Väderfast

Grått idag, jag gillar inte grått. Jag är alldeles för grå-känslig.

Igår var det gnistrande, värmande, förtrollande sol och svinkallt och jag var hurtfrisk, skojfrisk, pepp och skutt, och helt våldsamt positivt inställd till årsmötet på Tanums Ridklubb, fastän den knappast bådade trivsam underhållning. Nu blev av den hotande möteskalabaliken intet, någon osedvanligt klok människa hade bjudit in en utomstående och extremt skicklig ordförande, Nina Anyai från Clarebergs Ridklubb, och med år av erfarenhet inom föreninsglivet. Hon höll de upprörda känslorna i schack och mötet tog lång tid men blev väldigt bra, och alla i klubben fick sig en fantastisk samhälsslektion i föreningsdemokrati. Hurra och halleluja och jag var eld och lågor, älskade alla och ska genast bli extremt aktiv i klubben.

Igår älskade jag min träninsgvärk, och alla nya blåmärken jag fick när jag vurpade på plåttaksbalkongsverandan utanför mitt sovrum, där vi skulle ha planeringsmöte och dricka kaffe i solen, insvepta i filtar. Smältande snö + plåttak + foppatofflor + nu-kommer-dom-om-en-minut är ingen optimal kombination. Jag har blåmärken till och med på fingertopparna, hur exklusivt är inte det? Skitcoolt!

Men det var, som sagt, igår. Idag surar jag igen. Fryser. Gäspar. Har inte lust, inte lust, inte lust. Känner att ansiktet är en sån där krackelerad genomskinlig bittermask av besvikna erfarenheter. Lika krackelerad som huden på mina ben, fnasrödskrynkliga och med samma mönster som soltorkad lera i Afrikansk öken.

Idag ska jag rida igen, och det är skit, för Julia har ett mugg-skav-sår bak på en framhov och kan inte ha bootsen på sig, och på ridklubben är det dagridläger och dessutom vågar jag inte lasta en ponny själv på transporten när jag är så här grå. Och jag borde kanske be någon om sällskap eller komma på någa annan smart lösning eller plan, för sånt brukar jag kunna, men nu är det tomt och dött och grått inuti.

Det gråa äter sig in i min existens och förpestar min tillvaro och min tilltro, med exakt samma målmedvetenhet som det livgivande solljuset sprider sin bubblande ecstasy i mitt system.

Varför?

Varför spelar vädret så stor roll??

Varför kan jag inte vara en sån som får kickar av att jogga????

(och kom nu inte och säg att jag borde unna mig en Thailandsresa, då bryter jag ihop!)(man gör det faktiskt när idealen man har krockar med egot)

Och förresten så är tangentbordet också fult idag. Hejdå.