Kära lärarjobbet, jag vill göra slut

De senaste två åren har jag inte bloggat mycket. Väldigt lite snarare, eller inget alls. Jag har heller inte läst några böcker, målat, dansat, sjungit eller grunnat på spännande fortbildningsplaner. Jag har inte hittat på intressanta projekt som inbegriper familj och hem. För jag har inte haft kraft till det. Nu är jag deltidssjukskriven, för att få plats att tanka energi så att jag ska klara av att ta reda på hur jag ska börja leva igen.

Och vet du vad Jobbet? Det beror på dig. Vår relation suger musten ur mig totalt. Du dödar mig sakta Jobbet. Det måste få ett slut.

Jag älskade dig verkligen, Jobbet. Fastän jag i halva mitt liv försökt undvika dig, så föll jag handlöst i din famn till slut. Och som jag njöt! Tänk... Du var inte bara ett Jobb. Du stod för något viktigt i livet. Meningsfullhet. Du och jag Jobbet. Vi skulle bidra till att vidareutveckla skolvärlden ihop, Jobbet. Vi skulle, med hjälp av bland annat min färska utbildning, den nya gymnasiereformen GY11, gedigen forskning om lärprocesser och motivation samt ett härligt kollegium tillsammans utveckla skolan till en sjudande och kreativ plats för förkovran och meningsfullhet.

Istället blev situationen blev det motsatta. Skolan är en plats där Höjda Krav och Minskade Resurser härskar. Där ett marknadspolitiskt tänkande har tagit ett strypgrepp om hela utformningen av verksamheten. Inte bara på platsen där jag jobbar, utan i hela landet, hela Europa, ja hela världen kanske.... 

Jaha, har ni färre elever? Ja men då blir det självklart mindre pengar i potten. Personalkostnaden är största utgiften - bort med personal! Ni har lika många eller fler verksamhetsområden? Nya kurser, nytt betygssystem? Höjda krav på resultat? Fler unga med sociala problem, bristande kunskaper och särskilda behov? Jaha, och? Lös det med befintliga medel! Ekonomiska mål styr över verksamhetsmål! Det är siffrorna som styr, inte Skollagen eller humanistiska värderingar!

Och under dessa förutsättningar, Jobbet, så förväntar du att jag ska fortsätta älska dig? Tyvärr, Jobbet. Läraryrket som ett andligt kall - det var över 100 år sedan.....

Jag har verkligen försökt, Jobbet, i flera flera år. Gjort allt jag kunnat för att inte förlora hoppet om oss. I flera år har jag kämpat i motvind och uppförsbacke, därför att visionen hägrar där framme. Ljuset i tunneln. Den där dagen, den där terminen, den där skolstarten när allt är på plats, när vi ska säga, JIPPI nu är vi här, dit vi strävade, nu jobbar vi, gör skillnad, och trivs! Jag vet ju att det finns skolor där det funkar, jag har läst om dem.

Och jag måste i ärlighetens  namn erkänna, Jobbet, att vi har haft flera år av gemensam arbetsglädje, och jag har känt både arbetsstolthet och arbetslust. Och iver, lojalitet, flexibilitet och utvecklingsbenägenhet. Jag har varit både stolt och stark i vår relation. Men jag upptäckte inte att dessa energiska år - där du bland annat bjöd mig på ett antal tvära omorganisationer orsakade av 5 olika rektorer på lika många år, i kombination med ekonomiska neddragningar samt nya betygs- och kurssystem som löper parallellt med de gamla - att allt detta sakta dränerade mig på energi. Inte förrän jag började bli sjuk. Och trots att jag då akut trappade ner min arbetsiver, för att orka, så var det för sent. Mina batterier är tömda. Jag älskade dig, och jag trodde vi skulle klara motgångarna. Men. Nu älskar jag dig inte längre. Nu får det vara slut. Nu vill jag göra slut.


Ekonomiska marknadsstyrda effektivitetsmodeller som styr skolverksamheten. (http://www.dn.se/debatt/vara-yrken-har-kidnappats-av-ekonomernas-modeller/)

I fokus: lärarnas arbetsbelastning
http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/00415AD7?OpenDocument