Allt går över

...både lycka och hat, elände och glädje. Det går över, förvandlas till något nytt, snurrar in sig i sig självt och poppar upp som något helt annat. Min första speedade majvecka gick över. Den gick över när verkligheten hann ikapp mig. Det är så lagom charmigt med självstyre. Det tar tid, kraft och är just så hjärndödande att all kreativitet är som bortblåst när man äntligen får tre kvart över på kvällskvisten. De stunderna räcker precis lagom till att beklaga sig på facebook, i blogg eller i dagboken varannan vecka. Hurra för kreativa heltidsmamman..
Sen är ju läget som det är, det gör ju inte situationen lättare att tackla. Stora omvälvningar både på hemma- som arbetsfronten. Inga säkra kort nånstans, mer än att jag är några år klokare än när jag var , säg 35...
Var jobbar jag till hösten? Var bor jag? Med vilka? Hur ska familjepusslet se ut?
Detta är så stora frågor att jag stoppar huvudet i sanden och får magknip istället.
Allt löser sig. Tänker jag. Det låter ju betryggande när man säger det till någon annan som är förvirrad och vilse i livets snår. Själv får jag ännu mer magknip.

Lyckan visar sig ändå, i små men gnistrande portioner: lakan som hängt ute, koltrast i trädet, humla i blomman, Cesar som skuttar skojigt när han leker med pinne i högt gräs. Sol på kinden, chaithélatte vid datorn, underbara barn som lagar mat två dagar i veckan. Gott öl, rolig film och det allra bästa - att välja att gå bredvid stigen i det krångliga ojämna höga grästorvorna och kvistknörvarna istället för på det släta gruset.