Åka till pappa för att tillsammans köra hans katter till veterinären i Strömstad för kastrering. Köra hem med pappa, fika. Köra till Strömstad igen, storhandla utan inköpslista. Hjärnan avstängd och ingen tia till kundvagnen. Ta en liten plastrullkorg. Plocka varor på måfå, möjligen är autopiloten inblandad. 40 paket ekologiska bönor. 2 burkar ekologisk surkål. Torsk, vegetarisk färs och ägg. Äggen tornar överst på matberget i minikorgen.
Lite folk i affären, autopiloten får ett infall: testa att scanna varorna själv. Trassla in sig bland fem olika instruktionsskyltar, fyra olika handhavandestationer, en förvirrad expedit och två scanna-självvarianter. Klappa sig själv lugnande på axeln för att man vågar pröva något nytt. Tillåta sig själv att vara en mycket förvirrad människa som sittandes på huk plockar upp, scannar, staplar, plockar ner på ett sådant vansinnigt omständigt sätt att det är en evig tur att det inte är kö bakom en. Det är helt okej att vara en mycket förvirrad människa - hur ska man annars någonsin kunna lära sig något nytt?Äggen ramlar så klart ner i golvet under denna procedur. Öppna och se efter. Alla sex äggen har spruckit. Tanke 1: jag borde gå och byta. Tanke 2: jag är helt slut, jag skiter i det, jag gör omelett när jag kommer hem.
Sista instruktionen lyder: scanna kvittots kod vid grinden. Undra: Var kommer kvittot? Var är grinden? Var är avläsningsmojängen? Behöver jag ha på mig glasögonen? Ha kvittot i handen samtidigt som jag bär två övertunga kassar?
Lyckas med allt till slut, stolt som ett sto. Kaxig och självsäker, ta trapporna upp. Flåsa som en flodhäst väl framme vid bilen. Tröstande tanke: jag har utmanat mig, gått utanför min bekvämlighetszon; gjort något nytt och läskigt i mitt lilla utmattade, hjärntrötta liv. Nu är jag redo för det stora äventyret. Om tio år.
Hämta pappas nykastrerade katter, åka hem till pappa. Äta lunchsoppa, prata om Sakernas Tillstånd.
Köra hemåt, Catharina ringer, ska vi gå promenad? Nästan hemma, av en slump komma på att jag måste handla hundmat på Granngården. Trassla in mig i den pågående rean där. Yr i skallen. Borde passa på när det är så billigt. Men inte komma på vad jag behöver. Som alltid. Köpa tre par raggsockar för säkerhets skull.
-----
Promenad med Catharina och hundar i solen längs med vattnet. Vackert och jag har skoskav.
Hemma igen. Äggen ska tas om hand. Vad kan man göra med ägg? Pannkakor säger ryggmärgsreflexen. Jag som äter glutenfritt, mjölkfritt och sockerfritt som ett experiment sedan en vecka tillbaka. Och det enda jag kommer på är pannkakor. Slår upp receptet. Tänker: Jag skiter i allt. Jag vill ha pannkakor.
Känner mig trött och förvirrad. Måste få i mig mat fort. Orkar inte.
Jag börjar vispa ägg. Luktar på vetemjölet, äcklas, blir ännu tröttare. Autopiloten tar över, väljer Teffmjöl och psylliumfröhusk. Har aldrig provat dessa, men råkade köpa det häromdagen när jag trodde att jag skulle baka glutenfritt bröd. Tänker: nu provar vi bara lite på måfå. Blandar i majsmjöl och bakpulver också för skojs skull. Pannkakssmeten tjocknar läskigt fort och blir en beige Play-doh-deg. I stekpannan ser det ut som blinier. Det jäser bra. Autopiloten klappar förtjust i händerna.
Smaken är oväntat okej. Fluffigt, inte stabbigt. Skulle haft mer salt. Kanske crème fraîche hade varit gott, men det finns inga mjölkprodukter i kylskåpet. Rårörda lingon får det bli. Smaklökarna tycker det är för sött. Kanske citron hade varit gott. Citron och smör. En annan gång. Lingonen får duga.
Det blir många fluffingar. Undrar om man kan frysa dem. Jag proppar i mig fyra. Blir mätt men inte däst. Som spontan efterrätt blir det fem stora tuggor surkål, eftersom smaklökarna kräver detta. Och en stor klunk ingefärscitrondryck.
Efter detta är kroppen nöjd. Jag konstaterar att jag nu är inne på dag 7 utan vitt socker och gluten, med ett avbrott på Sjögrens i söndags då jag frossade en smörgås och en Budapestbakelse och mådde illa i tre timmar efteråt. Jag konstaterar att jag är sugen på saker jag aldrig varit sugen på förut. Citron och surkål. Vad händer? Troligen något bra.
Är ytterst imponerad av vad en förvirrad hjärna, en autopilot och en ändrad diet kan åstadkomma: En ny maträtt, smaklökar som tar sig ton och en drös nya insikter!
Kanske redo för äventyr redan om fem år :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar