bli bjuden på middag, men som vanligt när jag känner vad min mamma skulle vilja, önska, försöka vilja få, så vill jag inte alls. tillmötesgå henne.
hon talar om besöken hon gjort, kommer göra, om upplevelser hon haft under veckan, och om de som står på tur. det är mycket nu! ojojojoj. det är stockholm och oslo, och papegoja och älskaren, och det är vila på söndagen, kyrkan och kvinnojouren och strukturen på övriga dagar. jag försöker lojt hitta en vinkling på samtalet som får mig att bli lite mer engagerad, lite mer intresserad, lite mer uppmärksam. på henne. men jag kan inte få henne att bli detsamma mot mig.även om jag vet att hon älskar mig.
när gav jag upp? när slutade jag prata om mig?
ibland ibland går det, när vi har oceaner av ensam tid, och kanske en flaska vin att dela på. då! min mamma är min bästa praterska, min bästa lyssnerska, min bästa känner mig längst påhejerska. då finns hon för mig och jag för henne.
och hennes vardagsdrama sjunker undan, krymper och behöver inte längre uttalas i versaler. och jag finns för henne.
min mamma har en torkad platt groda under skivspelaren. och utbredda vingar från hittade döda fåglar på väggen. hon har sjutusen plastkassar under diskbänken, och halvätna torkade limpor på bänken. min mammas vardagsrumsgolv är täckt av böcker, tidningar och cigarettaska. hon kan Aniara utantill, och är den mest fläckvist belästa person jag känner. min mamma ska hjälpa min dotter inför religionsprovet på tisdag, för hon kan allt om kristendomens historia. hon ska ha en utställning i Grebbestads kyrka under allhelgonahelgen och den ska handla om sorg. min mamma sörjer sin bästa vän, och då kan hon inte säga att allt är såååå trefligt, utan då gråter hon hemma, och skriker, och sover dygn i sträck och sen vaknar hon klockan 4. sen är hon på vift ett dygn igen. eller planerar nästa pilgrimsvandring. eller spikar upp en ny himmelsblå satinhimmel över sängen. för nån gång ska det väl ändå funka, utan att det rasar ner.
jag älskar min mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar