Smartcat

Lilla bästa gulliga kattungen Flisan som flyttade till Siv häromdagen har lärt de stora katterna i huset ett Mycket Bra Knep: När man vill in eller ut, så krafsar man enträget, hårt och frenetiskt på dörren. Gärna få in klorna emellan dörren och karmen, så att det riktigt gnisslar om aktionen. Katter vill oftast in eller ut: Just när man lagt sig. Just när man somnat. Just när man vill somna om eftersom klockan bara är halv fem på morgonen.
Mannen tycker inte om katter, i alla fall inte katter som skriker efter mat, katter som vill in och i alla fall inte katter i sängen. Han säger att de sprider fästingar och annat hemskt. Jag tycker om katter i sängen. De är gosiga, varma, surrande trivselmaskiner.
Igårkväll ville Maja in. I sovrummet. Just när vi lagt oss. Vi diskuterade fästingar medan klorna frenetiskt försökte borra upp ett krypstort hål i dörrspringan. Hon gav sig inte, men vi stod pall medan kallsvetten bröt ut i nacken. Jag vill ju visa min goda vilja åtminstone ibland för mannen.
Dottern däremot hörde klornas ljudkaskader en hel våning ner. Så hon skulle ju hjälpa och rädda den stackars Missekissekatten och släppte in henne med ett godnattrop till oss som bonus. Maja störtade in som en kanonkula och la sig belåtet surrande intill mitt ansikte. Jag hade mycket roligt åt det hela. Inte mannen, men han klev inte upp för att slänga ut den ömhetstörstande katten i alla fall. Hon sov mellan oss hela natten.