Vi kör och lagom är för lite :)

Rikard har nått ett av sina många mål. Jag är. Stolt. Glad. Lycklig. Tacksam. Förundrad. Matt. Stum. Peppad. Lättad. Orolig. Tagen. Golvad. Dopad. Grattad. Förundrad. Förundrad. Förundrad.

Vad var det jag sa, hoppades, anade, önskade. Måste bara klistra in en klockren kommentar han fick från en gammal klasskompis som tydligt illustrerar det hela: "maaaaayn se på han!!!!! langar videos och grejjer!!! :D hahah blev kallade skolans värsta och att vi skapade problem!!! vad skulle de bli av oss?????? en skall bli kriminalare en skall bli läkare och den tredje kändis hmm.... LIFE IS SWEEEEEET!!!!!!!!!!! :)"

Kolla in Duracellkaninen som var klassens störmoment under ett antal år.



....och en annan då? Förut idag - arg och frustrerad. För mycket som händer, som borde hända, som skulle ha hänt, som borde vara klart. Känslan av maktlöshet stor. Men sen nu ikväll - besinning, gapskratt - vad har jag att frustrera över? Jag har allt. Allt. Jag är faktiskt totalt lycklig. Och oändligt tacksam.