Konsten att ramla av en kontorsstol

Man sätter sig framför skrivbords-datorn och surfar efter resultatlistorna på dagens Bohuscup-tävling på Tanums Ridklubb. Medan man gör det knarrar den åldersstigna stolen surt. Så hör man att någon smäller i en bildörr utanför. Man blir då nyfiken och lutar sig mot fönstret för att titta efter. Då gör stoljäveln ett elakt lappkast och sekunden efter ligger man på golvet med tappad anda och undrar vad som bet en i hälsenan.

Smärtan är av den ondsinta typen, man kan inte skrika och inte tiga ihjäl den heller. Den breder ut sig som fimbulvinterns istäcke. I flera minuter var jag riktigt riktigt tyst. Sen haltade jag ut till köket för att beklaga min nöd för Michael, men brast ut i hysteriskt skratt istället. "Jag ramlade av stolen - hjälp"... hur låter det då....? Nu sitter jag med blå och gnällande hälsena i soffan. Har fått vin till tröst, och arnikaomslag på senan.


Mirja did well. Pretty Woman, eller Julia bland vänner, skötte sig strålande, och ekipaget kammade hem tillräckligt med stilpoäng för att vinna i sin kategori. Och det var extremt intressant att se stildomaren in action medan ekipagen skuttade fram över hindrena med raka ryggar och kontrollerade rörelser. Men jag får erkänna att det blev lite tråkigt och långsamt i längden. Synd att omhoppningens spänning är borta nu när stilhoppningen kom emellan i Bohuscupen. Det var ju onekligen rafflande underhållning de åren som lagen satsade allt på fart i omhoppningarna!


Våran lille kattkille ska flytta på fredag! Han har nu blivit officiellt tingad till en familj, där han kommer att trivas superbra. Men jag önskar de ville ta tjejen med, de är ju så gosiga ihop.... Nåväl, det går som det går.