Inte väl överlagt. Inte pratats igenom. Ingen bra tajming.
Men nu bor Tess i huset.
Nog hade jag talat om det. Lite löst. Att Kellie kanske behövde, skulle må bra av, kunde utvecklas snabbare. Med en liten hundkompis.
Men det var mig övermäktigt att på allvar ta tag i frågan. Utarbetad och allt. I våras.
Tills Laila annonserade att det skulle bli valpar hos henne till sommaren. Åkte då faktiskt dit och inspekterade de tre veckor gamla krypen. En av dem fastnade jag för. Den, sa jag. Den kan jag möjligen tänka mig. Ska prata med de andra först.
Sen fick veckorna och jag fick höra att hon ville behålla just den jag ville ha. Jahapp. Då blir det väl inget denna gången, tänkte jag. Lika bra. Fel tid på året (börjar jobba snart) och behagligt att slippa ha familjeråd (Michael kommer garanterat säga nej).
Sen gick några veckor till och så sa det pling i mobilen från okänt nr:
Usch. Så gräsligt söt.
Laila hade lånat sonens mobil för att kunna skicka bilden. Och eftersom valpar marknadsför sig själva genom sin blotta uppenbarelse så hade jag inget att sätta emot.
Två dagar senare åkte jag och Mirja dit. I dubbel bemärkelse :)
Tre dagar senare bodde hon hos oss. Utan familjeråd. Utan tajming eller planering. Och så självklar. Tess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar