Om manligt och kvinnligt

Måste bara klargöra en sak. Tror inte längre på användandet av begrepp såsom "könskamp". Inte nu. Inte i min verklighet. Inte i den tid vi är i nu.

Ja, världen styrs ännu genom patriarkala strukturer. Ja, män styr ännu på många platser. Feminismen har varit bra, den har gjort mycket för att få både män och kvinnor att ifrågasätta att en halva av mänskligheten styr. Ja det är viktigt att folk är medvetna och inte går på myten om att kvinnor ska betraktas som en mans ägodel. Feministiska samtal behövs ännu i olika forum. Som utbildning, som historisk information. Men inte längre som en kamp, inte som ett krig. Inte som ett nedvärderande verktyg för att få män att känna sig värdelösa.

Annons i DN som diskuteras HÄR.

Jag är evinnerligt trött på nedsättande skämt, raljerande kommentarer och ilskna angrepp mot "män" som grupp. De allra flesta män har inte aktivt valt ett kvinnoförtryckande system. De allra flesta män slåss inte, om de inte blir angripna. De allra flesta män är själva offer för ett samhälle där obalans mellan maskulint och feminint råder. De allra flesta män skulle vilja slippa bli kallade för bög så fort de visar upp en lite mer mjuk sida. De flesta män skulle vilja kunna prata mer om sina innersta känslor, helst med andra män. Så vad är vitsen med att slå mot dem, göra alla män ansvariga för att vi haft ett patriarkalt system alldeles för länge? Dags att samarbeta istället för att kasta skit som småbarn..

Är vi inte emot aga? Jo. Vi är emot aga för att vi vet att man inte skapar mogna och trygga vuxna genom att slå barn när de växer upp. Samma gäller mellan män och kvinnor, manligt och kvinnligt, feminint och maskulint. Så länge vi trycker ner, hånar, förlöjligar, bekämpar den ena parten kommer vi inte ett steg framåt. Oavsett för hur mycket gammal ost vi än vill ge tillbaka...

Idag ser jag hur männens, pojkarnas, ynglingarnas arena krymper. I skolan, vården, politiken, sporten, kulturen, näringslivet. Överallt tar kvinnorna för sig. Överallt finns kvinnorna. Det är underbart och bra. Men var får manligheten plats att visa upp sig? Var, hur och på vilka sätt hyllas manligheten, den friska, kloka, starka manligheten? Den manlighet vi behöver?

Fram för starka kvinnliga förebilder. Fram med kvinnor som är kloka och sanna, som följer sitt hjärtas kall, har integritet och utstrålning. Absolut. Vi behöver dem. Men inte på männens bekostnad tack. Utan hellre i respektfullt samarbete med kloka, fina, starka och smarta män.

Vi behöver ju balans och ömsesidig respekt för att fixa de utmaningar som står för dörren. Det gör vi genom att lyfta varandra.