Det är faktiskt digitaliseringstidens fel. Hade jag inte haft en digitalkamera, hade Mirja aldrig fått knäppa 500 bilder i veckan (400 på sig själv). Då hade hon inte roat sig med att terrorfota mig i närbild, med blixt, utan blixt, med ful min och med tappra försök att se ut som någon. Resultaten är alltid lika nedslående (borde skicka henne på en fotokurs). Och avslöjande. Det var länge sen nån sa att jag ser så himla ung ut, och det kan jag så småningom förstå. Tack vare digitalbilderna i miljoners pixlars upplösning... Man kan zooma in allra minsta rynkans hela bredd och mäta djupet på pormaskarna.
Fåfäng som jag då trots allt en smula ändå kan sägas vara, slet jag åt mig billig hårfärg på min tjurrusning genom Rusta i Nordby (skulle bara köpa micro). Det fanns tre nyanser att välja mellan, jag valde den som svenska folket, enligt den käcka etiketten, hade valt till "årets blond". (varför varför varför varför???)
Japp. Så då sitter jag nu här, och ångrar mig med handduken stramt virat runt skallen. När jag kunde ha bakat rabarberpaj åt 16åriga Lukas istället, som den sanna gråhåriga mamman jag ändå är.
Lukas var inte lätt att väcka idag, trots att vi stod 5 personer och sjöng så det ekade i hans sovrum. Men har man jobbat natt så sover man gott. Till slut trängde dock hurraropen in i hans medvetande och han tog sig an dagen med ett stort leende. det är alltid lika roligt, för han ler minsann inte ofta så det stör. Nu är han 16, men ser äldre ut, verkar äldre, är klokare.
Så olika det är. När jag själv var 16 såg jag ut som 13 men kände mig som 30. När jag var 30 såg jag ut som 16 och kände mig som 23. När jag var 39 såg hoppades jag att jag såg ut som 35 och betedde mig som 18. Idag ser jag ut som 43 och känner mig som 43. Kanske hamnade rätt till slut. hoppas Lukas gör det också. Synd om han ska vara äldre när han är äldre. Då är det kanske bättre att vara ung i sinnet åminstone.
Det var ett himla babblande.
(Himla stavas med ett m. Väldigt irriterande att så många människor dubbeltecknar ord såsom samla, gamla, vimla. Ser ju inte klokt ut - himmla, sammla, gammla)(Varför bryr jag mig? För att jag är invandrare, och trodde det var jätteviktigt att kunna rätt när jag var 12?)
Hur som helst blev dagen fin. Det kom folk från gammalt håll, från nära håll och med hjärtan på rätta stället. Tårtan räckte och Lukas fick de störtsa jordgubbarna, och slapp städa sitt rum. Födelsedag är födelsedag. Finaste gästen idag hette Lova den bedårande och hon är ett eget kapitel som får skrivas en annan gång. Det hamnar bara en massa tårar på tangenterna annars. Inte lätt att sätta ord på stora saker.
Om några minuter är mitt batteri urladdat, alltså får jag ge mig härmed, mors!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar