Mina fingrar värker, precis som vid förra flytten och jag kan knappt knyta ihop en plastpåse, än mindre vrida ur en trasa. Magen känns degigare än någonsin, oduschad, stripig, ful och glåmig är jag (samma outfit idag med). Och mitt upp i alltihop är jag så nöjd, så glad, så oändligt tacksam. Mirja är iväg och rider sin sprillans nya älskling Julia, Lukas myser över att ha kontroll över livet, Michael fixar markservicen och gläds åt att snart ha eget hus igen, Rikard lever intensivt mitt i det virvlande storstadsmusiklivet. Det vankas nya barnbarn i maj, ena kusinen pluggar språk, mamma är kär, pappa vågar äntligen prata om att flytta till oss, och alla människor är så underbara, kloka, vackra och trevliga, och folk försöker reda upp i sina liv, och våldet har inte ökat och krigen inte blivit fler, och unga super mindre nu än förr och de är klokare, mognare än förra generationen och jorden ska inte alls gå under. VÅR!
(Mirja på väg till Esmis tidigare idag. Pyjamasbrallor? frågade jag... "Orkar inte byta, vi ska ändå flytta snart" var svaret...Nån som hänger med i den logiken? Hm. Jag ska nog inte redogöra för hur Mirjas säng ser ut i närbild. Maja-katten (som numera mestadels bor i Mirjas säng eftersom Misse konsekvent ägnar dygnets alla timmar till att jag iväg henne från allmänna utrymmen) kan berätta en annan gång.)
PS. Läs dagens höjdare i GP: Debattartikel från Teologiskt Forum - Göteborgs Domkyrka, om att införa obligatorisk samhällstjänst för unga istället för militärtjänst.
"De rättigheter som de allra flesta av oss tar för självklara – till exempel rätten till vård, skolgång och omsorg – är nonsens om ingen känner plikten att tillhandahålla dem."
Oj, vad jag håller med!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar