Rörigt

Allt spretar åt så olika håll...
Blir så trött på mig, trasslet, missförstånden, dumheten, samhället, omgivningen, ja allt. Typ. Och så är jag så glad, hoppfull, längtande, förväntansfull och taggad.
Skitnervös, arg, rädd och orolig.
Vilket ben ska jag stå på? Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Hur gestaltar sig livet om ett halvår, år, fem år? Jag vet vart jag är på väg, men inte vad jag ska känna. Allt är rörigt.

Jaja. Sådär är ju livet, som på havet, ibland är man nere mellan vågorna, ser inte riktigt var norr eller söder är, fastän motorn stånkar på och skutan flyter fint.

I sinom tid lugnar sig vågorna.