Surfa på vågen

Dagens snopna insikt (att jag tydligen inte ska börja jobba ännu, se förra inlägget) knuffade mig ordentligt framåt idag.
När jag kommit hem från mötet med läkare och arbetsgivare stod jag och studsade i hallen av frustration. De fanns inget annat att göra än att kasta sig ut på äventyr. Jag kokade två ägg, hittade en öl, lite kokt ris och några morötter samt en burk surkål och packade ihop mig och Tess för en båtutflykt.

Solen strålade, det var helt lagom vind men kallt. Så jag tog med segel och min flytoverall.

Vilken härlig eftermiddag det blev. Vi puttrade ut från Grebbestad i långsam takt, så att jag hann med att fotografera.

Det blåste väst-sydväst så jag styrde söderut, och kunde inte låta bli att ta en promenad på Musö. Vidunderligt vackert där ute när allt spirar, och det blir en extra dimension av upplevelsen att vara på ön helt ensam. Jag blir helt igenom lugn och trygg.

Jag och Tess intog matsäcken i lä och vi njöt av tystnaden. Eller rättare sagt av naturens egna rogivande ljud. Fåglar, vind och vatten....

När det var dags att ge sig hemåt hissade jag bara den lilla focken. Det var ju ändå årets premiärseglats, och jag ville mjukstarta liksom. Det var en skön känsla att göra loss från bryggan och glida iväg utan motorbuller.

Hemfärden bjöd på säl på skär, västlig isvind och kalla fingrar. Jag var glad åt min tjocka overall. Vid Tanumstrand startade jag motorn, det gick för sakta och dessutom misstänkte jag att vinden skulle orma sig runt småöarna och komma framifrån snart. Det stämde.

En mycket nöjd Kim gjorde fast båten och stapplade hem. I spegeln mötte mig sedan en kokt kräfta. Och så blev jag påmind om solens styrka så här års...
Kan inte må bättre :-)

..